Störa skadeinsekternas parning ett sätt att bekämpa dem

Hej, hur är forskningsläget inom biologisk kontroll av växtskadegörare? Har sett mycket om något projekt inom jordgubbar – men finns det mer? Kommer forskningen att nå andra delar av näringen än till exempel bär? 

Sofie

Hej Sofie!

Stiftelsen Lantbruksforskning finansierar flera projekt inom trädgård och flera handlar om växtskadegörare. Vi har ställt din fråga till Olle Anderbrant som är aktuell hos oss med forskningsprojektet ”Lönsam vinbärsodling genom feromonbaserad kontroll av skadeinsekter”. Han svarade såhär:

”Om vi utgår från en vid definition av biologisk kontroll, det vill säga kontroll med hjälp av annat än kemiska växtskyddsmedel, så pågår mycket forskning från olika infallsvinklar. Det gäller att hitta olika åtgärder som missgynnar skadegöraren, utan att förstöra för nyttiga organismer.

Två projekt som stöds av Stiftelsen Lantbruksforskning går ut på att utnyttja skadeinsekternas kemiska kommunikation med feromoner genom att störa deras parningsbeteende och därmed minska reproduktionsmöjligheterna. Inom ett projekt som fokuserar på jordgubbsvecklaren pågår sådan parningsstörning sedan i fjol, medan ett annat projekt, om skadegörare på vinbär, förbereder sig i år genom att kartlägga tre olika arters förekomster. De kommande två åren är det planerat att störa parningen för dessa tre arter i utvalda odlingar i Norge, Finland och norra Sverige.

För projekt som dessa är utmaningen inte bara biologisk, utan också juridisk och ekonomisk, eftersom användning av artspecifika och ofarliga feromoner i bekämpningssyfte kräver testning och registrering på samma sätt som kemiska insekticider med bred användning och potentiellt allvarliga effekter på naturliga fiender och pollinatörer.

Andra biologiska metoder kan ta sin utgångspunkt i skadegörarens spridningsförmåga och utnyttja att de flesta grödor odlas på olika fält olika år. I ett tidigare projekt, även det stöttat av Stiftelsen Lantbruksforskning, kunde vi konstatera att just avståndet till föregående års klöverfröodling hade avgörande betydelse för klöverfröskörden det aktuella året genom att klöverspetsvivlarnas spridning mellan fälten minskar med avståndet.

Klassisk biologisk kontroll, det vill säga där en naturlig fiende – till exempel en parasit eller predator – sätts ut för att minska skadegörarpopulationen förekommer också, men här har man blivit mera restriktiv eftersom det är svårt att förutse hur andra arter påverkas. Även spridning av specifika virus- eller bakteriestammar används mot olika skadeinsekter, men bland annat för bekämpning av lövskogsnunnan i Nordamerika, där den avlövar stora arealer varje år, har parningsstörning med feromoner i stort sett ersatt bekämpning med hjälp av bakterier.

Med större krav på långsiktigt hållbar växtodling kan man förvänta sig mer utveckling av redan kända metoder, men kanske också helt nya metoder för att manipulera skadegörarna som konkurrerar med oss om det vi odlar. För att forskningen ska komma till stånd är engagemang från användarna och deras organisationer avgörande, så att resurser ställs till förfogande av olika anslagsgivare.”

Mattias Norrby

Forskningschef på Stiftelsen Lantbruksforskning