”Skogen kan tas ifrån dig imorgon”

Den kulturförändring i befolkningen som skett i Sverige genom dels urbaniseringen, dels genom den stora invandringen som sätter sina spår. Många stadsbor har ingen känsla eller förståelse för produktionens bas för konsumtionen. I dessa människors värld är det konsumtionen som ligger i centrum, inte produktionen, vars tillkomst betraktas som något abstrakt eller självklart och inget som de har något med att göra. Produktionen är något man bara kan begära.

Dessa människor ”konsumerar” skog genom tillfälliga besök i naturen med avsikt att göra en promenad, plocka bär eller svamp. Dessa besök sker i det som besökaren upplever som gammelskog. När så skogsägaren avser att ta hem en skogsgenerations kostnader och skapa vinst efter kanske 90 år, protesterar besökarna. ”Va! Min skog ska huggas ner!” Då de inte har någon äganderätt till skogsmarken utan vistats där med allemansrättens rättigheter, letar de efter olika möjligheter att förhindra den avverkning som skogsägaren trott sig haft rätt till under de år han skött och investerat i sin skog.

Ett sätt är att köpa fastigheten. Ifall man inte kan klara av finansieringen själv, anser man att det allmänna ska köpa fastigheten. Det vill säga, alla svenskar ska betala för deras konsumtion av naturupplevelser. När så inte andra svenskar tycker sig vilja betala, letar de efter andra sätt att få sina behov tillgodosedda utan kostnad. Låt skogsägaren betala, ett nytt grepp – vi tillskansar oss det utan att betala för det, genialiskt!

Verktyget är inte kofoten, utan fixande med juridiska texter. Myndigheter och domstolar tycks vara med på denna stöldturné. De kallar sin konsumtion för naturvård men det funkade inte riktigt, därför har de nu utvecklat naturvård till miljövård och då blev det bättre effekt genom juridiska utsvävningar långt bort från lagstiftarens intentioner. Om naturvården döps om till miljövård, öppnar sig kryphål i lagen om äganderätten, Regeringsformens 2:15.

Äganderätten skrevs in i grundlagen för dess betydelse för produktion och initiativkraft. Att producera varor som någon i världen vill köpa, till ett pris som betalar produktionen och lite till, är grunden för hela vårt välstånd. Välståndet kommer inte från himlen.

När nu stora och politiskt tunga krafter i det svenska samhället vill offra skogsproduktionen för ett påstått miljöproblem, finns det anledning att syna problemet. Gör det och du finner att de överdriver. Det är fel att kalla den biologiska mångfalden för ett problem, problemet är överdrivet! Men i Sverige har de, som vill stoppa produktionen av skogsprodukter, för att de vill fortsätta att konsumera skogen stående som de gjort under ett antal år, haft framgång med denna överdrift.

Man använder sig av det klassiska skrämseltricket – den biologiska mångfalden försvinner, arterna försvinner och vi med dem. Det blir en tyst vår! Gå ut i skogen och lyssna på våren! Då får du höra vilket myller av ljud det är, samma myller som det är av antalet arter, långt över vår fattningsförmåga. Men om tillräckligt många inte tänker efter, utan räds bara för att andra gör det, funkar det. Just nu håller politiker och myndigheter på för fullt med att montera ner tryggheten i att äga skog. Den kan tas ifrån dig i morgon! Vem vill investera under sådana premisser? Bara de som inte förstår och de är tyvärr, eller kanske tack och lov, många.

Vårt styrsystem, som utövas via våra politiker, i händerna på medierna och byråkraterna på myndigheterna, är på god väg att göra ett nytt misstag. I gott minne har jag nedläggningen av fungerande kärnkraft, nedläggningen av försvaret, förstörelsen av skolans förmåga att lära ut, den okontrollerade invandringen, den organiserade gängkriminaliteten och oredan inom rättsväsendet, så varför förvånas?

Det svenska magplasket är dock i gott sällskap. EU har nu glömt sitt viktiga löfte om subsidiaritet (att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå) och ger sig på att försöka detaljstyra svenskt skogsbruk genom att lägga ner delar av det. Tekniken är samma som med mångfalden – skräm dem! Koldioxiden i atmosfären gör att vi kommer att drabbas av allehanda olyckor om vi inte lägger ner delar av skogen och skogsindustrin. Betala? Det får väl ägaren göra!

Vi rusar på nytt med gott mod in i beslut utan att förstå eller bry oss om konsekvenserna. Hej och hå, bara blås på, var inte orolig! Ifall det inte skulle bli bra är det någon annan som bär ansvaret och namnet är "ingen."