Förvaltningen av kyrkans jord och skog – de så kallade prästlönetillgångarna – sker med oerhört långa tidsperspektiv. Det som hägrar är evigheten.
Skogsbruket är certifierat. Miljö- och klimathänsyn ska genomsyra verksamheten. På kyrkans marker finns naturreservat, Natura 2000-områden, frivilliga avsättningar och den alldeles egna skyddsformen kyrkoreservat. Och en betydande del av den ekonomiska avkastningen går tillbaka till landsbygderna, i form av arbetstillfällen på kyrkogårdar och verksamheter likt barnkörer och luncher för ensamma äldre.
Ändå ska Svenska kyrkan förändra sitt jord- och skogsbruk. En utredning är tillsatt och redan i december ska en första delrapport lämnas till kyrkostyrelsen.
Det är inte heller frågan om en utvärdering av nuvarande förvaltning – vilket vore det rimliga första steget. Enligt uppdraget från kyrkostyrelsen är målet ändring av dagens förvaltning.
”Utredningen ska leda till ett förändrat ställningstagande eller agerande från Svenska kyrkan för att möta den omställning som nu krävs av hela samhället”, står det i utredningsdirektivet.
Den förändring som verkar hägra är begränsningar i brukandet. Konkret lär det handla om att mindre skog ska huggas. Dragningen är mot hyggesfria brukningsmetoder.
Den nya riktningen bör främst ses som ett resultat av att ett par skogspolitiska konflikter under 2021 råkade sammanfalla med kyrkovalet. Eftersom kyrkovalet tenderar att importera konflikter från det vanliga politiska samtalet blev skogen i allmänhet och kritik mot skogsbruket i synnerhet en av de största valfrågorna, vilket sedan återspeglades i ett antal motioner till kyrkomötet förra året.
En ny nomineringsgrupp – kyrkans motsvarighet till partier – hade inför kyrkovalet bildats för att driva att kyrkan ska gå över till hyggesfritt skogsbruk. Ett krav som också hördes från miljöpartister och vänsterpartister i Svenska kyrkan. Men – då som nu – utgick sällan diskussionen från Svenska kyrkans faktiska förvaltning.
Skogsbrukskritikerna fick dock inte så stor framgång i kyrkovalet. Trots det verkar de på väg att driva igenom sin agenda.
Som Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström har påtalat ligger Svenska kyrkans val av utredare i linje med den politiska intentionen som MP, V och den nya nomineringsgruppen Himmel och jord drev i kyrkovalet.
Den som har utsetts till utredare är den nyligen avgångne landshövdingen i Uppsala län, Göran Enander. Han har en bakgrund som statssekreterare på miljödepartementet hos klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), generaldirektör för Skogsstyrelsen och ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen.
”Det är en person som mer förknippas med natur än med skogspolitikens andra ben, produktion”, skriver Martin Tunström.
Det är dock inte bara skogsbruket som utredningen lär behandla. Eftersom kyrkoordningen reglerar all förvaltning inom prästlönetillgångarna gemensamt – det vill säga skog, jord och fond – behöver reviderade regler omfatta samtliga tillgångar.
Att den politiska skogskonflikten har letat sig in i Svenska kyrkan är beklagligt. Det framstår som att de politiska partierna inte förmår att driva mycket annat än vanlig partipolitik i Svenska kyrkan. Priset för det riskerar att betalas av församlingar på landsbygderna som är särskilt beroende av avkastningen från jorden och skogen.
Kyrkans jord- och skogsförvaltning avkastar årligen omkring 500 miljoner kronor. Egendomsförvaltningen har varnat för att en omläggning av skogsbruket, mot mer friluftsliv och biologisk mångfald, kan kräva insatser som gör att dagens utdelningsnivåer inte kan hållas. Något som slår särskilt hårt mot landsbygdsförsamlingar, som ofta kämpar med minskande medlemsantal och dyrt underhåll av kyrkobyggnader.
Kyrkskogarna är med och betalar lönen för vaktmästaren som vårdar kyrkogården och prästen som möter sörjande.
Att det har ett pris att hugga mindre är dock något som det ofta bortses ifrån. I den offentliga debatten är det ofta systemnivån som diskuteras, och mindre hur nya lagar kan påverka enskilda människor.
Inom Svenska kyrkan blir det däremot uppenbart vilka målkonflikter som uppstår om skogsbruket ska begränsas kraftigt – träd ställs mot människor.
