Sveriges jordbruk kan minska utsläppen av växthusgaser, utan att påverka produktionen.
Det går att minska jordbrukets utsläpp
Det är upp till politikerna att föreslå åtgärder för att styra mot mindre utsläpp med hjälp av insatsmedel, skriver företrädare för kemikoncernen BASF.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Av dagens utsläpp av koldioxidekvivalenter på cirka 50 miljoner ton står jordbrukssektorn för cirka 14 procent, sju miljoner ton. Enligt det klimatpolitiska ramverket som antogs 2017 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045.
Det betyder att de totala utsläppen ska minska med totalt 78 procent, till cirka 11 miljoner ton år 2045. Här kan utsläppet från jordbruket vara en viktig del eftersom sektorns utsläpp kan reduceras med cirka 25 procent utan att minska produktionen.
Vi inom kemiindustrin både vill och kan bidra. Med hjälp av specifika kemiska föreningar, nitrifikations- och ureashämmare, skulle det svenska jordbruket kunna minska utsläppen utan att tumma på produktionen. I en tysk studie från 2019 konstaterade forskare att en nitrifikationshämmare minskade lustgasavgången med hela 45 procent vid odling av höstvete.
År 2019 motsvarade de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn 14 procent av Sveriges totala utsläpp, där drygt hälften av jordbrukets utsläpp bestod av lustgas. Lustgas påverkar klimatet cirka 300 gånger mer än koldioxid, vilket innebär att insatserna för att minska jordbrukets utsläpp av lustgas bör prioriteras. Ett verktyg för att minska utsläppen av lustgas i den svenska jordbrukssektorn utan att minska livsmedelsproduktionen kan vara nitrifikationshämmare.
Nitrifikationshämmaren kan till exempel blandas in i den organiska gödseln. Genom att hindra mikroorganismernas omvandling av ammonium till nitrat minskar bildningen av lustgas. Nitrifikationshämmare gynnar även den biologiska mångfalden eftersom de bidrar till att minska risken för utlakning av kväve till vattendrag, hav och inte minst grundvattnet. Detta genom att de gör att kvävet stannar kvar längre i marken som ammoniumkväve. Mer tillgängligt ammoniumkväve för grödan kan också öka skörden.
För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning med syfte att föreslå styrmedel för att stödja en utveckling mot ett mer fossiloberoende jordbruk, med särskilt fokus på bland annat mindre fossilintensiva insatsmedel såsom just nitrifikationshämmare. Natur- och Jordbruksverket nämnde fördelarna redan i sin rapport om jordbruksscenarier 2045 från dec 2019.
Med tanke på att nitrifikations- och ureashämmare både minskar övergödning och gynnar biologisk mångfald utgör de en enorm möjlighet för Sverige att framtidssäkra sitt jordbruk och ligga i linje med olika politiska målsättningar.
Det finns fördelar för såväl miljön och klimatet som för livsmedelsproduktionen med att använda nitrifikationshämmare. I dag används de i liten utsträckning i Sverige, och således en hittills outnyttjad möjlighet att minska jordbrukets klimatpåverkan.
Nu är det upp till politikerna och särskild utredare att föreslå åtgärder för att styra mot mindre utsläpp med hjälp av insatsmedel och ge Sveriges jordbruk de verktyg som behövs.
Susanne Kuschel
Senior Public Affairs Manager, BASF