”Banta Nordiska ministerrådet i stället för kosten”
Nordiska ministerrådets högsta tjänsteman Karen Ellemann vill se en nordisk köttskatt.
Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet framstår allt mer som reliker från en tid som har försvunnit, en lösning på ett problem som inte längre finns.
En gång i tiden var det nordiska samarbetet relevant. Inte minst mot bakgrund av att Norden var splittrat i vilka internationella samarbeten de olika nordiska staterna var medlemmar i, och inte minst med tanke på Finlands besvärliga relation till Sovjetunionen.
Men i dag är Norge, Danmark, Sverige och Finland medlemmar i den västliga försvarsalliansen Nato. Danmark, Sverige och Finland är därtill medlemmar i Europeiska unionen. Danmark, Finland, Norge, Island och Sverige är alla medlemmar i Schengensamarbetet.
Så vilken uppgift ska det nordiska samarbetet av i dag lösa?
Ja, ett svar – om man frågar Nordiska ministerrådets högsta tjänsteman Karen Ellemann – är tydligen att de nordiska länderna, i klimatets och folkhälsans namn, borde införa kött- och sockerskatt.
På Dagens Nyheters debattsida skriver hon att ”Forskning visar att styrmedel som skatter och subventioner har effekt på köpbeteenden. Det kan till exempel röra sig om skatt på vissa typer av kött, punktskatt på drycker med tillsatt socker eller subventioner för grönsaker.”
Vad detta skulle innebära för självförsörjningsgraden, livsmedelsberedskapen eller företagande och sysselsättning inom de gröna näringarna berör hon däremot inte.
Tajmingen för förslaget kunde inte vara sämre. De senaste åren har vi plågats av hög inflation – vilket inte minst satt sina avtryck på matpriserna. Att i det läget föreslå en straffskatt på en vara som för den överväldigande majoriteten av Nordens befolkning är en viktig basvara vittnar om dålig förståelse för vanligt folks vardag.
Den brittiske historikern C. Northcote Parkinson intresserade sig mycket för samhällets byråkrater. Mest känd för eftervärlden är han för sina ”lagar” om den offentliga byråkratin, vilken han humoristiskt beskrev.
Parkinson menade bland annat att byråkratin i ett samhälle tenderar att utvidga sig av egen kraft. En byråkrat skapar gärna nya ”problem” att lösa. Som i sin tur kräver insamlande av data, möten och rapporter – och nya byråkrater. Och när byråkraterna blir fler blir byråkraterna som administrerar byråkraterna också fler. ”Det handlar inte om lättja, utan om att man ständigt alstrar arbetsuppgifter åt varandra. Arbetsmängden sväller utan att det tillför direkt värde, helt enkelt”, som sociologen Mats Alvesson uttryckt det. En annan av Parkinsons ”lagar” är att den tid det tar att utföra en arbetsuppgift många gånger motsvarar den tid som finns tillgänglig för att utföra den. I verksamheter som inte utsätts för ett yttre tryck på att hela tiden bli effektiva blir det lätt så.
Varför då ta upp en gammal britisk historiker som varit död och begraven i över trettio år?
Jo, för det verkar inte vara bättre än att när EU och Nato – som avhandlar de frågor som fodrar internationellt samarbetet – och som de flesta nordiska länderna numera också är medlemmar i så får Nordiska ministerrådets tjänstemän leta med ljus och lykta efter områden att göra sig relevanta inom, som köttskatt. I brist på annat får tjänstemännen leta efter ”problem” att lösa.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) meddelar i en kommentar sin förvåning över förslaget om köttskatt ”Det går att få intrycket att Nordiska ministerrådet tycker att köttskatt borde införas. Texten är dock skriven av en tjänsteman i organisationen. Åsikten är inget jag som minister backar upp.” Förankring av utspelet verkar alltså helt saknas och det är välkommet med ett tydligt och snabbt avståndstagande i frågan.
En gång i tiden fanns det en modig dansk politiker som tog bladet ifrån munnen och sa vad hon tyckte och tänkte om det nordiska samarbetet. Denna politiker ansåg att både Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet borde avskaffas i sin nuvarande form, och hon kritiserade organen för att vara dyra kaffeklubbar. Denna politiker menade bland annat att medan ”en kamel kan streta på i 14 dagar utan att äta och dricka medan deltagarna i rådens möten kan äta och dricka i 14 dagar utan att uträtta något nödvändigt”.
Märkligt nog kom den fräna kritiken från ingen mindre än Karen Ellemanns – som sedan 2022 är just generalsekretare för Nordiska ministerrådet – och som nu alltså föreslår en nordisk köttskatt.