facebooktwittermail d

”Matförsörjningen är inte en uppgift för alla”

Diskussionen om självförsörjning för Sveriges medborgare i form av balkongodling en ren förolämpning mot svenska lantbrukare, skriver Katarina Wolf i en krönika.

Balkong i stad med växter.
”Vi lägger mycket fokus på hur gemene storstadsbo kan frambringa ett par tomater och några potatisar från sin blygsamma balkong”, skriver Katarina Wolf. FOTO: EVA TEDESJÖ/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Självförsörjningen är åter på agendan. Det är ju ofta så, att vi kommer på saker lite för sent. I den allmänna debatten lyfts dock lantbruket och dess nyttor i min mening lite för sällan. Det handlar oftare om hur du som privatperson kan se till din egen livsmedelsförsörjning.

Häromveckan, i väntan på tåget hem, hittade jag ett litet ”odlingskit” för dryga 300 kronor i en av Stockholm centralstations överprissatta designbutiker. Vi lägger mycket fokus på hur gemene storstadsbo kan frambringa ett par tomater och några potatisar från sin blygsamma balkong. Sveriges lantbrukare är upptagna med att målas upp som fabriker med klimatarbetet som lägsta prioritet.

”Nordegren och Epstein i P1” har lyft självförsörjningen av mat i flera program. Till exempel intervjuades två studenter från SLU, som i programmet ärades med epitetet ”bönder” men som i själva verket levde med övertygelsen om att Stockholm, om man bara ville, kunde vara helt självförsörjande på egen hand.

Det estetiska uttrycket var dock viktigt. Man ville inte ha några upplöjda parker som luktade produktionsjordbruk, det skulle mer vara en upplevelse att odla. En designträdgård där du också kunde gräva fram en morot att ta hem till din familj och laga till efter behag.

Missförstå mig inte, det är inte i sig negativt att uppmuntra människor att egennyttigt producera mat, men jag tror att vi måste kasta in ett mått av realism här.

Under andra världskriget hamnade, inte så chockartat, livsmedelsförsörjningen på agendan. I ett försök att medvetandegöra befolkningen och öka den inhemska produktionen av livsmedel delade man ut sättpotatis till stockholmare och upplät en del av jordbruksmarken kring huvudstaden för odling. Resultatet blev inte toppen.

Man kom senare fram till att skörden bärgade ungefär en tiondel jämfört med om lantbrukarna själva hade fått odla potatis. Stockholmarna hade helt enkelt inte tid att vårda sina grödor. Om inte det är en lärdom att ta med in i nutiden så vet jag inte vad.

Ska man vara krass så är diskussionen om självförsörjning för Sveriges medborgare i form av balkongodling en ren förolämpning mot svenska lantbrukare. Odling och produktion av livsmedel kräver kunskap. Kunskap som erhållits från generationer av matproducenter, erfarenhetsutbyte och decennier av utbildning. Varför är det givet att vem som helst skulle klara av att förse landet eller sig själv med mat?

Pandemin har fått matbudsleveranserna att explodera och fler och fler människor väljer att bekvämt packa ihop sin matkasse på nätet och hämta ut den på vald tid. Vi har alltså inte tid att handla, ännu mindre att laga maten vi konsumerar, men vi ska ha tid att kupa potatis i vårt trädgårdsland?

Det är en hedersam uppgift att försörja ett land och en befolkning med mat, en uppgift som inte bör förminskas och som bör lämnas till dem som faktiskt kan.

Katarina Wolf

Katarina Wolf är mjölkföretagare.