År 1906 skrevs den så kallade bolagsförbudslagen, som hindrade bolagen från att bland annat köpa fler skogshemman. Debatten om lagen är bra eller dåligt fortsätter än idag. Men numera har de flesta glömt det ursprungliga syftet.
När lagen skrevs, var inte målet en ”balans” mellan privatägd och bolagsägd mark, utan om samhällets intresse av att bevara en levande landsbygd. Man ville ha en landsbygd där självägande bönder verkade på sina gårdar med jord och skog som bas. Det målet med ägandet har vi tappat bort. Idag, hundra år senare ser det helt annorlunda ut.
En liten företagare som köpt en gård via sitt AB och bosatt sig i byn kan vara betydligt viktigare för landsbygden, än frågan om fjärrägd skog har en privatperson eller bolag som lagfaren ägare.
Skogsägaren Rickard Björklund skriver i en debattartikel ”att höga skogsmarkspriser är en motor för landsbygden”. Han har helt rätt och det här är en fråga som borde lyftas mycket mer.
Ett högre värde på jord och skog innebär ett högre belåningsvärde och möjlig finansiering för offensiva investeringar i jordbruk. Men dagens jord- och skogsmark får inte säljas på en öppen marknad. För bolagsförbudslagen gäller än idag, dock numera inarbetad som en del av Jordförvärvslagen. Men då som nu är det alltid två parter som drabbas. Dels bolaget som ville köpa och dels de 1000-tals privatpersoner som ville sälja till bästa möjliga pris.
Dagens äganderätt går tillbaka till Gustav III beslut år 1789 om att bönderna skulle ha individuell äganderätt till sina gårdar med jord och skog. Särskilt viktig var överlåtelserätten, ett begrepp som knappts nämns idag. Det innebar att bonden, jordägaren fick köpa och sälja jord och skog fritt till vem som helst.
Att få köpa och sälja sin egendom till vem man vill borde nu 2023 vara en central del i den grundlagsskyddade äganderätten. Men det är det alltså inte. På den här punkten har vi en svagare äganderätt än i slutet av 1800-talet!
Privatmark betalas enligt ATL nu 30 procent lägre än vad marknaden är villig att betala för bolagsmark. Intresset är stort från småföretagare att med lågt beskattade vinster att få köpa skog i AB-form. Men intresset från de stora skogsbolagen är svalt. De har visserligen rätt att få köpa motsvarande mark som de har avstått till naturreservat eller sålt till privatpersoner.
Sveaskog exempelvis skulle förmodligen, om de önskade, kunna dammsuga marknaden på fastigheter efter deras stora avyttringar till naturreservat. Samma gäller förmodligen för alla skogsbolag. Men bolagen är inte särskilt intresserade av att köpa skogsfastigheter till dagens höga priser.
Det är mycket billigare att köpa dagens billiga virke på rot, än att köpa samma virke på en fastighet. Skulle priserna gå upp ytterligare 30 procent, ja då skulle intresset bli ännu lägre.
Sverige har för övrigt redan provat på en snarlik modell för mellan åren 1965 och 1979 då träförädlande industrier hade en gynnad ställning vid markförvärv. Då ökade bolagens markinnehav endast marginellt.
Jag tycker att man kan ta bort bolagsförbudslagen. Egentligen kan hela jordförvärvslagen tas bort. Då skulle vi få en helt öppen marknad som gav alla säljare det värde deras mark har.
Privatpersoner som vill spekulera i framtida värdeutvecklingar skulle få betala mer än idag. Och de 80 procent av de privata skogsägarna som ärver sin gård skulle behöva betala syskonen vad man kommit överens om i familjen.
För övrigt anser jag att vi behöver nya åtgärder för en levande landsbygd. Kanske genom skattelättnader eller annat för de där som fortfarande vill bo och verka på landsbygden. Ungefär som det var tänkt med den där lagen från början.
