facebooktwittermail d

Avloppsslam sluter inte kretsloppet

Slamspridning leder till en successiv och farlig ökning av mängden metaller i vår åkermark. Vi kan också därför på sikt vänta oss ökande metallhalter i jordbrukets produkter, skriver debattörerna.

Att beskriva slamspridning som ett värdefullt och ofarligt kretslopp är djupt felaktigt, menar debattörerna.
Att beskriva slamspridning som ett värdefullt och ofarligt kretslopp är djupt felaktigt, menar debattörerna. FOTO: THOMAS HENRIKSSON

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I ett pressmeddelande från Svenskt Vatten, där man berättar om resultaten av 40 års försöksverksamhet med rötslam i Skåne, beskrivs slamspridningen närmast som ett värdefullt och ofarligt kretslopp. Detta menar vi är djupt felaktigt.

Den mängd metaller som människan lämnar till WC-stolarna och avloppsreningsverken är mycket liten i förhållande till innehållet av metaller i slammet. Om vi utgår från det dagliga intaget av exempelvis aluminium i vår mat och jämför detta med innehållet i slam visar det sig att slammet innehåller cirka 2 000 gånger mer än den lilla del som kommer från människan med maten och från åkern.

Slamspridning leder till en successiv och farlig ökning av mängden metaller i vår åkermark. Vi kan också därför på sikt vänta oss ökande metallhalter i jordbrukets produkter. Därmed framstår slamspridningen absolut inte som ett kretslopp.

Den stora delen av metallerna i slammet kommer från en lång rad avlopp som Svenskt Vatten tillåter att man blandar in i avloppet från WC-stolarna. Det kan vara från till exempel industrier, verkstäder, sjukhus, dagvatten från gatorna och hustaken och så vidare.

Vid behandlingen av avloppsvattnet använder Svenskt Vatten och reningsverken själva en stor mängd metaller som hamnar i slammet. Man sätter exempelvis till järnföreningar för att fälla ut fosforn men samtidigt blir då bara en mindre del av fosforn växttillgänglig.

Svenskt Vatten nämner att mikroplaster finns i åkerjord. Men våra reningsverk tillför själva, på samma sätt som man gör med metaller, stora mängder plast till slammet och åkern. Avloppsreningsverket Ryaverket i Göteborg tillförde hundratals ton plast (amid/aminoakrylat, kopolymer) och tusentals ton järnföreningar till slammet under 2019.

Det finns också i slammet, även det certifierade, ett mycket stort antal potentiellt riskabla och miljöfarliga ämnen som inte undersöks och mäts.

Svenskt Vatten har ett stort intresse av att dölja dessa fakta inför beslutet om ett slamförbud, som nu ligger på riksdagens bord.

Gunnar Lindgren

civilingenjör

Lena Jarlöv

arkitekt

Bertil Hagström

läkare

Fotnot: Svenskt Vatten har erbjudits replik men avstår.