Den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt gjorde de ”första 100 dagarna” till ett begrepp. Under den inledande tiden av sitt presidentskap år 1933 genomförde han en mängd förslag. Och sedan dess mäts ofta vad en ny regering eller ett statsråd kan åstadkomma under sina första 100 dagar vid makten.
”Åtta förslag till nästa jordbruksminister”
Det här bör nästa regering genomföra på det jordbrukspolitiska området de första hundra dagarna.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
För den svenska regering som tillträder efter det stundande valet finns en hel del att göra på det jordbruks- och landsbygdspolitiska området. Följande bör en regering genomföra under sina första 100 dagar:
1. Återupprätta jordbruksdepartementet och tillsätt en jordbruksminister.
De jordbrukspolitiska institutionerna behöver återuppbyggas. Sedan jordbruksdepartementet – som blev landsbygdsdepartementet mot slutet – gick upp i näringsdepartementet har balansen mellan brukande och bevarande förändrats i regeringskansliet. Miljödepartementets mer bevarandeinriktade perspektiv har fått ökat inflytande på bekostnad av jord- och skogsbrukets produktion.
2. Uppdatera livsmedelsstrategin och ge den samma tyngd som miljöbalken.
Sedan livsmedelsstrategin antogs av riksdagen har mycket hänt – säkerhetsläget har kraftigt försämrats och klimathotet blivit allt mer uppenbart. Det ställer krav på att strategin uppdateras.
Något som bör betonas än mer är att den svenska hållbara livsmedelsproduktionen ska öka. Det är ett mål som bör ges juridisk tyngd och kunna vägas mot byggnation på åkermark, jaktlagstiftning och miljöbalk. Att öka matproduktionen i Sverige bör vara ett övergripande samhällsmål som vägs in i alla beslut.
3. Tillsätt en utredning för att minska regelberget.
I årtionden har den ena regeringen efter den andra sagt sig vilja minska regelbördan för svenska lantbruk. Under samma tid har dock utvecklingen gått åt motsatt håll. Att minska reglerna är samtidigt en grannlaga uppgift. Reglerna har trots allt uppkommit med ett i grunden gott uppsåt.
De senaste årens resultatlösa försöka att minska byråkratin har också visat att det inte går att genomföra snabba förändringar. Därför bör ett allvarligt menat arbete ges gott om tid för uppgiften. En utredning som tillsätts i början av mandatperioden bör få ett par år på sig.
4. Förändra myndighetskontakterna.
Många lantbrukare har en mängd myndighetskontakter. På en och samma gård kan ett flertal länsstyrelseanställda inspektera olika saker, vid olika tillfällen. Det skapar stuprör och otydlighet.
I stället bör varje gård ges en myndighetskontakt, som har helhetsansvaret och kunskapen om varje gårds förutsättningar. Länsstyrelsens tjänstemän bör även kunna ge information om hur en gård kan klimat- och miljöanpassa sin verksamhet. På så vis kan myndigheternas roll gå ifrån att – i lantbrukarnas ögon – vara inspekterande till att bli stödjande. En sådan förändring kan frigöra en enorm kraft och påskynda hållbarhetsomställningen inom svenskt lantbruk.
5. Skapa fler lantbruksuniversitet.
Det behövs idéer för hur framtidens jord- och skogsbruk kan se ut. Ett sätt att stimulera idéutvecklingen är att ge fler universitet än SLU i uppdrag att utbilda lantmästare, agronomer, skogsmästare och jägmästare. Det skulle skapa idémässig konkurrens och uppmuntra till att nya perspektiv kan slå rot.
Risken med dagens ordning, där SLU är ensamt om att ge vissa utbildningar på en studieort, är att de rådande tankarna i det kunskapsklustret helt kommer att dominera näringarna. Dessutom skapas en situation där delar av näringens kompetensförsörjning står och faller med SLU:s förmåga att marknadsföra sina utbildningar.
6. Tillsätt en utredning för lantbrukets hållbarhetsomställning.
Svenskt lantbruk behöver ställa om – precis som resten av samhället. Det krävs nya energisnåla maskiner, som kan köpas av såväl små som stora gårdar. Stora investeringar stundar även för att klimatsäkra verksamheten.
Pengarna som krävs för att klara omställningen finns dock inte på gårdsnivå – mycket som ett resultat av den svåra konkurrenssituation som svenska lantbruk har till stor del på grund av politiska beslut. Här krävs lösningar där staten stöder omställningen.
7. Krigsplacera på svenska gårdar.
Sverige rustar sitt försvar. Då livsmedelsproduktionen är grundläggande för samhällets funktion bör personer krigsplaceras på svenska gårdar, för att kunna upprätthålla produktionen även vid kris eller krig. Åtgärden skulle dessutom synliggöra näringens kompetensbehov.
8. Inför ett jordbruksavdrag.
I utredningen "Vägen mot fossiloberoende jordbruk” (SOU 2021:67) lanserades förslaget om ett skatteavdrag med syftet att stärka lantbruksföretag. Det är en idé som allt fler partier verkar ställa sig bakom.
Förslaget bör samtidigt ses över innan det genomförs. Omvärlden har förändrats sedan det lades fram – i och med krig i Europa, energikris och kostnadskris. Dessutom bör det säkerställas att det gynnar de aktivt brukade gårdarna.