Hej ATL och juristspalten,
Vi är två jordbrukare som vill dela vår upplevelse av rättskvarnen. Vi sökte strandskyddsdispens för att återbörda en brygga och bad om ett möte för att kunna berätta mer. Det gick inte vägen i kommunen, länsstyrelsen besökte fastigheten utan att vi fick tillfälle att vara med, och mark- och miljödomstolen struntade i vår önskan om syn och beslutet om avslag kom med vändande post. När vi gick till jurist för att ta tillvara sista chansen inför överklagande till Mark- och miljööverdomstolen skulle det bli kostsamt att ta del av alla dokument med små utgångschanser, och resan tog då slut utan något tillfälle att argumentera. Finns det rättvisa att få? Greger och Bror
Hej Greger & Bror, tack för att ni läser och vänder er till spalten!
I domstolen kan en part åberopa syn på stället, vilket innebär att domstol och parter tillsammans besöker platsen för att titta, och ofta tillåts argumentation på platsen. Det är domstolen som beslutar om syn behövs. Ju mer specifik man kan vara om varför syn behövs desto större kan chanserna vara att domstolen beslutar om syn. Om man i stället vill få tillfälle att komplettera vad man har skrivit genom att muntligen argumentera för domstolen så kan man begära ett sammanträde.
Generellt kan sägas att domstolen är mer benägen att avslå syn än begäran om sammanträde. I det vägledande rättsfallet MÖD 2013:45 slog Mark- och Miljööverdomstolen fast att när en domstol låter bli att hålla en sådan muntlig förhandling som en part har begärt så kan det utgöra ett rättegångsfel, som innebär att förhandlingen måste tas om. Detta eftersom rätten till muntlig förhandling kan ses som en sådan civil rättighet som omnämns i Europakonventionen.
Det förekommer, precis som ni beskriver, att en part begär syn och att domstolen avslår begäran först i domen med avslag på begäran om dispens. Detta kan kännas tröstlöst eftersom man då inte heller fick något tillfälle att komplettera målet med det man ville framföra på synen, såsom fler fotografier.
Men Mark- och Miljööverdomstolen har i ett nyligen meddelat rättsfall kritiserat den typen av agerande. I målet P 7401-22 hade Mark- och Miljödomstolen avgjort ett mål utan att hålla begärd syn. Eftersom förhållandena på platsen var av avgörande betydelse för att bedöma frågan i målet, och inte tydligt framgick av handlingarna i akten, bedömde Mark- och Miljööverdomstolen att det var ett rättegångsfel att avslå synen i samband med domen. Därför undanröjdes Mark- och Miljödomstolens dom och återförvisade målet till domstolen för fortsatt behandling. I rättsfallet framhölls särskilt att ett beslut om att inte tillåta syn är ett beslut om att inte tillåta viss bevisning. När syn bedöms vara obehövligt bör – som utgångspunkt – parterna underrättas om detta för att det inte ska komma som en överraskning. Med en sådan ordning kan parten också få möjlighet att inkomma med kompletterande utredning. Det tycker jag låter klokt. Kanske hade en argumentation som den i rättsfallet hjälpt er att få målet återförvisat till mark- och miljödomstolen, och kanske inte. Men framöver ser det ut som att den situation som ni råkade ut för kan komma att avhjälpas. Låt oss hoppas på det.
Lisa Kylenfelt
Jurist vid Ludvig & Co