Katarina Arnstad Elmblad

På barndomsgården hade de ”alla slags djur” och odlade allehanda sorts grödor, som potatis, spannmål och sockerbetor.– Man kan säga att jag har bondelivet i blodet, säger hon och skrattar.Framför allt var det Åsa Odell och hennes äldre bror som hjälpte till med sysslorna på gården.– Det är också vi två som var mest engagerade i lantbruket som fortsatt att driva lantbruk. Jag har inte haft några spännande karriärbyten i livet, säger hon.Men arbete inom lantbrukets olika sektorer har hela tiden kompletterats med styrelsearbete.– Ja, man kan nog kalla mig för ett styrelseproffs, säger Åsa Odell när vi träffas på hennes gård Knutstorp i Södra Åby, strax utanför Trelleborg i Skåne.

Gården driver hon och hennes man Bertil Odell, tillsammans med svågern Hans Odell. Här föder de upp 400 suggor som tillsammans föder 12 000 kultingar om året. Utöver det odlar de vete och korn, raps och sockerbetor.&nbsp;– Det har varit en enorm utslagning av svenska grisbönder. I dag är vi bara några hundra kvar i landet, säger hon när vi skakat hand.&nbsp;Vi återkommer till gården när det är dags att få en guidad tur av Åsa Odell. Innan rundvandringen har vi mycket att prata om, till exempel hur det kom sig att hon blev involverad i LRF.– Det var lite av en slump. Jag var politiskt engagerad i slutet av 1980-talet när jag fick förfrågan om jag ville gå med i LRF Ungdomen på nationell nivå. På den tiden arbetade jag som ladugårdsförman på en lantbruksskola på Gotland. Jag tyckte det lät spännande så jag tackade ja.Inte så långt efter att hon tackat ja till LRF Ungdomen påbörjade hon sin lantmästarutbildning på Alnarps lantbruksuniversitet där hon också träffade sin blivande man, Bertil Odell. Tillsammans tog de över hans föräldragård, Knutstorp.– Vi är två familjer som driver det här lantbruket. Utöver det har vi fem heltidsanställda som jobbar här.Sporrad av styrelsearbetet i LRF Ungdomen tog hon så småningom kontakt med LRF Skåne där hon också blev invald i styrelsen.– Jag var ordförande där mellan 2005 och 2011 innan jag kom in i LRFs riksförbundsstyrelse 2010. Sammanlagt har jag ägnat 33 år åt styrelsearbete, säger hon och skakar på huvudet åt den smått otroliga siffran.

1685353619463.jpeg

På frågan vad hon är mest stolt över att ha åstadkommit under de 13 år hon suttit i LRF:s förbundsstyrelse är hon snabb med att svara att hon ensam inte åstadkommit något.– Det jag framförallt lärt mig av att sitta i styrelsen är vikten av att samarbeta, man löser sällan problem själv. Jag kan ha många idéer, men det är viktigt att lyssna in andras åsikter och kroka arm för att nå förändring.Som exempel på samarbeten som kommit till stånd tack vare att hon krokat arm med andra organisationer nämner hon Svenskmärkning.– Svenskmärkning är framgångsrikt tack vare samverkan med svensk dagligvaruhandel och livsmedelsföretagen. Hela animaliesidan skulle jag vilja säga att vi jobbat väldigt intensivt med. Det tar lite längre tid att göra saker tillsammans med andra, men det är då vi når framgång. Inte när vi står ensamma på barrikaderna och trumfar ut budskap vilket somliga vill att vi ska göra.En annan framgångssaga hon delar med sig av var när svensk grisproduktion blev lönsamt igen efter att ha befunnit sig i en nedåtgående spiral från mitten av 1990-talet fram till 2014. Under de här åren krympte svenskproduktionen samtidigt som man led av stora lönsamhetsproblem och importen vann mark.– Vi visste att vi hade en väldigt fin produktion, låg antibiotikaanvändning och knorrarna kvar på grisarna men det hjälper ju inte om man inte kan få lönsamhet.Då tog LRF och krokade arm med departement, slakterier, handeln och politiker.– Vi förstod att vi måste göra något, bland annat bildades då Svenskt Kött som blev föregångaren till Svenskmärkning. Det andra var att alla inblandade samlades runt en handlingsplan där man punktade upp allt som måste göras. Bland annat fattades beslut om att byta ut den importerade råvaran till svensk råvara, och det blev ju volymer av det. Det blev en vändning för svensk gris- och nötköttsproduktion vilket hållit i sig sedan dess, mycket tack vare konsumenternas förtroende, att de värdesätter svenskt kött. Lönsamheten ökade och produktionen vände uppåt igen, en tendens som håller i sig. Denna vändning av en nedåtgående kurva är jag väldigt stolt över att ha varit med och bidragit till.Hon är full av beundran för övriga styrelseledamöter och inte minst anställda operativa tjänstemän.– De kanske inte syns och hörs lika mycket som vi i styrelsen men de gör ett fantastiskt jobb, säger hon.Du är ett styrelseproffs har vi konstaterat, vad är tjusningen med att sitta i en styrelse?– Det har varit precis lika meningsfullt som att arbeta hemma på gården, att arbeta för så bra villkor som möjligt för att svenskt jordbruk och lantbruk ska kunna utvecklas och då är ju LRF en stor möjliggörare i det och att få vara en del i den kompetenta organisationen och få den möjligheten har gett mig väldigt mycket tillbaka.Men om hon nu trivs så fantastiskt bra, varför då lämna styrelsen?– Det kändes som en naturlig tidpunkt. Det finns absolut igen dramatik bakom beslutet. Jag har varit vice ordförande så länge nu och det kändes som rätt tid. Jag ser att det finns goda möjligheter för en generationsväxling i styrelsen och alla vi som är lite äldre kan inte lämna samtidigt. Det måste finnas fortsatt kontinuitet i styrelsearbetet.Men som den styrelsemänniska hon är väntar ett nytt styrelseuppdrag runt knuten.&nbsp;– Ja, jag har blivit ordförande för Länsförsäkringar Skåne. Det ska bli skönt att sitta i en styrelse på hemmaplan. Jag var väldigt trött på alla långa resor, säger Åsa Odell som också ser fram emot att kunna engagera sig mer i sitt eget lantbruk, där hon sköter allt det administrativa.Men även om lantbruket är hennes liv lägger hon inte ner mycket tid på att arbeta ute i produktionen.– Nej, vi har anställda som sköter den biten, men jag brukar köra i säsong när tillfälle ges, säger hon.Det blir helt naturligt mycket prat om köttproduktion och vikten av att allt svenskt kött är ursprungsmärkt. Detta är frågor som är lite av Åsa Odells skötebarn.Är det lätt för oss konsumenter att välja svenskt kött idag?– Ute i dagligvaruhandeln vill jag påstå att det är lätt, värre är det på restauranger. Många restauranger köper in råvaror från flera olika håll istället för att ha centrala uppköp. Då blir det svårt att kontrollera ursprungsmärkningen. Det har blivit bättre, men fortfarande är det för få restauranger som har centrala uppköp, konstaterar Åsa Odell.Vad har ursprungsmärkningen betytt för konsumenterna?– Det har gjort det enkelt för kunderna att välja svenska råvaror. Jag är väldigt glad för att det finns ett så stort förtroende, inte bara för den enskilda bonden utan för att industrin finns i Sverige. Svenska konsumenter värdesätter den goda djuromsorg vi har i landet och att antibiotikaanvändningen är så låg. Även i svåra tider, som idag, när priserna skenar så ser vi att konsumenten håller i även om de i viss mån byter till billigare varor, säger Åsa Odell som själv inte alls anser att priserna på svenskt kött är för höga.Hon irriterar sig på att inte alla förstår vad som är orsak och verkan.– Många tycks tro att priserna är en politisk fråga, men det är det ju inte alls utan prisökningarna har ju i allra högsta grad med omvärlden att göra, säger hon och exemplifierar med gaspriset som skenade i samband med Rysslands annektering av Ukraina.– Det höga gaspriset ledde till att handeln med gödsel stoppades vilket ju aldrig skett tidigare. Lägg till efterverkningarna av pandemin så har man en giftig cocktail. Förhoppningsvis får vi hoppas att vi går in i något mer stabila tider nu.Hur löser man problemet att lantbrukare behöver få täckning för sina kraftigt ökade kostnader, samtidigt som det finns stort tryck på att livsmedelspriserna inte får öka mer utan snarare förväntas sjunka?– Det finns bara en lösning, om man ska ha lantbruk kvar i Sverige så måste priserna följa med upp, det är den bistra sanningen.Man kan inte träffa Åsa Odell utan att tala mycket om den viktiga djuromsorgen som hon vurmar för. Hon anser att Sverige är ett föregångsland när det gäller att ta hand om djuren på ett etiskt och humant vis.– Vi har en hög standard på djuromsorgen med låg antibiotikaanvändning, där är vi bäst i hela EU, säger hon.Men god djuromsorg kommer inte gratis. Svenska lantbrukare har jobbat länge och aktivt för en god djurhälsa.– Har man friska djur som mår bra och trivs då behöver man inte sätta in läkemedel. Det viktiga är att hålla sjukdomar utanför Sverige. Därför är vi emot det här med att transportera levande djur okontrollerat över gränsen. En annan viktig aspekt är att skapa en bra miljö i stallarna genom att bygga på ett bra sätt, samt att personalen som arbetar med djuren har hög kompetens och ett bra djuröga, helt enkelt management runt djurhållningen, säger Åsa Odell som fått ta emot otaliga studiebesök på sin gård, inte minst från veterinärer inom EU som har svårt att tro att djuren mår bra utan antibiotika.– De tror inte riktigt på oss förrän de får se det med egna ögon. Det är ju inte precis rocket science att hålla antibiotikaanvändningen på en låg nivå och låta grisarna ha knorren kvar, säger Åsa Odell som passar på att släppa ut Maxi som är en lycklig hund som får springa lös bland stallarna.– Det händer att vi får hämta henne hos grannarna, säger hon och skrattar.Vi kommer att prata om Sverige har livsmedelsberedskap om en kris skulle uppstå. Hur ser Sveriges möjligheter ut att bli självförsörjande på livsmedel?– Jag ser att vi har goda möjligheter till det på sikt, men det är inget som sker över en natt. 1990 togs ju ett jordbrukspolitiskt beslut att öppna upp för fri konkurrens. Före 1990 var det svenska lantbruket mycket hårt reglerat, och sedan skulle vi från den ena dagen till den andra öppna upp för fri konkurrens. Det var som ett hårt slag i magen på lantbrukarna, och mycket mark lades i träda, en stor del av infrastrukturen och produktionen monterades ner. De som var kvar strukturrationaliserade för allt vad de var värda för att bli effektivare. 1995 kom vi med i EU vilket ledde till att politikernas inställning var att i händelse av kris eller krig skulle EU förse Sverige med livsmedel. Detta upprepade man ända fram tills att livsmedelsstrategin togs 2017. Under dessa 17 år hann väldigt många lantbruk försvinna, framför allt i skogs- och mellanbygd. Man kan dra paralleller till försvaret som gjort en likande resa, och först monterade ner men nu är på väg att monteras upp. Inget av detta är en quick fix. Det tar ju tid att bygga upp allt som monterats ner. Vi måste ju stärka livsmedelsproduktionen i fredstid för att kunna ha något kvar i kristid. Lite sorgligt att det var tvunget att gå så långt innan samhället upptäckte att det behövde oss.Hur ser återväxten ut inom lantbruket? Ser man på ”Bonde söker fru” verkar det som om återväxten är tryggad. Det dräller ju av giftassugna bönder i skog och bygd.– Vi kämpar precis som inom många andra branscher om att vara en attraktiv näring som attraherar unga. I dag erbjuder arbetet som lantbrukare så oändligt många möjligheter, oavsett om du är intresserad av djur eller teknik. Är man intresserad av företagande är det också en fantastisk bransch. För att inte tala om att man känner att man gör nytta. Det är djupt meningsfullt att vara lantbrukare, säger Åsa Odell.Men det är inte bara att räcka upp handen och säga att jag vill bli lantbrukare.– Nej, de första stegen kan vara utmanande. Man måste inte minst bygga upp ett förtroende hos banken så att man kan utveckla verksamheten. Det kräver ju mycket kapital för att köpa mark och maskiner.Vi kommer osökt in på Åsa och Bertil Odells egna barn. Har Carl, Josefine eller Julia visat intresse för att ta över gården?– Tillsammans med min svågers familj har vi åtta barn. Alla har fått frågan om de vill ta över, men ännu har ingen nappat. Det hade varit jättekul, men alla gör ju sina egna val.Det handlar inte bara om att försöka locka de kommande generationerna att vilja investera i lantbruk. Landsbygdens attraktionskraft behöver öka rent generellt, menar Åsa.– Jag tror den är på väg att öka. Landsbygden fick sig en skjuts framåt i pandemin när folk i allt större utsträckning började semestra hemmavid. När jag är hemma på Gotland, men även här nere på sydkusten ser vi människor i en omfattning som vi inte upplevt tidigare. Och det pratas väldigt mycket om landsbygden idag.Innan det är dags för en rundtur undrar jag hur mycket energi hon kommer att lägga ner i sin egen gård nu när hon frigjort så mycket tid.– Att sitta som ordförande för Länsförsäkringar Skåne kommer ju att ta en del av min tid, men jag kommer absolut att kunna ägna tid åt bokföring och administration. Tidigare har jag fått göra sånt på kvällar och helger. Nu kan jag göra det på dagtid. Men jag kommer helt klart att vara hemma mer än nånsin och det ska bli jätteskönt, säger hon och man mer anar än ser hur axlarna sjunker.Ingen vila ingen ro, det är dags för en guidad tur bland suggorna och deras bedårande små kultingar. Vi kommer att tala om vilka de största utmaningarna är för lantbrukare idag.– Lönsamheten är en viktig utmaning, en annan är allt regelkrångel och myndigheter. Alla ministrar fram till nu har lovat att minska regelkrånglet och lätta på bördan men istället har krånglet ökat med 120 procent. Det är inte klokt. Vi bönder har ingen administrativ enhet som fixar alla blanketter utan det får vi själva göra. Här behövs ett genomgripande förenklingsarbete.Miljöpåverkan och hållbarhet är ju ord som är på allas läppar idag.&nbsp; Vilken roll spelar LRF när det gäller att främja hållbarhet och miljövänlig produktion inom lantbruket?– Vi är med på många olika sätt, dels har vi ju egna program och policys och jobbar med den frågan samt tittar på hur vi kan utveckla oss framåt, men också i dialog med industri men framför allt med politiker, beslutsfattare och myndigheter och andra, så ja, vi är en aktiv part i de frågorna.Det är dags att ta sig en titt på suggorna. Men innan vi når stallarna vill Åsa Odell visa upp sina älskade pioner.– Jag har cirka 60 plantor och 30 olika sorters pioner så det bor nog en liten samlare inom mig. Det är fantastiskt vackert med pioner, säger hon och ler.Lite längre bort, i växthuset prunkar tomater och gurka.Vi närmar oss grisstallarna där suggorna håller till. För att jag ska få några bra bilder erbjuder sig Åsa Odell att öppna grinden och gå in, men det håller på att ta en ände med förskräckelse. I ett huj ser några 100 kilo grisar möjligheten att slinka ut, men lika snabb är hon på att dra igen grinden.Runt våra ben tassar Maxi runt, nyfiken på vad vi sysslar med.Vi lämnar de majestätiska grisarna och beger oss ut på de för Skåne så karaktäristiska rapsfälten.Åsa Odell ställer vant upp sig för ett foto.&nbsp;– Tyvärr har inte våran rapsodling varit så lyckad i år, säger hon.Innan taxin dyker upp blir det tid för ännu en kopp kaffe inne i gårdshuset.&nbsp;Hur känns det att bli ordförande för Länsförsäkringar Skåne?– Det ska bli väldigt spännande. Lantbrukare är en viktig kundgrupp för Länsförsäkringar. Dessutom är det kunderna som äger bolaget och det tilltalar mig, som tror mycket på samarbete och att kroka arm för att få saker och ting gjorda.

Namn: Åsa OdellÅlder: 58Född: Den 28 augusti 1965Aktuell som: Slutade nyligen i LRFs styrelse efter 13 år, varav nio som vice ordförande.Familj: Maken Bertil, 60, barnen Carl, 28, Josefine, 26, och Julia, 22Husdjur: Katterna Zingo och Kaffi samt hunden Maxi.Gårdens namn: KnutstorpOrt: Södra ÅbyVerksamhet: Grisuppfödning och växtodlingAreal: 400 hektarMaskinpark: &nbsp;Tre traktorer, en lastmaskin, en skördetröska, såmaskin, en lantbrukssprutaFavoritkötträtt: Grillat nöt-, griskött eller kyckling och helgrillat lamm, på gotländskt vis.Favoritförfattare: Kerstin Ekman – ”Hon skriver helt fantastiskt”Favoritfilm: ”Det får bli en serie – Bron var väldigt bra”Gårdens historia: Gården är ett arrende under Lunds stift så ursprungsgården ägs inte av familjen utan av kyrkan. Gården har gått i arv i flera generationer.Detta visste du inte om Åsa Odell: ”Jag har ett väldigt stort trädgårdsintresse och odlar bland annat tomater, paprika och gurka, men jag har en särskild faiblesse för pioner. Jag har 60 plantor och 30 olika sorter. Jag har nog en liten samlarsida, skulle jag tro.”

<h3>Bakgrund:&nbsp;</h3>• LRF:s förbundsstyrelse, styrelseledamot 2010-2014• Vice ordförande LRF:s förbundsstyrelse 2014-2023• LRF Kött, ordförande 2014-2023• LRF Skåne, ordförande 2005-2011• LRF Ungdom, styrelseledamot och vice ordförande 1989-1998• Cogeca, europeisk bondeorganisation, medlem i presidium 2015-2019• Svenskmärkning AB, styrelseledamot 2015-, ordförande 2021-• Swedish Meats, styrelseledamot 2003-2006

1685353575781.jpeg

Redan som liten tös hade hon ett bestämt mål i sikte. Hon skulle bli lantbrukare. Precis som mamma och pappa.– Jag fick tidigt lära mig att hjälpa till på gården. Det var hårt arbete, men det var så det var, säger Åsa Odell.

Åsa Odell lämnar LRF – ser tillbaka på de många kamperna för svenska bönder.