”Arvsskatt rycker undan mattan för Storbritanniens familjejordbrukare”

Storbritanniens lantbrukare protesterar högljutt mot Labourregeringens planerade höjning av arvsskatten. Skatten kommer att drabba närmare hälften av alla gårdar, även om de styrande försöker tona ned vilket hårt slag de med berått mod vill utdela mot nästa generation familjejordbrukare. Protester biter dock inte när den ideologiska udden är riktad mot ägandet i sig och i synnerhet ackumulerandet av egendom över generationer.

Från och med april 2026 tas ett över 50 år gammalt undantag i skattelagstiftningen för jordbruksfastigheter bort. Det gör att staten vid arv kan lägga beslag på 20 procent av gårdarnas värde över 1 miljon pund. Med betydligt mer värdefull mark än i Sverige och ungefär samma låga avkastning blir det omöjligt för många att driva släktgården vidare – i alla fall utan att sälja mark. Bolag som inte betalar arvsskatt är intresserade köpare. Om målsättningen är att hektar för hektar tränga undan det enskilda markägandet är premiärminister Sir Keir Starmer något på spåren.

Arvsskatten kan bli spiken i kistan för så mycket som en tredjedel av familjejordbrukarna. Den officiella statistiken visar att en typisk gård med blandad drift, med lite tur och mycket skicklighet, kan nå en avkastning på 0,5 procent av kapitalet över tid. Utslaget över en generation – 30 år – blir arvsskatten till en årlig 0,67 procents skatt på det ärvda kapitalet. Skatten äter upp vinsten med råge. En gård med 5 miljoner pund i kapital avkastar då 25 000 pund, samtidigt som skatten är 33 500 pund. Denna analys gör jordbrukskonsulten Charlie Ireland, känd från Amazon Primes succé-TV-serie ”Clarkson’s Farm”, i The Sunday Times.

TV-seriens huvudperson, motorjournalisten och numera också lantbrukaren, Jeremy Clarkson har blivit en stark röst för det brittiska lantbruket, så också i denna fråga. Få personer har gjort så mycket för att sprida kunskap om hur lantbruk bedrivs, i kamp med regleringsmani och ostadigt väder. Framför allt har Jeremy Clarkson visat hur svårt det faktisk är att få kalkylen att gå ihop. En stor del av det stöd som lantbrukarna nu fått av allmänheten kan de tacka ”Clarkson’s Farm” för.

Trots traktordemonstrationer och kändislantbrukare har Labourregeringens kurs legat fast. Underhusets majoritet är väl medveten om att konsekvenserna av arvsskatten är att gårdar styckas upp och livsverk slås sönder. Vilket är skälet till att undantaget funnits, i varierade omfattning, sedan 1970-talet. Hittills har man velat skydda jordbruket från Storbritanniens generellt sett orimligt höga arvsskatter.

Arvsskatten lär bli en förlustaffär för Storbritannien, då den sannolikt leder till minskad jordbruksproduktion och tilltagande utarmning av landsbygden. Minskad självförsörjning i ett spänt geopolitiskt läge borde oroa vilken önation som helst, särskilt en som utkämpat två världskrig.

Situationen kan inte förstås på annat sätt än att premiärminister Starmer, och hans finansminister Rachel Reeves, aktivt vill försämra möjligheterna att bygga upp och föra vidare kapital till nästa generation familjejordbrukare. Till skillnad från brittiska debattörer på vänsterkanten talar de dock inte så högt om angrepp på privat ägande i allmänhet och jordägande i synnerhet.

Tidigare Labourregeringar har gjort vad de kunnat för att bryta upp de stora jordegendomar som den brittiska aristokratin kontrollerat sedan Vilhelm Erövrarens (1028–1087) dagar. Nu för partiet en politik som i akt och mening syftar till att försvaga familjejordbruket. Det innebär att manegen krattas för det globala kapitalet och uppbyggnaden av den nya tidens storgods, ägda av pensions- och oljefonder, diktaturstater och oligarker.

När Storbritannien avvecklar sitt familjejordbruk bör Sverige gå i motsatt riktning. Tack och lov skrotades vår dysfunktionella arvsskatt för 20 år sedan och det finns knappast någon majoritet för ett återinförande. Nu om någonsin ska Sverige satsa på tillväxt.

Vi kan hållbart öka jordbruksproduktionen och den ekonomiska utvecklingen i alla landsbygdsnäringar genom att låta hårt arbetande småföretagare få behålla mer av frukterna av deras ansträngningar. Det ger staten och alla inblandade betydligt bättre ekonomi än dödsbeskattning.

En av de långsiktigt viktigaste policyfrågorna för svenskt familjeägt jord- och skogsbruk, och landsbygdens utveckling, är dock att förvärvslagstiftningen även fortsättningsvis håller bolags och fonders markägande till ett minimum. Förhoppningsvis är nuvarande och kommande regeringar tillräckligt framsynta för att förstå konsekvenserna av en uppluckring av bolagsförbudet och fientliga skatter.