facebooktwittermail d

”Artskyddet ger mindre naturvård för pengarna”

Vi delar WWF:s bild att skogsägare har ett ansvar att värna höga naturvärden. Dock är de nya riktlinjerna kring artskyddet fel väg att gå, skriver Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna i en replik.

Varken Skogsstyrelsen eller miljöorganisationer har kunnat svara på hur skogsbruk ska kombineras med ett strikt skydd av fåglar på individnivå, skriver LRF:s Paul Christensson. FOTO: JOHANNA NORIN

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Replik på debattartikel WWF: ”Dra inte alla skogsägare över en kam” (21/2).

I praktiken innebär Skogsstyrelsens besked från den 10 februari att samma strikta skydd som idag gäller den hotade kungsörnen även gäller en bofink. Med en sådan tolkning är det osäkert om några förändringar i naturen är möjliga samtidigt som stora delar av skogsbruket riskerar att slås ut.

Vi delar WWF:s ståndpunkt att skogsägaren har ett ansvar att ta hänsyn till höga naturvärden och hotade arter. Det gäller alla skogsägare, liten som stor, LRF-medlem eller inte medlem. Däremot anser vi att Skogsstyrelsens nya riktlinjer, som baseras på en ohållbar artskyddsförordning, är fel väg att gå.

Konsekvenserna vi nu ser runt om i landet, framförallt enligt de mindre skogsägare som vi talat med, är att man just nu inte vågar göra åtgärder i skogen. Som skogsägare vet man inte längre om man kan röja sly, gallra eller avverka eftersom det kommer med en risk att skada en fågel eller dess livsmiljö.

Varken Skogsstyrelsen eller miljöorganisationer har kunnat svara på hur skogsbruk ska kombineras med ett strikt skydd av fåglar på individnivå.

Skogsbruket lyder inte under samma krav som en företagare som vill bygga en cementfabrik. Att säga att femte generationens skogsägare, vars pågående markanvändning skyddas av grundlagen, ska ägna sig åt lika omfattande utredningar som en tillståndspliktig verksamhet är därför fel. Det slår dessutom hårdast mot den mindre skogsägaren med små resurser till dessa utredningar.

Är det denna väg som WWF vill gå? Vår bild, liksom Skogsstyrelsens, är att det är kontraproduktivt för naturvården i Sverige. Om alla fåglar på individnivå ska skyddas på samma vis som de mest sällsynta arterna, kommer naturvårdsmedel användas till intrångsersättning för markägare där livskraftiga fågelarter finns, istället för att skydda höga naturvärden där det verkligen behövs.

Vi har förståelse för att på vissa platser i skogslandskapet finns det sällsynta arter som innebär att skogsbruk stoppas i framtiden, även vid en förändrad artskyddsförordning. Därför vill vi se en palett av olika skyddsformer som är flexibla i tid och rum så att de kan anpassas utifrån arter och naturvärden – men även skogsägarens egna önskemål.

Låt oss nu använda sunt bondförnuft. Vi vill se ett artskydd som är inriktat på de mest sällsynta och hotade arterna. Samtidigt som skogen fortsatt kan brukas och bidra till den viktiga klimatomställningen.  

Paul Christensson
ordförande LRF Skogsägarna