Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.
”Är min by straffad av högre makter?”
Först kom branden, sedan störtskurar och gula varningar och nu afrikansk svinpest. Jag har funderat på om vi är straffade av högre makter? frågar sig Lotta Gröning som bor inne i den avspärrade zonen.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Sommaren 2023 glömmer jag aldrig. Det började på midsommaraftonskvällen när larmet om skogsbrand gick i byn. Vädret var extremt torrt och inget regn på flera månader. Elden spred sig med rasande fart och sex veckor senare, hade vi i byn upplevt vår andra skogsbrand. Den här gången var branden mindre än 2014, men torkan och blåsten värre och framför allt var elden så nära byn.
Sedan kom regnet. I nära två månader upplevde vi störtskurar och gula varningar. Den glädje som först kom med regnet efter den enorma torkan byttes ganska snart ut i förtvivlan. Första skörden hö hade torkat bort, skulle den andra nu dränkas av vattenmassorna? Med regnet kom också mygginvasionen, Västmanland är särskilt hårt drabbat.
När det äntligen slutade regna, på den femte dagen, kom beskedet om afrikansk svinpest i Fagersta och min by Olsbenning hamnade innanför den smittade zonen på nästan 100 000 hektar i Västmanland och Dalarna.
Jag har funderat på om vi är straffade av högre makter?
Eller om vi är aktörer i en katastroffilm?
Nu är jag en av invånarna i den smittade zonen. Vi lever under hårda restriktioner. Vi får inte gå eller rida i skogen, inte ha hundar lösa, inte plocka bär och svamp. Älgjakten är inställd samt allt arbete med skogsbruk. Förbudet för skogsbruk drabbar många företagare som lever på skogen. Att ställa in älgjakten har inte ens funnits i tankarna i mannaminne. Jag vet att ett tio-tal bestämda kvinnor i Norrbotten för ett 20-tal år sedan lyckades flytta älgjakten en vecka eftersom den inföll under bästa bärperioden. Det ansågs då heroiskt och absolut unikt. Någon sådant hade aldrig hänt. Älgjakten har högre status än julafton.
Viruset som dödat sju grisar inom ett tre kilometer stort område i Fagersta är oerhört smittsamt. Vi kan bli fast i denna smittade zon i ett år, kanske längre. Jordbruksverket vädjar till allmänheten att inte slänga matrester i skog och mark och inte köpa korv eller kött från länder där den afrikanska svinpesten finns.
Ärligt talat, ingenting av detta händer utan orsak. Människan är ansvarig. Vi är ansvariga för klimatförändringarna, och vi är ansvariga när skogsentreprenörer arbetar i skogen under extrem torka.
Vildsvin har varit ett problem i Fagersta i många år. Tidningarna har rapporterat om hur vildsvinen springer på gatorna, letar i soptunnor och flockas runt tippen där matrester slängs. Jag undrar om någon under årens lopp funderat över problemen och relaterat den till risken för svinpest?
Det är knappast någon nyhet för någon att det billigaste köttet och den billigaste korven i våra affärer är importerad. Detta trots att vi ideligen pratar om att värna klimatet och minska transporterna. Vad har kommunen tillsammans med ansvariga myndigheter gjort för att få bort vildsvinen och minska risken för smitta? För vildsvinen är soptippen i Fagersta med matrester från norra länsdelen en lyxkrog!
När jag nu sitter här i min smittade zon inser jag att verkligheten alltid överträffar dikten. Det positiva är att jag hunnit plocka kantarellerna till jul, att höet förmodligen klarar sig och att vi trots allt får gå på vägarna med hundar i koppel och rida på hästarna. Vildsvin i byn har jag inte sett på flera år ...
Lotta Gröning
smittzon Olsbenning