facebooktwittermail

”Är du en sekulariserad identitetsätare?”

Man skulle kunna säga att Sverige är sekulariserat inom två områden: kyrkan och jordbruket, skriver Cilla Larsdotter.

Arkivbild.
Arkivbild. FOTO: LARS PEHRSON/SVD/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Jordbruket är ingen religion, men parallellerna med kyrkans utveckling och roll i vårt samhälle är flera. Den breda massan går inte i kyrkan längre och förstår inte hur det moderna, kunskapsintensiva jordbruket fungerar. Det går bra att leva och äta ändå. Mat köper man ju i affären.

Man skulle kunna säga att Sverige är sekulariserat inom två områden: kyrkan och jordbruket. Varken religionen eller matproduktionen är i dag en naturlig del av de flesta svenskars liv.

Kanske kan vi skönja en förändring och ökad insikt kring produktionen av mat i och med pandemin och ett osäkrare världsläge. Men så länge svensken köper ett nytt mobilskal för 300 kronor utan att blinka och väljer antibiotikafläsk från andra delar av Europa för att det är billigare, då kan man undra.

Parallellt finns ett slags identitetsätande hos många. Närodlat, vegetariskt, ekologiskt.

Identitetsätaren äter det han eller hon tror på. I vårt individualiserade samhälle där de allra flesta har sina grundläggande behov väl tillgodosedda kan man kosta på sig att låta maten bli en viktig del av det egna identitetsbygget.

Det handlar inte längre om att maten ska var god, nyttig och mättande, den ska vara rätt också. I alla tider har maten haft stor betydelse och varit en statusmarkör för välbeställda. Men nu handlar det inte om att visa att man är rik, utan att man är rätt.

På vilka grunder gör man sina val? Hur mycket vet gemene man om förutsättningarna för svenskt jordbruk? Väldigt lite skulle jag säga.

Flera livsstilsprogram på TV har inneburit att en romantiserad bild fått fäste och den ger en ganska dimmig bild av vad som egentligen krävs för att producera tillräckligt med mat åt en befolkning.

Att vara bonde kräver digra kunskaper inom en rad områden: odling, djurhållning, ekonomi, juridik, administration och teknik i form av avancerade traktorer med mjukvara för hantering av sådd, skörd osv. Regelverket är komplext. Småskalighet är trevligt, men det blir fel om allmänheten invaggas i tron att livsmedelsförsörjningen kan tillgodoses genom pallkrageodling. Åsikterna är många om en bransch som de flesta inte behärskar alls.

I min närhet fick en bonde för en del år sedan frågan ”om han odlade halm”. När en sådan fråga ställs av en vuxen person så säger det ganska mycket om avståndet mellan jordbruk och konsument. En liten del av oss svenskar lever så nära naturen att vi har kunskap om vad årstidernas växlingar innebär för att producera mat, att odla grödor, att föda upp djur.

Hur ökar vi kunskapen och insikten om värdet av maten? Det pratas för lite om varför vi ska äta det som växer här i vårt land, om att äta säsongsbaserat, om att verkligen äta upp det som finns på tallriken och om vad maten faktiskt kostar att producera.

Hur långt får sekulariseringen gå när det gäller det vi ska äta?

Cilla Larsdotter

Västtjär, Hälsingland