facebooktwittermail d

”Är det skamligt att äga fritidshus på landsbygden?”

Konflikten mellan en åretruntboende landsbygdsbefolkning och kapitalstarka fritidshusköpare märks i Storbritannien.

Fastighet på engelska landsbygden.
Ett konfliktfyllt landskap? FOTO: GLOBAL WARMING IMAGES/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Storbritannien har en hypoteksförening, Leeds Building Society, nyligen beslutat att sluta erbjuda lån till personer som vill köpa ett andra hem. Orsaken sägs vara att det minskar antalet tillgängliga bostäder i ett läge när det råder enighet om att bostadsbeståndet i Storbritannien inte är tillräckligt stort för att möta efterfrågan.

I brittiska affärstidningen Financial Times beskrivs hur ett antal platser i landet under senare år har börjat lida allt mer av att många åretruntbostäder köps upp som fritidshus. Särskilt drabbat är små pittoreska byar och vackra landsbygdsområden.

På andra sidan Engelska kanalen är situationen likartad. I vissa franska regioner har antalet fritidshus blivit så stort att det har dykt upp banderoller med uppmaningen ”Parisare, åk hem”.

Konflikten mellan en åretruntboende landsbygdsbefolkning och kapitalstarka fritidshusköpare är dock långtifrån ny. Och den har flera bottnar. En är den ekonomiska, där lokalbefolkningen sällan kan vinna en budstrid.

En annan är att lokalsamhället förändras när många åretruntboenden blir fritidshus. Underlaget för service minskar, med följden att allt från affärer till skolor får svårare att bära sig.

Ett svenskt exempel på det senare lär vara att det knappt finns några skärgårdsskolor kvar – delvis som ett resultat av att fritidshusköpare för det mesta kan betala mer än lokala barnfamiljer för de attraktiva bostäderna längs med kusterna.

Samtidigt konstateras det i Financial Times att den svenska situationen skiljer sig från den brittiska, som präglas av fler människor på liten yta. Konflikten är dessutom långt djupare i Storbritannien, vilket en blick bakåt visar.

En walesisk nationalistgrupp brände på 1980-talet ner över 200 fritidshus ägda av familjer från England. Och det extrema exemplet visar vilken laddning som finns i konflikten mellan lokalbefolkning och fritidshusägare.

Lägger vi sedan till hållbarhetsperspektivet och dragningen till klimatskam för allehanda aktiviteter talar mycket också för att konflikten lär intensifieras. Möjligen är fritidshusskam ett begrepp som vi kommer tvingas bekanta oss med framöver.