”Är det så rättvisa ska se ut i Sverige?”
Skogs- och sågverksentreprenören Karl Hedin förtjänar en upprättelse värd namnet.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Den här texten ska handla om en framgångsrik skogs- och sågverksentreprenören som en oktoberdag 2018 drogs in i en mångårig rättsprocess som till slut slutade med att han blev helt frikänd. Och den kamp han nu för mot staten för att få en ordentlig upprättelse.
Men inte än.
Den 29 april 2017 är polisens regionala insatsstyrka på plats i stadsdelen Holma, Malmö. Där befarar polisen att en kvinna hålls inspärrad, vilket visar sig stämma. I en källarlokal och i en lägenhet har kvinnan blivit våldtagen av två män under tortyrliknande former. Ett brott som väcker medial uppmärksamhet.
Än större blir uppmärksamheten när Justitiekanslern några år senare, 2021, beslutar att betala ett stort skadestånd till en av gärningsmännen efter att denne processat om – och fått rätt om – att han i själva verket var yngre, än vad domstolarna utgick ifrån, varpå också straffpåföljden borde ha varit kortare. Det föranledde Justitiekanslern att betala ut skadestånd på nästan 840 000 kronor. Orsaken var att den då 20-årige mannen suttit frihetsberövad 14 månader ”för länge”.
Upprördheten blev med all rätt stor. Vår nuvarande statsminister Ulf Kristersson, då oppositionsledare, reagerar starkt och skriver att skadeståndet från Justitiekanslern “gör mig riktigt, riktigt arg. Så här kan det orimligen tillåtas gå till. Det är så fullständigt absurt, och så respektlöst mot mannens offer.”
Sant.
Men det är inte bara ”orimligt” och ”absurt” hur svenska staten kompenserade en dömd våldtäktsman. Det är också passande adjektiv på hur staten hitintills inte har velat ge en upprättelse värd namnet till en man som har utsatts för en helt oproportionerlig rättsprocess och frihetsberövande för ett misstänkt brott – jakt efter varg– som han sedan helt kom att frias ifrån.
En oktoberdag 2018 rullar ett antal polisbilar in på Karl Hedins tomt. Det är en stor mängd poliser från Nationella insatsstyrkan – den avdelning inom Polismyndigheten som har som huvuduppgift att operativt bekämpa terrorism – som har kommit för att häkta den kända skogs- och sågverksentreprenören.
Från sitt hem förs Hedin till arresten på Kronobergshäktet i Stockholm och häktas av Västmanlands tingsrätt den 30 oktober. De fem inledande dygnen tillbringar han på golvet i en arrestcell där den enda möbleringen är en plastinklädd madrass. Nattetid väcks han varje timma, när ljuset tänds i cellen. När häktningsbeslutet hävs den 26 november har Karl Hedin varit frihetsberövad i 31 dagar, hela tiden med restriktioner. Vistelsen på Kronobergshäktet liknar Karl Hedin, vid ett senare tillfälle, vid sömntortyr.
Det är inledningen på en rättsprocess gällande grovt jaktbrott och förberedelse till grovt jaktbrott som får sitt slut först fyra år senare.
När häktningsförhandlingarna hålls i Västmanlands tingsrätt fångas Karl Hedin, då 69 år gammal, på bild med häkteskläder med handfängsel – en bild som sedan kablas ut till allmän beskådan i medier.
När domen i från Västmanlands tingsrätt väl kommer blir domen hård – över åtalet. ”Det var ingen tvekan för mig att fria. Vi behövde inte ens ta hänsyn till Karl Hedins egen bevisning, för det som åklagaren presenterade räckte inte på långa vägar”, säger rådman David Harrby vid Västmanlands läns tingsrätt, till Nyhetsmagasinet Fokus.
Den friande domen står sig även i högre insats. ”Svea hovrätt har nu fastställt tingsrättens dom och instämmer i bedömningen att bevisningen inte räcker för att dra några säkra slutsatser om vad som faktiskt inträffat”, lyder ett pressmeddelande som gick ut från domstolen den 14 oktober 2022 – nästan på dagen fyra år efter det att Nationella insatsstyrkan rullat in på Karl Hedins tomt.
”Summerat så finns goda skäl att hävda att polis och åklagare har utsatt Karl Hedin för ett betydande och till och med grovt rättsövergrepp. Det får inte gå till så här”, konstaterar senare Leif GW Persson i TV4.
Den friande domen är dock inte slutpunkten i historien för Karl Hedins del. Den blir i stället början på en process för Karl Hedin att få upprättelse för hur han har blivit behandlad och den skada han menar sig ha lidit.
I fjol inkom Karl Hedin till Justitiekanslern med en ansökan om skadestånd. Han ville få ersättning i mångmiljonklassen för bland annat lidande, kränkningar, andra ideella skador och förlorad arbetsförtjänst. Pengar Hedin avsåg att skänka till Centrum för rättvisa. Och visst tillerkände Justitiekanslern Karl Hedin ersättning, och därmed i viss mån upprättelse, men skadeståndet han gavs landade på 31 000 kronor, vilket ledde till att Karl Hedins ombud lämnade in en stämningsansökan mot staten. En talan som Stockholms tingsrätt i dagarna avvisade.
Så då står vi här i den absurda situationen att medan en våldtäktsman har kunnat få 840 000 kronor i skadestånd för att ha ”suttit för länge i fängelse” för ett brott han dömts för får Karl Hedin nöja sig med 31 000 kronor i ersättning för en oproportionerlig rättsprocess där han dessutom friats på alla punkter av två instanser – för en brottsmisstanke som trots allt inte rör mer än tjuvjakt på varg.
Är det så här rättvisa ska se ut i Sverige?
