”Är affärsidén jordens undergång är det alltid kris”
När världens tätaste älgstam röner krisrubriker har det gått inflation i artkris.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
”Vår nationalklenod är under stark press. Om vi fortsatt vill kunna se älgar i våra skogar måste jakten minska.”
Det basunerade Världsnaturfonden WWF ut i ett pressmeddelande dagen då årets älgjakt inleddes i norra Sverige.
Det alarmistiska tonläget är WWF inte ensamt om. ”Älgen inte längre konung i Sörmlands skogar – kan rödlistas” var en rubrik som Sveriges Radio kablade ut tidigare i år. Några dagar tidigare kunde Dagens Nyheters läsare ta del av en artikel med rubriken ”Kraftig minskning i Sverige – älgen kan bli rödlistad”. Och i SvD fick läsarna ta del av artikeln ”Älgen minskar kraftigt i antal – kan rödlistas 2025”.
Men hur står det till med vår nationalklenod? Är den under ”stark press”?
Ur ett historiskt perspektiv mår skogens konung mycket bra – åtminstone mätt i antal. Det framgår av en genomgång av älgens eventuella rödlistning som ATL:s skogsreporter Ulf Aronsson har gjort.
Visst är det så att älgstammen har minskat – men från otroligt höga nivåer som inträffade under 1970-talet. Ser man till avskjutningen – som är en god indikation på älgstammens storlek – är avskjutningen i dag nästan dubbelt så stor som i början av 1960-talet och fem gånger så stor som i början av 1940-talet.
Den svenska älgstammen är dessutom inte enbart stor i ett historiskt perspektiv, det är den även i jämförelse med andra länder.
I slutet av 2023 publicerade Skogforsk en internationell jämförelse över älgtätheten i olika länder och fann att ”Sveriges älgstam är alltjämt världens tätaste, räknat som antal älgar i relation till befintlig skogsmarksareal i olika länder”.
Historiskt stor stam. Internationellt större stam än andra länder. Ändå är det alltså fara å färde enligt WWF. Men det är klart, har man jordens snara undergång som affärsidé för att ragga medlemmar, samla in pengar och få medialt utrymme så gäller det ju att hela tiden utnyttja varje tillfälle att försöka slå larm om hur illa ställt det är med tillståndet i naturen – och ställa skogsbruket i dålig dager.
Älgen är dessutom inte ensamt klövvilt i skogen.
Så sent som 1987 bestämde riksdagen att ”vildsvin ska få finnas frilevande i hela landet i begränsad omfattning”. Då fanns en stam om cirka 500 individer, som hade rymt från hägn. I dag uppgår den svenska vildsvinsstammen till omkring 300 000 djur. Det är omkring 300 gånger fler än i Norge och 100 gånger fler än i Finland. I Danmark är siffran någonstans runt 0.
Den som begav sig ut för att spana efter rådjur i de svenska skogarna i mitten av 1800-talet lär ha fått leta länge innan det syntes något rådjur eftersom det då bara fanns en känd stam om ett par hundra djur på Övedsklosters gods i Skåne. Jaktåret 2023–2024 sköts däremot 101 000 rådjur.
Dovhjorten var länge ett exklusivt vilt. Inte längre. I slutet av 1930-talet sköts 500 dovhjortar i Sverige – jaktåret 2023–2024 föll 76 522 dovhjortar för jägarnas bössor. Bara i Södermanland fattade länsstyrelsen nu i höst beslut om skyddsjakt på 3 000 individer – det vittnar om hur otroligt stora stammarna kan vara regionalt.
Allt tal om det ”sjätte massutdöendet”, ”ekocid” och ständig naturkris till trots har den samlade svenska klövviltsstammen sannolikt aldrig varit större än den är i dag – och skadorna på jordbruket, skogsbruket och trafikanter blir självklart därefter.
2024 rapporterades totalt 76 867 viltolyckor i Sverige. Trafikverket uppskattade 2021 kostnaderna för viltolyckorna till 9–10 miljarder kronor per år. Viltbetesskador på skog orsakar varje år en samhällsekonomisk förlust i Sverige om totalt 20,5 miljarder kronor, enligt en rapport från Billerud-Korsnäs, Holmen, LRF Skogsägarna, Mellanskog, Norra Skog, SCA, Skogsindustrierna, Stora Enso, Sveaskog och Södra. LRF menar att vildsvinen orsakar skador i jordbruket till ett värde av cirka 2 miljarder kronor – årligen. 2021 räknade sistnämnda organisation ut att viltet förstörde spannmål motsvarande 330 miljoner limpor.
Betesskador minskar skogstillväxten och förstör spannmål – så kom inte och säg att viltkött är klimatvänligt!
Hur mycket vilt – eller andra djur för den delen – vi ska ha i naturen är ingen naturvetenskaplig fråga utan en politisk och filosofisk fråga. Visst, vi har ett moraliskt ansvar att bevara djur som är utrotningshotade men utöver det avspeglar svaret på frågan hur samhället värderar produktionen jämfört med andra värden. Dessvärre är det bara att konstatera att samhället i takt med att människor fått allt bekvämare liv nedvärderat produktion till förmån för rekreation, hobbyer, estetik – och världsångest.
Nu är det dock hög tid för allmänhet och politiker – ja, till och med WWF – att tänka till och tänka om. Sysselsättning, livsmedel och energi är inte längre något vi kan ta för självklart i en tid som präglas av Vladimir Putin i Kreml och Donald Trump i Washington.
