facebooktwittermail

Använd nedlagd jordbruksmark bättre

Om hälften av den sedan 1951 nedlagda och nu nedläggningshotade jordbruksmarken används för nöt- och lammköttsproduktion, så skulle den ersätta hela den nuvarande importen av dessa köttslag, skriver Karl-Ivar Kumm, docent i lantbruksekonomi, SLU Skara.

Betesbaserad köttproduktion kan i många fall bli lönsam på nedläggningshotad och igenväxande jordbruksmark, skriver Karl-Ivar Kumm. (Arkivbild)
Betesbaserad köttproduktion kan i många fall bli lönsam på nedläggningshotad och igenväxande jordbruksmark, skriver Karl-Ivar Kumm. (Arkivbild) FOTO: OLA JENNERSTEN/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

De senaste 70 åren har arealen åker- och betesmark i Sverige minskat från 4,4 till 3,0 miljoner hektar. 600 000 hektar små, svårbrukade åkrar är i dag nedläggningshotade.

Under 1950- och 60-talen skogsplanterades 25 procent av den nedlagda jordbruksmarken. Därefter har planteringsandelen minskat och det har det blivit allt vanligare att lämna jordbruksmark oanvänd, vilket förr eller senare resulterar i lövsly och slutligen självsådd skog som dåligt utnyttjar markens produktionsförmåga. Knappt 10 procent används för bebyggelse.

Huvuddelen av den nedlagda marken är små skiften spridda i skogsdominerade bygder. De har lagts ner därför att de varit olönsamma att bruka och beta på grund av sin ofördelaktiga arrondering. Däremot kan de vara bördiga med stor biologisk potential att producera mat eller virke.

Hur dessa marker används har också stor betydelse för landskap, biologisk mångfald och klimat.

Betesbaserad köttproduktion kan i många fall bli lönsam på nedläggningshotad och igenväxande jordbruksmark, om man kan skapa stora betesfållor av den tillsammans med mellanliggande skog, bland annat beskogad jordbruksmark som nu är slutavverkningsmogen.

Naturvårdsverket har tagit fram kartunderlag för att hitta ställen där det skulle gå att skapa sådana rationella betesfållor. Köttproduktion skulle ge djurhållare inkomster och markägare och deras grannar trevligare landskap än vildvuxet gräs och sly.

Där man inte kan skapa förutsättningar för lönsam betesbaserad köttproduktion eller annan matproduktion är det angeläget ur klimatsynpunkt att nedlagd jordbruksmark aktivt beskogas.

Kolinlagring i bland annat växande träd kan nämligen bli nödvändig för att nå Sveriges klimatmål Nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045 eftersom koldioxidutsläppen tycks minska alltför långsamt.

Om markägarna fick klimatersättning för kolinlagringen motsvarande vad det kostar att avskilja och lagra koldioxid från industriella rökgaser (CCS) så skulle ny- och återbeskogning av nedlagd jordbruksmark få god lönsamhet.

Det finns företag som betalar för klimatkompenserande trädplantering i Afrika, bland annat it-företaget Apple och Arla som klimatkompenserar sin ekomjölk. Varför skulle svenska markägare inte kunna få sådan betalning?

På nedlagd jordbruksmark med särskilda naturvärden bör man plantera vanliga lövträd såsom björk. På marker där snabb återgång till jordbruk framstår som sannolik är ”broilerträd” såsom poppel och hybridasp lämpliga då de med gott ekonomiskt utbyte kan slutavverkas tidigt. På andra ställen, inklusive smååkrar där det är dyrt att skydda lövplanteringar från viltskador, är granplantering lämplig.

Om hälften av den sedan 1951 nedlagda och nu nedläggningshotade jordbruksmarken används för nöt- och lammköttsproduktion så skulle den ersätta hela den nuvarande importen av dessa köttslag. Om den andra hälften åter- och nybeskogas med bästa tillgängliga plantmaterial så skulle kolinlagringen kompensera hela det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser.

Karl-Ivar Kumm

Docent i lantbruksekonomi, SLU Skara