”Antingen så har man grus, eller så har man inte grus”

”Antingen så har man grus, eller så har man inte grus.” Dessa ord yttrades av centerledaren Thorbjörn Fälldin i en debatt mot Olof Palme under 1970-talet.

Bakgrunden var att riksdagen hade antagit en lag om grustäktsavgifter – en fråga som engagerade Fälldin och som stod i bjärt kontrast till Olof Palmes världsengagemang. I debatten ska Palme, sin vana trogen, ha diskuterat något om förhållandena i Indien. Fälldin funderade däremot bland annat på grus.

Vid en kväll på Studentafton i Lund många år senare återberättades historien i ett samtal mellan de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson, Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten. Samtalet modererades av tidigare M-ledaren Ulf Adelsohn. ”Ja, jag visste att Olof Palme inte var så hemma på de jordnära frågorna”, berättade Thorbjörn Fälldin då.

Anekdoten säger något viktigt om Centerpartiet. Trots att stora frågor kom att dominera 1970-talet – kärnkraften, förslagen om löntagarfonder, den omvälvande energikrisen med efterföljande industrikris – hade centerledaren en känsla för frågorna som var små i det stora sammanhanget men som var av avgörande betydelse för landsbygden. Har man grus är en grustäktsavgift en viktig fråga.

När olika förslag diskuterades återkom Thorbjörn Fälldin alltid till den horisont man såg från gårdsplanen i Ångermanland: ”Hur påverkar detta mina grannar i Ramvik?”

Att se världen från en given punkt är inte en ideologi om hur världen ska vara utan ett perspektiv på hur politiken påverkar. Och det är i allra högsta grad ett fälldinskt centerperspektiv som behövs nu när partiet hamnat i centrum av hur Sverige ska styras de kommande fyra åren.

Häromdagen kunde man läsa i Falu-Kuriren att Lima- och Transtrands Besparingsskogar inte längre får slutavverka sina avverkningsanmälda skogar. Gör de det riskerar de tiotals miljoner kronor i vite.

Anledningen till att det inte längre finns några slutavverkningar till maskinlagen i skogarna runt Lima och Transtrand, är att alla avverkningsanmälningar som besparingarna har gjort det senaste året har överklagats av Naturskyddsföreningen. Totalt rör det sig om 18 avverkningsanmälningar som rör cirka 180 000 kubikmeter. Samtliga avverkningsanmälningar har fastnat hos Skogsstyrelsen och handläggningstiden är minst ett år.

De stoppade avverkningarna motsvarar en hel årsavverkning för besparingsskogarna i Lima och Transtrand och det i sin tur motsvarar ett virkesvärde på 40 miljoner kronor. Föga förvånande är man från Lima- och Transtrands Besparingsskogars håll mycket frustrerade.

”Hos oss är det nu ett faktum att vi inte kan erbjuda våra slutavverkningsentreprenörer jobb längre. Flera besparingsskogar har redan drabbats av det och fler kommer det att bli”, säger förvaltaren Fredrik Eriksson till Falu-Kuriren.

Är det en stor eller liten fråga att en hel näring i en del av Sverige kan lamslås av några aktivister?

I ett meningsutbyte på plattformen X får jag veta av en liberal redaktör att Centerpartiets nu inte ska slösa bort sitt ”utmärkta läge” på att vara ett ombud för lantbrukets ”särintresse”. I stället bör Centerpartiet koncentrera sig på ”rationella reformer som skulle gynna Sverige brett”. En politiskt redaktör på en, åtminstone tidigare, centerpartistisk ledarsida uttryckte sitt gillande och meddelade samtidigt att ”Jord- och skogsbruk är bara en näring av många. Varken mer eller mindre viktig”. 

Så kan man givetvis tycka om man inte har något grus. Men har man grus så är grusavgift ingen liten fråga. Har man skog är skogsbrukets förutsättningar ingen fråga som kan kohandlas bort mot höjt bistånd med Miljöpartiet. Har man ett maskinlag eller ett sågverk men ingen råvara är det en klen tröst att Centerpartiet kan medverka till ”rationella reformer som kan gynna Sverige brett”. Är en placering av ett nytt hus nere vid sjön den enda platsen i byn där banken vill bevilja ett lån för en ny villa så är det inte så relevant att Socialdemokraterna vill anslå några miljarder kronor till ettor för att bygga bort bostadsbristen i Stockholm.

Jag hoppas innerligt att de som bestämmer inom Centerpartiet inte lyssnar till falska profeter nu när partiets förhandlingar och vägval ska avgöra Sveriges öde. Det ligger i Centerpartiets DNA att se Sverige från andra håll än från storstaden, från datorskärmen eller seminarierummet och det finns andra måttstockar att mäta framgång än att gillas av Birgitta-liberaler på Dagens Nyheters ledarsida.

Det finns faktiskt en värre svekdebatt än hur partiet ska leva upp till sina röda linjer – hur partiets vägval i förhandlingar och regeringsalternativ rimmar med partiets DNA.

Det unika för centerrörelsen är inte en ideologi, utan ett perspektiv. Det gäller bara för partiet att med öppna ögon våga ställa sig på gårdsplanen och se världen. På Stureplan är det däremot trångt som det är.