”Anna behöver inte bo hos mamma”
Vill du som ung vuxen ha ett jobb och slippa bo hos mamma? Våga utmana storstads- och akademikernormen.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
”Du som tillhör generation Z möter en annan verklighet som ung vuxen än den dina föräldrar klev ut i. Bostadspriserna har rusat upp snabbare än reallönerna, arbetslösheten är hög och det ekonomiska läget pressat.”
Så inleddes ett uppmärksammat reportage i Dagens Nyheter om hur tufft det är att vara ung vuxen i dagens Sverige. DN-läsarna fick stifta bekantskap med Anna, en kvinna på 28 år, som nyss hade blivit klar med sina studier i medie- och kommunikationsvetenskap på Stockholms universitet. Efter examen sökte hon jobb efter jobb – enligt egen utsago över 100 – utan att få napp innan hon till slut fick en provanställning. Studentlägenheten fick hon inte ha kvar – och fick flytta hem till mamma. ”Jag känner mig fortfarande väldigt mycket som en ungdom fast jag vill så gärna bli vuxen”, sammanfattar hon sin livssituation. Drömmen om ”ett jobb, en lägenhet och en pojkvän” var betydligt svårare att uppnå än hon föreställt sig.
Det låter som en tuff tillvaro. Vad ska vi göra för att hjälpa Anna? Ett nytt miljonprogram? Medborgarlön? Byta regering?
Vi låter frågan vara hängande.
I en annan tidning – med betydligt mindre storstadsfokus, om man säger så – pryddes förstasidan nyligen med en bild på en annan representant för generation Z, Bastian, 24 år. Men det var sannerligen inte fråga om något snyftreportage – utan om en solskenshistoria. Bastian var en av deltagarna i Stora Ensos yrkesväxlarutbildning där 12 personer – helt utan maskin- eller skogserfarenhet – under 15 veckor har gått från ett yrke till ett annat.
Den stora bristen på skogsmaskinsförare har gjort att flera skogsbolag har tagit saken i egna händer för att råda bot på problemet. Initiativet verkar vara en succé för både företag och studenter. En månad efter examen är hälften av dem redan i jobb, stod det att läsa. Bastian, exempelvis, fick efter utbildningen sitt jobb på Dyvelstens Skogs AB och tycks trivas. ”Jag trivs i skogen och det känns som att jag kan sitta och köra hur länge som helst. Jag vill nästan inte åka hem när skiftet är slut”, säger han.
Vad som framgår i sistnämnda reportage är inte överraskande. Det har länge rått brist på arbetskraft inom praktiska och handfasta yrken. Det tycks det göra trots en ihållande lågkonjunktur. På Arbetsförmedlingens lista över yrken med stora jobbchanser 2025–2026 trängs praktiska yrken som elektriker, driftstekniker, VVS-montörer och lastbilsförare med högstatusyrken som läkare och ingenjörer.
Bristen på arbetskraft är tydlig också inom de gröna näringarna. När Arbetsförmedlingen och Migrationsverket tidigare i år presenterade en lista över yrken som de ansåg skulle behöva undantas på grund av arbetskraftsbrist från det föreslagna högre lönegolvet för arbetskraftsinvandring fanns många yrken inom de gröna näringarna med. Det handlade om allt från specialister och rådgivare inom lantbruk och veterinärer till odlare av jordbruksväxter, uppfödare och skötare av lantbrukets husdjur samt skogsarbetare.
”Vi är väldigt glada över att listan ser ut som den gör, att våra yrkeskategorier finns med eftersom det är väldigt, väldigt svårt att hitta personal med rätt kompetens till de gröna näringarna i Sverige”, sade Lena-Liisa Tengblad, VD på Gröna arbetsgivare, i en nyhetsartikel i ATL.
Självklart kan och ska politikerna hjälpa till för att förbättra för de ungdomar som är arbetslösa. De kan exempelvis råda unga att utbilda sig till yrken där efterfrågan på arbetskraft är stor. Politikerna kan också gå ännu längre och se till att det faktiskt finns en matchning mellan vad utbildningssystemet – från gymnasiet och uppåt – producerar och vad företagen behöver. Mellan 1977 och 2021 fördubblades studenterna vid de gamla universiteten och tiodubblades vid de nya. Det har funnits en utbildningsinflation under många, många decennier som snarare drivits av en politisk önskan om att alla ska bli akademiker än av reella behov i samhället.
Vi har också till leda fått uppdateringar om hur mycket en etta på Östermalm kostar – men väldigt få spaltmetrar har skrivits om hur mycket man får för pengarna om man köper en villa eller lägenhet i stolta och levande industriorter som Arvika, Emmaboda eller Olofström. Och alla nyheter om hur svårt unga har att hitta en hyresrätt till trots påpekade Sveriges Allmännyttas medlemsföretag så sent som i fjol att antalet vakanser i allmännyttan ökade markant under 2024, från knappt 7 000 till drygt 9 500 på endast ett halvår. Vissa bostadsföretag har sedan 2017 sett vakansgraderna stiga med upp till 20 procentenheter, uppgav organisationen. På många orter runt om i Sverige är ett förstahandskontrakt till en egen lägenhet bara ett telefonsamtal bort.
Det är ingen mänsklig rättighet för Anna eller någon annan i generation Z att utbilda sig till akademiker och få en billig lägenhet i Stockholm. Jag har dock goda nyheter för den som vill undvika att vara ofrivillig mambo när man närmar sig 30-strecket: Tänk utanför storstadsboxen. Drömmen om ett jobb, ett hus och en familj är närmre än du tror. Kanske till och med värt ett reportage i DN?
