Ett mer robust och störningssäkert jordbruk består av både mindre och större gårdar. Med krav på ständigt billigare livsmedel fortsätter utslagningen av de mindre.
”Allt färre men större jordbruk ökar sårbarheten”
Varningarna som vi nu har fått om de alltför stora anläggningarnas sårbarhet måste tas på allvar.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
AB CA Cedergrens utslaktning av över en miljon höns på grund av salmonella visar på den moderna livsmedelsproduktionens sårbarhet. Exemplet är extremt, inget annat företag i någon bransch står för en femtedel av den svenska produktionen. Tidigare bekymmer i anläggningen har direkt påverkat marknaden med äggbrist och stigande priser.
Virus och andra mikroorganismer testar våra produktionssystem och visar på svagheterna. Förutom att det kommer att krävas ännu mer rigoröst smittskydd kommer det troligen att byggas mindre och mer avgränsade stallar och produktionsenheter i framtiden.
Förutom angrepp av sjukdomar har de senaste åren tvingat oss att lista många fler sårbarheter som kan hota livsmedelssäkerheten i händelse av kris eller krig. Med exempel från äggbranschen är hönsen beroende av ständig ventilation. Kontinuerliga transporter av foder, ägg och gödsel måste fungera. Det måste finnas lastbilar, bränsle och inte minst chaufförer. Endast två kläckerier producerar kycklingar till de några hundra producenter som står för merparten av äggproduktionen. Den stora koncentrationen till ett fåtal händer är en sårbarhet i sig.
Det är inte konstigt att vi har hamnat i denna situation, mer eller mindre i de olika produktionsgrenarna. Sedan 1940-talet har hård ekonomisk press drivit krav på specialisering, strukturrationalisering och minsta möjliga lagerhållning, allt påhejat av politiken. Trots att vi har fått en ny politisk inriktning som säger att produktionen ska öka och sårbarheten måste minska är lönsamheten i jordbruket skral och det driver på utslagningen.
Den uppseendeväckande utslaktningen av över en miljon höns har väckt diskussionen om stordrift eller mindre lantbruk. Det finns inga krav från myndigheterna att begränsa sin produktion mer än en signal i form av avtrappning av EU-stöden med storleken.
Det är snarare upp till var och en att överväga om den planerade utökningen av gården –ytterligare ett arrende eller ytterligare en stallbyggnad – verkligen ger den marginalvinst som man tror. Svaret borde ibland bli nej. Kanske är det bättre att satsa på en kompletterande verksamhet för att bli mindre sårbar.
Det vore fint för säkerheten i livsmedelskedjan och även för livet på landsbygden om den snabba strukturförändringen kunde hejdas. Det kräver bättre lönsamhet än i dag, särskilt som även mindre företag måste orka att investera för framtiden, inte minst i säkrare produktion. Det är alltså inte hobbydrift det handlar om.
En frisk och stark livsmedelsproduktion bygger på företag av olika storlekar. Mindre företag drabbas hårdare av de växande krav som myndigheter och köpare av spannmål, mjölk, ägg och kött ställer vad gäller krav på dokumentation och kontroller. Här finns en chans till förbättring som skulle gynna mångfalden i företagandet. Varken myndigheter eller förädlingsindustrin bör straffa ut mindre leverantörer med krav och pålagor. Ta varningarna som vi har fått om de alltför stora anläggningarnas sårbarhet på allvar.