d
Ledare1 december 2025Kommentera

”Allt är som vanligt i upp-och-nervända Sverige”

Det skänker ändå en viss tröst i vår annars så flyktiga samtid att allt tycks vara precis lika illa skött som tidigare.

FOTO: THORD NILSSON / GREENPEACE

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Fem miljöorganisationer JO-anmäler Skogsstyrelsen för att åsidosätta sitt tillsynsansvar. Skogsstyrelsens agerande, förklarar de i en debattartikel, underminerar ”rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för samhällets institutioner”.

Det är ord och inga visor från åtminstone en organisation som gjort det till en vana att egenmäktigt stoppa skogsmaskiner till den grad att Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket, nyligen såg sig tvungen att mana aktivisterna att ”Sluta jävlas med våra medlemmar”.

Men det är klart, i upp-och-nervända Sverige är det helt i sin ordning att de som prenumererar på poliseskort är desamma som talar om vikten av förtroende för samhällets institutioner, demokrati och lagstyre.

Ja, vid närmare eftertanke är det ju helt i sin oordning, vilket numera verkar vara höjden av ordning i upp-och-nervända Sverige. Se bara på hur domstolarna obehandlar aktivisterna till exempel.

I början av året stod ett dussintals aktivister åtalade för att ha pluggat igen diken och tältat inne på torvtäkten Flymossen i Värnamo kommun. Men trots att allt var väl dokumenterat friades aktivisterna för både skadegörelse och grovt olaga intrång av tingsrätten i Jönköping.

Det följde en tradition av oordning som också syntes till i tingsrätten i Eksjö strax dessförinnan. Då stod sex aktivister åtalade för olaga intrång och skadegörelse för att de sommaren 2023 tältade och pluggade igen diken på två torvmossar på höglandet – men alla friades.

Tingsrätten i Eksjö hade en imponerande oargumentation till varför det inte var skadegörelse att plugga igen dikena. Där pekade tingsrätten på att aktivisterna blott använt naturligt material från platsen när de förstörde dikena. Och eftersom de bara flyttade på föremål skadade de heller inte egendomen, menade rätten, och påpekade ”att ett dike är en bearbetning av jord”. Ingen jord hade ju förstörts! Det var väl bara att gräva upp den igen – så var allt i sin ordning, förlåt oordning.

En briljant argumentation för att se till att principen att lagarna ska skydda dem som begår brott och att den som utsätts för brott ska vara rättslös inte ruckas.

Men domstolar, aktivister och JO hit och dit. För Guds skull, glöm inte politikerna. För i upp-och-nervända Sverige har vi ju, efter lång kamp i början av förra seklet, ändå demokrati där det är de folkvalda som bestämmer. Fattas bara annat.

Och mycket riktigt, i upp-och-nervända Sverige kan politikerna knappast anklagas för att ha hållit sig sysslolösa. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har varit väldigt tydlig med att ”knärotsaktivismen” ska upphöra. Ni vet den där sortens aktivism som bejakar att vårt artskydd är så upp-och-nervänt att även vanligt förekommande arter ska åtnjuta ett skydd så starkt att det kan ruinera skogsägare och göra det fritt fram för aktivisterna att härja med enskilda.

Därför var det helt logiskt att regeringens mödosamma arbete som har pågått under lång tid tycks vara så grundligt utfört att Naturvårdsverket finner att knäroten även fortsatt ska vara fridlyst – trots att den varken är ”akut” eller ”starkt hotad", hur skulle det se ut om det bara var hotade arter som var fridlysta i Sverige? Och Gunnar Lindén på LRF varnar nu för att listan med fridlysta arter ”som i praktiken kommer att beröra jord- och skogsbruket” blir fler.

Nej, i upp-och-nervända Sverige ska knäroten vara fridlyst för att alla orkidéer omfattas av det internationella så kallade CITES-avtalet som reglerar handel med vissa växter och djur. Det hade ju varit helt orimligt om det skulle vara fritt fram att handla med en orkidé som ingen handlar med.

Men vi ska inte föregripa framtiden. Listan från Naturvårdsverket är ju trots allt ett tjänstemannaförslag i regeringens oarbete med att ostoppa knärotsaktivismen. Ett förslag. Och i vår demokrati är det ju trots allt majoriteten av de folkvalda som styr.

Begå inte misstaget att tro det. För numera verkar vi ha fått en ny konstitutionell praxis som garanterar att det minst folkligt förankrade partiet ska ha veto i alla frågor som rör naturbruk. Därför var det helt i sin ordning att Januariavtalets skrivningar om att ”Värna och stärka den privata äganderätten till skogen” i själva verket skulle läsas som att regeringen skulle ”Värna och stärka en mängd utredningar om den privata äganderätten till skogen” – vilket också blev slutresultatet efter avklarad mandatperiod. Precis som olovat.

I sann odemokratisk anda har därför även denna regering sett till att Tidösidans mest verklighetsfrånvända och minst folkligt förankrade parti har veto över landsbygden. Men det skänker ändå en viss tröst i vår annars så flyktiga samtid att allt tycks vara precis lika illa skött som tidigare.

Eller vågar man hoppas på att statsbärande Moderaterna kliver fram och tar ansvar för en av våra viktigaste basnäringar? Men varför skulle de börja engagera sig nu när de varit tysta som musar hittills? Äganderätten väcker tydligen inte tillräckligt stort engagemang bland högerpartisterna för att allmogen ska kunna få bruka sin jord i fred.

Upp-och-nervänt var ordet.