Det här är min avskedskrönika. Under snart tre år har jag skrivit om saker som ligger mig varmt om hjärtat. Om smittskydd, antibiotika, djurvälfärd, svensk livsmedelsproduktion och idisslare (särskilt getter).
Det har varit väldigt roligt och meningsfullt, men också utmanande då jag som statsanställd egentligen inte får uttrycka alltför mycket personliga åsikter. Då är det tur att mina personliga värderingar inte på något sätt krockar med dem jag har som anställd på en svensk expertmyndighet för smittsamma sjukdomar hos djur.
Jag brinner för att fundamentet i vår svenska animalieproduktion är friska djur. God djurhälsa skapar förutsättningar för hög produktivitet, klimatsmarta djur, låg antibiotikaanvändning, god djurvälfärd, säkra livsmedel av god kvalitet samt en mer lättskött djurbesättning. Tillsammans leder detta till högt konsumentförtroende och bättre lönsamhet.
Det här präglade mina första krönikor men sedan invaderade Ryssland Ukraina och ytterligare en dimension smög sig in i mina texter, nämligen beredskapsperspektivet. Och plötsligt kändes det vi arbetar för på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, ännu mer relevant och viktigt.
Vår vision är friska djur, trygga människor. Och det gäller såväl i fred som i krig.
För att kunna försörja det svenska folket i en krissituation måste våra djur vara friska. Dessutom måste animalieproduktionens sårbarhet minska. Att förlita sig på ett djurslag, ett produktionssystem, i några få regioner ökar sårbarheten i en kris.
En nygammal hjärtefråga för mig är därför diversifiering av produktionen för att minska sårbarheten. Jag tror att alla sorters animalieproduktion behövs. Vi behöver stora och små gårdar, mjölk-, kött- och äggproduktion i hela landet, många olika djurarter och raser och olika sorters produktionssystem. För att det här ska fungera behöver vi infrastruktur i hela landet.
Vi behöver slakterier, mejerier, teknisk personal och inte minst djurhälsopersonal i närheten av gårdarna. Som veterinär tycker jag förstås att frågan om tillgång till veterinärer i hela landet är väldigt viktig.
Även om mycket kan lösas på distans med nya tekniska lösningar behövs fortfarande fysiska veterinärbesök. Både i akuta situationer och för att kunna arbeta långsiktigt och strategiskt med förebyggande djurhälsa.
Så, det blev en liten sammanfattning av de tidigare innehållen i mina krönikor. Jag hoppas och tror att den som tar över efter mig i ATL hyser samma vision för en konkurrenskraftig, hållbar och lönsam svensk livsmedelsproduktion – med friska djur.
