”Aldrig har jordbrukspolitiken varit viktigare”

Det har varit några relativt goda år för svenska livsmedel. I sju år har den viktigaste konsumenttrenden varit att välja svenskt eller lokalproducerat, enligt en årlig mätning av branschorganisationen Livsmedelsföretagen.

De två stora kriserna under senare år har även stärkt argumenten för att köpa mat märkt med den blågula flaggan. Krig och pandemi har visat att vi inte helt kan förlita oss på att globala handelskedjor ska fungera perfekt. Ett ytterligare mervärde med svensk mat har blivit dess bidrag till totalförsvaret.

Så det borde se ljust ut för svenska livsmedel även i det här årets mätning av konsumenttrender. Men det gör det inte. I stället är det närmast nattsvart läsning.

Det konsumenterna vill ha är först och främst billigare mat.

När Livsmedelsföretagen har frågat sina medlemmar om de hetaste konsumenttrenderna som påverkar produktionen just nu så toppar EMV med 38 procent. Det vill säga dagligvarukedjornas egna produktalternativ, som ofta konkurrerar med låga priser. Den andra stora trenden är lågprisalternativ, med 33 procent av svaren. Enbart 5 procent av rösterna läggs på ”lokalproducerat/svenskt”.

Även andra trender, som fram tills nyligen har spåtts vara framtiden, är närmast helt utraderade i årets mätning. Ekologiska och vegetariska produkter får inte en enda röst i mätningen.

Svenska lantbruk och livsmedelsföretag är tyvärr dåligt rustade att möta priskänsliga konsumenter. Enbart 9 procent av produkterna som lämnar svenska livsmedelsföretag klassas som lågpris. Däremot räknas hela 43 procent till premiumsegmentet.

Risken är betydande att konsumenter i högre grad än tidigare kommer att välja billigare importerad mat, som trots ökad efterfrågan i världen förblir billigare än den svenskproducerade.

Förklaringen till de dramatiskt förändrade konsumentmönstren är kopplade till det ekonomiska läget. Hushållen pressas av skenande elpriser, höga drivmedelspriser, stigande räntor och prishöjningar på i stort sett allt. Lönerna räcker till allt mindre.

På ett år har vi tappat mer än sju års reallöneökningar. Det mesta talar dessutom för att årets avtalsrörelse inte på långa vägar kommer att kompensera för den rusande inflationen. En återhållsam löneökning är visserligen bra för att inte elda på inflationen än mer, men det innebär att det kommer att ta lång tid innan värdet av lönen har återhämtat sig till nivåerna före 2022.

I värsta fall gör detta att det kan dröja länge innan den svenska flaggan trumfar prislappen i matbutiken. Räntor, amorteringar och elräkningar är sådant som hushållen har relativt svårt att dra ner mycket på – det kostar vad det kostar. Matinköpen är lättare att påverka.

Innebär det här att läget är nattsvart för svenska livsmedelsproducenter? Nej.

Tvärtom drar de stora trenderna i världen mot att livsmedelsproduktionen behöver öka. Särskilt klimat- och miljömedvetna lantbruk i Norden bör ha goda utsikter.

Kriget i Ukraina visar även att vi i Sverige, precis som i resten av västvärlden, har en plikt att värna vår livsmedelsproduktion. Risken är annars att krigets påverkan på mattillgången i världen leder till svält i fattiga länder i särskilt Mellanöstern och Afrika, något som i sin tur leder till än mer oro och konflikt i världen.

Det som däremot sker när konsumenter låter priser och inte övertygelser styra är att jordbrukspolitiken blir allt viktigare.

Ska svenska lantbrukare våga satsa och investera för framtiden krävs allt större uppbackning från politiken. De regellättnader som det har talats om i årtionden kan inte längre vänta. Fördyrande regler som ger svenska lantbruk en sämre konkurrenssituation på den gemensamma marknaden kommer att behöva tas bort för att allt fler gårdar inte ska slås ut.

Att se till att svenska livsmedel i högre utsträckning serveras i skolor och på äldreboenden är också en politisk fråga. Det är inte hållbart att det i de offentliga köken serveras mat som inte uppfyller samma krav som svenska lantbruk behöver följa.

Sedan ska inte allt ansvar läggas på politiken. Dagligvarukedjorna bör premiera svenska livsmedel. Livsmedelsföretagen har ett ansvar att köpa svenska råvaror. Och konsumenterna bör inte välja bort svensk mat för billigare importerad.

Samtidigt talar mycket för att lågpris kommer efterfrågas allt mer och att livsmedelskedjorna fortsätter att framhäva sina egna varor och lågpris. Och i det konsumentlandskapet får mat från svenska gårdar allt svårare att hävda sig.

Det här gör jordbrukspolitiken viktigare än vad den har varit på årtionden.