d
LedareUppdaterad: 29 oktober 2025Kommentera

”Aktivisterna, den nya adeln som alla ska buga för”

Skogsägare, entreprenörer och arbetare kastas under bussen när aktivisterna ska rädda världen i den svenska skogen. 

FOTO: SKOGSUPPRORET

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Hon hade länge drömt om att ta över släktens skog och en dag blev drömmen sann. Hon fick banklån och kunde lösa ut syskon. Skogen som hon arbetat i med pappa Erik och hans morbror Algot var nu hennes. Hon skrev avverkningskontrakt och allt löpte på som det skulle. Skogsstyrelsen hade inget att anmärka på. Pengarna som avverkningen skulle ge skulle gå till att renovera huset på gården.

Men med skördaren kom aktivisterna – som hade helt andra planer för hennes skog. Den tyckte aktivisterna skulle stå orörd för rennäringens skull. Att markägaren tagit större hänsyn än vad lagen kräver spelade för dem ingen roll.

Till en början stod lagen på markägarens sida. En anmälan om egenmäktigt förfarande upprättades mot aktivisterna som fysiskt hindrade avverkningen. Men så hittade aktivisterna ringhack efter tretåig hackspett och rapporterade in fynden till myndigheterna varpå Mark- och miljödomstolen i Umeå fattade ett interimistiskt beslut om att stoppa avverkningen.

Entreprenören fick packa ihop och bege sig någon annanstans. Förlusten för cirkusen får de hämta ur egen ficka. Tur ändå att ingen kom till skada när aktivisterna sprang runt på arbetsplatsen – för då hade maskinföraren hållits personligt ansvarig. ”Aktivisterna är proffs, de åker omkring och gör aktioner i hela Sverige”, säger Karl Larsson på SCA till SVT Sápmi.

Och markägaren?

Jo, hon – som heter Beatrice Karlsson – befinner sig nu i limbo. Hon får än så länge inte avverka sin skog. Kanske får hon det aldrig. Kanske får hon avverka hälften. Kanske underkänner domstolsväsendet till slut aktivisternas invändningar. Någon ersättning om hon inte får avverka kan hon inte räkna med och det förutsätter i så fall att hon stämmer staten i domstol. Beatrice i Arjeplog mot svenska staten. Men räntan på lånen ska betalas till banken och kanske också en del av lånet – om skogen inte längre finns som säkerhet.

”Jag känner mig väldigt rättslös. Det är en riktigt tandlös lagstiftning som tillåter aktivister att agera så här. Det drabbar inte bara mig utan alla skogsägare”, säger Beatrice Karlsson till ATL:s Mikael Marklund.

”Kanske sitter jag här med bara skulderna kvar men jag försöker vara hoppfull och hoppas att drömmen om att få bedriva skogsbruk får leva vidare”, avslutar hon intervjun.

Aktivisterna har blivit en ny adel i den svenska skogen – som alla måste buga för. Skogsägarna sätts på pottkanten. Entreprenörerna förlorar intäkter. Industrin förlorar råvaror den behöver för att hålla i gång sågar och massabruk – där vanligt folk jobbar.

Det är lätt att bli arg och upprörd över hur verkligheten ser ut för Sveriges skogsägare. Arg är också landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). På Facebook skriver han ett osande inlägg om att han är ”Förbaskat trött på professionella aktivister som förstör för hederliga skogsägare som rättmätigt brukar sin skog” apropå aktivisternas framfart i Beatrice Karlssons skog.

Jag trycker på tummen upp. Bra, herr landsbygdsminister! Bra att du står upp för vanligt folk och engagerar dig!

Men ska jag det?

För sanningen är ju den att landsbygdsministern, statsministern, justitieministern – och alla andra ministrar som engagerat sig för det svenska skogsbruket – hitintills inte har åstadkommit någonting alls i frågan – mer än löften och utredningar. Det finns inga skärpta straff för aktivister som tar sig rätten att sabotera någon annans arbetsplats. Offentliggörandet av avverkningsanmälningarna ger fortfarande aktivisterna karta och kompass till nästa skogsägare. Det finns ingen ersättningsrätt för skogsägare om pågående markanvändning stoppas. Det finns inget nytt smalare artskydd eller någon revidering av Artskyddsförordningen avseende fåglarna. 

Och nej – det här är långt ifrån första gången en markägare drabbas. I Bollebygd finns Kristofer Stigen. I Jämtland finns familjen Hyttsten. Nyligen kom Mark- och miljödomstolen i Nacka fram till att ingen ersättningsrätt fanns för de två systrar som förlorade hundratusentals kronor på grund av förekomsten av en groda. I vintras dök aktivister upp på löpande band i Jämtland när SCA skulle avverka.

Så inget nytt under solen här men ingenting händer och ingen kan riktigt förklara varför ingenting händer.

Är det Liberalerna som krånglar? Är Moderaterna rädda för den trendkänsliga storstadsopinionen som man så gärna vill vinna tillbaka? Är annat än en rättslös allmoge helt enkelt viktigare? Ja, vad är problemet? Kanske Peter Kullgren kan skriva det i nästa inlägg på Facebook?

Sanningen är den att det är fritt fram för aktivisterna att kasta vanliga människor under bussen i Ulf Kristerssons och Peter Kullgrens Sverige.

Är jag orättvis? Motbevisa mig gärna. Se till att det börjar hända saker för Guds skull. Men jag börjar tröttna – på aktivister och på den här regeringen.