facebooktwittermail d

”Aktiv skötsel ger biologisk mångfald”

Jord- och skogsbruket är viktigt för klimat- och miljöarbetet. Men för att sköta den värdefulla naturen och följa alla nya regler som kan skönjas krävs engagerade lantbrukare. Det förutsätter lönsamma företag, skriver Simon Halling Ekmåne i en debattartikel.

Miljöhjältar. FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Den stora trenden är att jord- och skogsbruket påverkas allt mer av hållbarhetsarbetet. Utvecklingen märks på en rad områden.

Under en längre tid har staten och markägare avsatt olika naturvårdsområden. Genom till exempel naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal har skötsel av dess områden hindrats juridiskt.

Data från en sammanställning som Skogsstyrelsen har gjort visar dock att nästan 60 procent av arealen på alla biotopskydd och naturvårdsavtal behöver naturvårdande aktiv skötsel inom 5 år för att inte större naturvärden ska gå förlorade. Oftast handlar detta om underröjning av gran, slytillväxt, körskador och direkta naturvårdsåtgärder.

Vi har under hela det långa 1900- talet skyddat skog och undanhållit det från skogsbruk. Men många av dessa miljöer som ska bevaras har tillkommit genom skogsbete, vedhuggning, röjning kring åkrar, hagmarker och gårdsplaner samt plockhuggning. När dessa åtgärder upphör – vilket de oftast gör när de skyddas – försvinner också de naturvärdena som fanns där. Framöver kommer vi sannolikt att behöva mer aktiv naturvård, kanske till och med stöd/ersättningar för detta på en helt annan skala än det vi sett förut.

Från myndighetshåll arbetas det mycket med en bredd av naturskydd. På gång är arbetet med så kallad ”grön infrastruktur”, vilken i praktiken innebär att skogsområden ska hållas intakta geografiskt så att arter kan spridas i landskapet. Detta blir speciellt viktigt i de framtida klimatförändringarna vi står för då det spås bli varmare och torrare i Sverige. Själva sluteffekten av detta kan vara större restriktioner på att avverka hyggen bredvid varandra, även om det är olika markägare.

Enskilda skogsägares skötsel kommer helt enkelt med fler restriktioner. Från forskarhåll genom SLU kom så sent som i oktober (2022-10-05) ett ”råd” för framtida naturvård.

SLU menar att skötsel av skogen och klimatets effekter gör att vi behöver rikta om tankesättet. Ett råd är att spridningen för arter behöver underlättas, landskapets planering behöver få en större roll. Större områden än tidigare behöver skyddas och vi behöver förstå att livsmiljöer ändras snabbare i och med klimatförändringen.

En annan del som man nu tycker är viktig är att överlevnad och föryngringsplatser av arter behöver skyddas mer. Till exempel grunda sjöstränder för gäddyngel och barnkammare för fåglarnas häckning. Till exempel kan detta innebära att fler sjöstränder undantas från fria fisket och grotuttag samt flisning från skog förbjuds under häckning mars till juli.

Den 3 oktober 2022 ändrades även reglerna kring hänsyn av individer av fåglar till att gälla arter. Kort sammanfattat innebär de uppdaterade reglerna att hänsyn ska tas till arten av fåglar i område som ska avverkas eller liknande och inte individer. Fortsättningsvis har dock markägaren utredningsansvaret – en stegring och inskränkning på äganderätten om vi jämför med samma tidpunkt förra året.

En annan funktion skogen har är kolinbindning. Sveriges totala utsläpp av CO2 är cirka 52 miljoner ton och skogen binder in 40 miljoner ton CO2 per år. Detta är en oerhörd bedrift av vårt boreala ekosystem. Detta kan vi fortsätta hålla uppe med om vår skog tillåts skötas som vi gör nu då vår tillväxt garanteras vara hög med nuvarande insatser.

Trädens kronor och fotosyntesen är ju motorn i systemet och så länge vi håller en god tillväxt på träden så binder de in mycket kol. Gör vi detta samtidigt som vi bygger hus med trä och ersätter fossila produkter med gröna från skogen (den så kallade substitutionseffekten) så kommer vi binda kol från atmosfären. Skogsskötsel är alltså klimatpositivt.

Vi kan dock vara säkra på att skogsskötsel och skogsägande kommer innebära mer administration och samråd med samhället och staten. EU:s förslag om en så kallad hållbarhetsrapport från alla skogsägare som äger mer än 13 ha skog (medelfastigheten i EU) är inte det sista förslaget som kommer anlända.

Vi kan redan idag bevisa genom data att svensk skog är nettobindare av kol – men kommer EU acceptera detta rakt av? Eller kommer varje skogsägare få bevisa detta för varje fastighet?

Men något som jag anses saknas i alla olika initiativ för att anpassa skogsbruket till att bli än mer hållbart är en satsning på hagmarkerna – den mest värdefulla marken vi har ur biologisk mångfaldssynvinkel.

Aktivt betad äldre hagmark har den största biologiska mångfalden bland alla naturtyper i vårt land. Det framkommer alldeles för lite i debatten idag och mycket mer resurser borde satsas på att öppna upp hagmark och skapa naturbeten.

Skötseln i dessa områden har flera svårigheter. Grunden för vården av områdena är ett betestryck av får, nötdjur eller hästar. Olika djurslag passar på olika marker, men att det finns en engagerad markägare eller arrendator är nödvändigt.

Utöver djurens trampande, gödslande och betande behövs också ibland naturvårdvårdande skötsel som röjning av sly, stängselvård och tillsyn. Allt detta betyder att det ska vara ett lönsamt brukande i förlängningen.

Utan aktiv skötsel av intresserade kvinnor och män kommer den biologiska mångfalden att sjunka i Sverige.

Simon Halling Ekmåne
Skogsrådgivare
Hushållningssällskapet