”Äger Barbie skog?”

Filmen Barbie har nyss haft premiär och sansade vuxna människor har plötsligt på fullt allvar börjat klä sig i tuggummirosa. Läsare av ATL tillhör kanske inte filmens primära målgrupp, men Barbie förtjänar sin plats även i lantbrukspressen.

Tiderna förändras och de senaste åren har hon fått olika yrkesroller som kock, ingenjör, läkare och astronaut. Men hur ser egentligen oddsen ut för att Barbie skulle vara skogsägare?

En analys från Danske Bank, med grund i statistik från Skogsstyrelsen, pekar på att skogsägarnas medelålder ökar fyra gånger snabbare än medelåldern i Sverige. Andelen skogsägare under 30 år har halverats sedan millennieskiftet. Fastigheterna blir större, generationsskiften genomförs senare.

Ojämställdheten i skogsägarkåren ökar, mäns enskilda ägande ökar, inte minst när det gäller mycket stora innehav (över 1000 hektar) där 8 av 10 skogsägare är män. Kvinnor äger 14 procent av all mark, män äger 37 procent. Resten ägs av juridiska personer.

Att Barbie skulle vara skogsägare är alltså inte omöjligt, men tyvärr allt mindre sannolikt. Det samma gäller å andra sidan även att hon skulle vara astronaut.

Men är det ett problem då? Större fastigheter är väl rationellt och bra? Att man gör sitt generationsskifte sent kanske tyder på allt piggare 90-åringar? Så kan det naturligtvis vara, men jag är övertygad om att den strukturella utvecklingen är ett tecken på att något inte riktigt står rätt till.

Skogsbranschen är en spegling av samhället. Även i andra typer av företag dominerar männens ägande, 75 procent av alla aktiebolag ägs av män.

När tankesmedjan Ownershift ställde frågan varför det ser ut så här blev slutsatsen att normer, stereotyper, diskriminering, segregering på arbetsmarknaden, löneskillnader, kunskapsskillnader, självförtroende, sociala nätverk och beteende är hinder på vägen till ökat ägande för kvinnor. Jag tror att man kan använda exakt samma ord för att sätta fingret på utmaningarna inom skogsägandet.

Barbie lever inledningsvis i en rosa drömvärld, där kvinnorna styr allt. Det är naturligtvis inte dit vi vill. Däremot behövs ett brett reformarbete i hela samhället som ger jämställda löner, skapar förutsättning för en mindre könsuppdelad arbetsmarknad och större gemensamt ansvar för föräldraledighet och hemarbete. Det kommer att ge kvinnor större ekonomisk frihet – och kanske pengar och tid över att investera i en skogsfastighet?

Samhället behöver förändras, men vi får inte glömma bort vad vi själva kan göra här och nu. Skogsbranschen har ett ansvar att bryta normer och att öka kunskapen, men kanske också att bidra till att skapa sociala nätverk och få fler nyfikna på skogsägande. Jag menar inte att vi ska låta en amerikansk plastdocka med omöjliga kroppsideal vara ledstjärnan i det arbetet, men vi behöver utmana föreställningen om vem som är äger skog.

Varför? Därför att precis som i alla andra branscher så innebär ökad mångfald fler idéer, minskad sårbarhet, nya innovationer och ökad lönsamhet.

På 17 dagar drog filmen Barbie in över en miljard dollar, det har aldrig tidigare gjorts av en film som regisserats av en kvinna. Låt oss se det som ett tecken i tiden.