900 mil i fantastiska Australien!

Efter bergen breder det enorma jordbrukslandet ut sig. Jag tvärstannar, vid sidan av vägen står en amerikansk Steiger Bearcat KM225. Den byggdes i början av 1980-talet och är god för 225 hästkrafter. Steiger var en viktig dragare på de stora spannmålsslätterna och farmarna har kört midjestyrda stordragare sedan 1970-talet. Australiska Baldwin var en av de största men absolut vanligast var de nordamerikanska traktorerna. I dag är John Deere och Case IH populärast men jag stöter också på stora New Holland och Fendt.

En New Holland T9.600 står redo på en gårdsplan och den är laddad med åtta 710/70R42-däck. Det här är egentligen en Case IH 540 och den är byggd i Steigerfabriken i Fargo, North Dakota i USA. New Holland-jätten har närmare 10 000 timmar på mätaren och om några månader ska den ut och fixa jordbearbetning och sådd. Den här maskinen går i tvåskift.

Vad gör jag då i denna lilla håla?

Ju längre in i ”the outback”, desto torrare blir det och spannmålsfälten har bytts ut mot det oändliga boskapslandet. En skylt kommer upp som talar om för mig att nästa bensinmack ligger 25 mil(!) bort och här förlorar jag internet. Det finns inga träd och jag ser inte ett samhälle och inte en gård. Jag är helt ensam med tusentals köttdjur som betar det torra gräset. Jo, det finns också stora flockar av kängurur och emuer som tvingar mig att tvärbromsa.

Slutligen ser jag skylten Ivanhoe och den talar om att här bor 162 personer. Vad är jag då ute efter i den här lilla hålan? Jo, i helgen ska det vara Tractor and Truck Show. Träffen går inte att missa, hela Ivanhoe är full av veterantraktorer. Temat är stortraktorer från 1940-, 1950- och 1960-talen. Det var då de stora vidderna odlades upp på riktigt och nu vill farmarna hylla de gamla legendarerna.

”Då dog till och med kaninerna”

Jag ser Case 930 Comfort King och framför allt Australiens egen stjärna Chamberlain. För australiska farmare är Chamberlain vad Volvo BM är för svenska lantbrukare. Chamberlain har kultstatus och när traktorn köptes upp av John Deere 1970 var det sorg hos många farmare.

Träffen i Ivanhoe är också ett tillfälle för farmarna att träffas och jag får chans att höra hur det är att vara jordbrukare i ”the dry land”.

– Näää, det har varit lika torrt så länge jag minns och det är 60 år. Men mina föräldrar pratade om torkan 1908, då dog till och med kaninerna, säger en lantbrukare och skrattar.

Han har köttdjur av rasen polled hereford och blir bitter när han börjar berätta om Australiens jordbrukspolitik.

– Lantbruket är näst viktigast för Australien efter gruvnäringen men politikerna backar inte upp oss överhuvudtaget. De borde titta på vad EU gör…

Dags för kämparna att bekänna färg

Nu tystnar alla, det ska bli veterantraktorpulling. De gamla kämparna ska få bekänna färg i den heta sanden. Den störste showaren är en tysk Lanz Bulldog som går på bakhjulen och drar släden absolut längst.

Efter en vecka i boskapslandet runt Ivanhoe drar jag norrut mot vetebältet på Moree Plains. På vägen stannar jag för att kolla en av mina favoriter – Versatile 800. Det är en Kanadabyggd traktor som lanserades 1973 och den är laddad med en 14 liters Cumminsdiesel på 235 hästkrafter. Traktorn ägs av familjen Zell som köpte den i oktober 1976. Mätaren står på 15 000 timmar och traktorn har gått helt utan problem. I dag lever legendaren ett skönt pensionärsliv medan nyare Versatile sköter grovjobbet på farmen.

Här passar jag på att övernatta på olika farmer. Ofta har de köttproduktion som de kombinerar med en naturcamping där det finns toa och dusch.

– Campingen är ett bra komplement till köttdjuren, säger en farmare som har runt 100 black angus-kor.

Hans kor ska snart kalva och de går ute året runt. Tidigare odlade han havre men det har han slutat med.

– Spannmålsgårdarna ute på Moree Plains är så mycket effektivare så jag köper hellre.

Här regerar de största traktorerna

Ja, vetebältet i Moree Plains är enormt. Många fält är runt 1 000 hektar och 250- hektarsfält kallas småpotatis. Att titta ut över de största fälten känns som att titta ut på ett oändligt hav med böljande vete. Ännu är vetefälten inte mogna men när det är dags kommer de riktigt breda skärborden ut. De är över 50 fot, ja till och med 60 fot.

Här regerar också de största traktorerna i världen. Traktorsäljarna i Moree ligger intill varandra och här hittar jag de största John Deere, Case IH, Fendt och New Holland. 

En svensk veteran ”Down Under”

I det lilla samhället Gilgandra finns det ett museum som jag hört talas om. Det är tillägnat bygdens egen son Cliff Howard – killen som uppfann Howards rotorkultivator 1912. Den patenterades 1920 och spred sig ut över hela världen, även till Sverige. 1928 byggde Cliff Howard också sin första traktor som fick namnet Howard DH22.

Chefen på museet är brorson till Cliff Howard och han berättar entusiastiskt om den smarte bondsonen medan vi går in i det stora museet. Där tvärstannar jag. Mitt bland ett 30-tal gamla traktorer ser jag en bekant pipa. Visst är det en svensk Munktells 25!?!

På skylten står det att tändkuletraktorn är extremt ovanlig i Australien. Traktorn köptes på 1930-talet av farmaren Bob Thorn som bodde här i Gilgandra. Anledningen till att han köpte traktorn var ett tips från Cliff Howard som hade sett Munktells traktorer i Europa och blivit imponerad.

Museet är en guldgruva. Här kan man hitta ett antal australiska traktorer som Chamberlain men också KL Bulldog. Det är en kopia av tyska Lanz Bulldog. Här kan man också studera skördetröskan som fick namnet ”Stripper”. Som namnet antyder dras axet av och strået lämnas kvar på fältet. Maskinen uppfanns 1843 i södra Australien och här på museet finns en skördetröska från 1890 och sedan kan man följa utvecklingen när trösktillverkaren Sunshine tog över. Det finns moderna stripperskärbord i Europa och ett har testats i Sverige. Men i och med att halmen blir allt mer värdefull har intresset minskat.

Intresset för eldrift är noll

Dags att dra 120 mil söderut och på vägen stannar jag på National Field Days i Borenore. Det är Australiens motsvarighet till Borgeby Fältdagar och Brunnby Lantbrukardagar. Intresset för eldrift på lantbruksmaskiner är absolut noll och jag blir nästan hånad när jag frågar utställarna. Jag har sett enorma solparker efter vägen och nästan alla farmer har solpaneler på taken men här finns inte en enda utställare med solpaneler och batterier. 

– Det stora intresset som fanns för 5–10 år sedan har dött. Priset på att sälja solel är bara några ören per kilowattimme, säger en utställare.

Det intressantaste på mässan är att flera utställare visar drönare som fixar sprutningen. I Australien krävs bara en enkel licens så kan du börja spruta med drönare. Företaget Ripper Corp har 1 200 enheter i arbete och prislappen på en sprutdrönare är 266 000 kronor.

– En drönare sprutar 40 hektar på en åttatimmarsdag och har du två så fixar de 100 hektar, berättar Charles Cao på företaget.

Många vill kartlägga sin gård

För de riktigt stora sprutjobben visar företaget Rometron Australia upp nederländska Weed-It. Det är ett kit som monteras på en befintlig spruta.  En sensor med infrarött ljus känner av om det finns ogräs och en ventil precis vid munstycket öppnar och stänger. Det ska kunna minska kemikalierna med upp till 90 procent och i dag jobbar runt hundra enheter i Australien.

Ett område som är populärt på mässan är så kallad mapping, det vill säga kartläggning av gården. Allt viktigt ska mätas och samlas upp i mobilen. Det senaste är att mäta vattenhalt, temperatur och näringsinnehåll i varje decimeters markdjup i fälten. Men här mäts också vattennivåer i dammar och tankar, väderdata, var djuren är i hagen och hur de mår. Utifrån alla data får jordbrukaren beslutsunderlag för att agera snabbt och proffsigt.     

Bilradions nyhetssändningar är intressanta och redan från starten i Sydney slogs jag av att lantbruksnyheter och lantbruksreportage hörs hela tiden. Lantbruket har en otroligt viktig roll för hela Australien. Det kan vara allt från att exporten av nötkött ökar till vilka grönsaker som är billigast just nu. En nyhet handlar om att politikerna ska införa ett nytt stödsystem för solpaneler. Ett land med så många soltimmar borde ha fler solparker. 

En mastodont på 45 ton

Jag rullar in i Milduras stadspark och där står hon – Big Lizzie. Det är en unik maskin som byggdes redan 1915. Traktorn är en jätte på 45 ton och 5,49 meters höjd. Den lägger sin egen väg med de stora plattorna som sitter fast på hjulen och motorn är en encylindrig 60-hästare som gör 215 varv i minuten.

Big Lizzie hade två arbetsuppgifter när hon kom till området Red Cliffs 1917. Hon skulle ersätta kameltransporterna i området och hon försågs därför med två gigantiska vagnar som kunde bära 35 ton vardera. Men Big Lizzie skulle framför allt röja området från buskar och träd. Allt skulle odlas upp och hon blev därför en hjälte för dem som bodde här. Big Lizzie röjde upp 6 000 hektar i Red Cliffs på sju år och kördes sedan vidare västerut för att röja mer land. Där övergavs hon och slaktades slutligen 1938.

Men befolkningen i Red Cliffs ville inte glömma den fantastiska Big Lizzie. En kommitté sattes ihop 1971 som skulle försöka hitta och ta tillbaka traktorn. Hon hittades i bedrövligt skick men folket i Red Cliffs gav inte upp. De började renovera och 1988 stod traktorn under tak i stadsparken i Mildura.

Lastbilarna är svenska Volvo

Jag drar österut på Great Ocean Road och i delstaten Victoria är mjölkgårdarna både stora och dominerande. Korna går ute året runt men det sker ändå en del vallskörd. Jag ser flera maskinstationer som använder lastbilar för att köra hem grödan. Lastbilarna har bredare och mjukare offroaddäck som gör dem mer fältgående. Maskinstationen Bowden’s Agricultural Contracting jobbar med Claas 950 Jaguar och de vallmaskiner jag ser har alla sitt ursprung i Europa. Lastbilarna är svenska Volvo och de kör i skytteltrafik för att Jaguarhacken ska få jobba maximalt. 

Slutet på Australienresan närmar sig och jag siktar på Sydney igen. Det blir kustvägen, en nätt resa på 120 mil. Ett är säkert, Australien är fantastiskt och stort. Jag har bara sett en fjärdedel av landet...