De 10 vanligaste ogräsen i Sverige – så undviker du skördeförluster
Sveriges vanligaste ogräs kan orsaka stora skördeförluster och blir allt svårare att bekämpa. Här är 10 ogräs du måste kunna känna igen – och hur du stoppar dem i tid.

Renkavle – ogräset som kan halvera skörden
Renkavle är ett höstgroende gräsogräs som snabbt tar över i höstsådda grödor, särskilt på lerjordar i södra Sverige. Vid kraftiga angrepp kan skörden minska drastiskt.
Den är både konkurrenskraftig och svårbekämpad, inte minst eftersom den lätt utvecklar resistens mot herbicider. Därför krävs en genomtänkt strategi med varierad växtföljd och rätt timing i bekämpningen.

Hönshirs – ogräset som utnyttjar svaga grödor
Hönshirs är ett värmeälskande, vårgroende gräsogräs som snabbt tar över när grödan är gles eller stressad. Det förekommer i stora delar av Sverige och är särskilt vanligt i radodlade grödor som majs, potatis och betor.
Ogräset är anpassningsbart och klarar både torka och blöta förhållanden, vilket gör det svårstoppat. Timing är avgörande – ofta är grödan för långt gången när bekämpning behövs.

Vitgröe – ogräset som aldrig tar paus
Vitgröe är ett av Sveriges vanligaste ogräs och kan gro nästan året runt. Det förekommer i alla typer av grödor och trivs särskilt bra på näringsrika jordar, där det snabbt kan bilda täta bestånd.
Dess långa groningsperiod gör den svår att kontrollera, och den kan tidigt på våren ta försprång över grödan. För att lyckas krävs kontinuerlig bevakning och rätt insatser i tid.

Sandlosta – ogräset som trivs i höstsådd
Sandlosta är ett vinterannuellt gräsogräs som främst etablerar sig i höstsådda grödor, där den snabbt kan konkurrera ut grödan och sänka skörden.
Den gynnas av reducerad jordbearbetning och är svår att bekämpa kemiskt, särskilt om insatserna sätts in för sent. Att bryta mönstret med vårgrödor och plöjning är ofta avgörande.

Åkerven – snabb spridning och stor fröbank
Åkerven är ett vinterannuellt gräsogräs som sprider sig snabbt i höstsådda grödor, särskilt på lättare jordar. Med sin stora fröproduktion kan den orsaka betydande skördeförluster.
Den är svår att få kontroll på och utvecklar lätt resistens mot herbicider, vilket ställer krav på varierad strategi. Kombinationen av växtföljd, senare sådd och rätt bekämpning är avgörande.

Våtarv – ogräset som snabbt tar över marken
Våtarv är Sveriges vanligaste örtogräs och kan etablera sig i nästan alla miljöer. På näringsrika och fuktiga jordar kan den snabbt bilda täta mattor som konkurrerar ut grödan.
Den gror tidigt och länge, vilket gör den svår att hålla efter. För att minska problemen krävs åtgärder som bryter fröbanken och tidig bekämpning.

Blåklint – vacker men kostsam i fält
Blåklint är ett vinterannuellt örtogräs som främst etablerar sig i höstsådda grödor. Trots sitt välkända utseende är den mycket konkurrenskraftig och kan vid kraftiga angrepp halvera skörden.
Den är torktålig och svårbekämpad om den får växa till sig, vilket gör tidiga insatser avgörande. Bekämpning bör ske redan på hösten eller tidigt på våren.

Pilört – ogräset som älskar fuktiga fält
Pilört är ett sommarannuellt örtogräs som främst trivs i vårsådda grödor på fuktiga och mullrika jordar. Med sin starka konkurrensförmåga kan den snabbt ta över och sänka skörden rejält.
Den är svår att bekämpa, särskilt vid resistens, vilket gör förebyggande åtgärder avgörande. God dränering och en stark gröda är nyckeln till att hålla den tillbaka.

Åkertistel – seglivad med djupa rötter
Åkertistel är ett flerårigt ogräs som sprider sig via ett djupt och omfattande rotsystem. Den förekommer i hela landet och kan orsaka stora skördeförluster, särskilt i ekologisk odling.
Dess förmåga att skjuta nya skott från rotdelar gör den svår att bli av med. Effektiv bekämpning kräver upprepade insatser med både mekaniska och kemiska metoder.

Skräppa – seglivad med stark återväxt
Skräppa är en flerårig perenn med kraftiga rötter och stor fröproduktion, vilket gör den svår att få bort när den väl etablerat sig. Den är vanlig i vallar och betesmarker, men kan även skapa problem i andra grödor.
Eftersom den lätt återkommer från både frö och rot krävs tidiga och upprepade insatser. Att stoppa frösättningen är avgörande för att minska spridningen.
Sammanställt av Agneta Sundgren och Camilla Broms, rådgivare på Jordbruksverket för ATL.
