Storstadsperspektiv styr Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen är den största miljöorganisationen i Sverige, med inflytande på regering och den politik som förs.

När Naturskyddsföreningens ordförande gör utspel gör han sig till talesman för 180 000 medlemmar – men han talar kanske bara för ledningsteamet i sitt 100-mannakansli i Stockholm?

Folkrörelseorganisationen marginaliseras och det jordnära arbetet i kretsar och länsförbund ges allt mindre inflytande.

Naturskyddsföreningen växlar från verklighetsperspektiv till storstadstänk.

I Naturskyddsföreningen finns pengarna och den reella makten på rikskansliet i Stockholm.

Det finns dock en växande motsättning inom föreningen mellan landsbygd och storstad. Inför Naturskyddsföreningens stämma för två år sedan skrev till exempel en ledamot i Gotlandsavdelningen i den lokala föreningstidningen om fördelningen av medlemmarnas avgifter.

Det handlade om att en större del av kakan borde gå till lokalavdelningarna för att sprida makten.

På landsbygden har vi andra prioriteringar än i huvudstaden, men landsbygdsperspektivet får allt mindre utrymme i föreningen.

Att diskutera denna fråga inom Naturskyddsföreningen har visat sig vara mycket känsligt.

I stället för att föra en öppen debatt om det demokratiska problemet med maktkoncentrationen i föreningen, har riksföreningen valt att frysa kontakten med Gotlands länsförbund.

De svarar inte längre på brev, e-post och telefon och för inte den dialog med sitt länsförbund som borde vara en självklarhet i en förening med folkrörelseambitioner.

Ytterligare en reaktion är att riks går emot länsförbundet och har valt att frånsäga sig ansvaret för den egna fastigheten Lilla Karlsö utanför Gotland, i strid med ett stämmobeslut.

Riksföreningen tar därigenom inte ens det markägaransvar som man kräver av alla andra markägare.

Naturskyddsföreningens riksförening behöver naturligtvis inte vara av samma uppfattning som länsförbunden i alla frågor, men om man inte klarar av att föra en demokratisk dialog om detta sköter man inte sitt uppdrag.

Med denna ordning kan man inte med bibehållen heder säga att man har hela föreningen i ryggen när man uttalar sig.

Som lantbrukare önskar jag en Naturskyddsförening med båda fötterna på jorden. Som förstår, värdesätter och lyssnar på sina gräsrötter på landsbygden.

Annika Jörnemark,

fårägare och styrelseledamot i länsförbundet Gotland