Samhället måste börja värna om åkermarken

Varje år försvinner jordbruksmark till följd av igenväxning eller genom att den tas i anspråk till exempel för bostäder och infrastruktur.

Nya resultat visar att exploateringstakten har ökat på senare år och att den är störst i goda jordbruksbygder. Därför är det dags att samhället värderar åkermarken långsiktigt.

Att god åkermark exploateras är lätt att förstå, särskilt i de växande städernas närhet. Jordbruksverket har tagit fram en ny metod för att undersöka hur mycket som exploateras och följa miljömålet.

Preliminära data pekar på att drygt 3 000 hektar jordbruksmark tagits i anspråk för bostäder, lokaler och infrastruktur mellan 2006 och 2010.

Exploateringstakten har ökat jämfört med perioden 1998–2005. I ett långt perspektiv innebär detta att en ansenlig areal för framtida produktion försvinner oåterkalleligt.

Det som gör bilden värre är att exploateringen är störst i goda jordbruksbygder. I Halland verkar takten vara mer än dubbel jämfört med övriga landet och Skåne är det län som haft näst högst exploateringstakt på senare år.

Vi tycker att samhället behöver värna åkermarken. Visserligen ligger det i markägarnas – böndernas – intresse att förvalta och bevara jordbruksmarken. Men i fråga om oåterkalleliga, långsiktiga konsekvenser har marknaden och samhället olika tidshorisonter.

I bästa fall kanske marknaden beaktar effekter några decennier framåt, medan vi samhällsmedborgare vill att framtida generationer ska ha förutsättningar att producera mat.

En växande befolkning och en pågående klimatförändring pekar på att Sverige ska ta ett större ansvar för livsmedelsproduktion.

Arbetet med det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap har hittills till stor del varit inriktat på att bevara natur- och kulturvärden. Med all rätt, men nu behöver åkermarkens värde för produktion också uppmärksammas.

Under 2011 har vi breddat perspektivet och föreslagit regeringen att miljömålet preciseras till att minst 2,6 miljoner hektar odlingsbar åkermark ska finnas, att arealen som exploateras ska begränsas och att åkerjorden ska hålla en god kvalitet. Regeringen väntas ta beslut om preciseringarna i vår.

Utan att gå in på detaljer i lagstiftningen kan jag konstatera att den är otillräcklig. Det kommunala planmonopolet innebär att åkermarken saknar reellt skydd. Jag vet att många tycker att det borde finnas riksintresse för åkermark.

Jordbruksmarken är en så kallad fondresurs. Det innebär att den, till skillnad från en oljefyndighet, kan ge ett förnybart flöde.

I princip skulle en åker kunna avkasta livsmedel och andra råvaror i hundratusentals år framåt. För att skapa ett hållbart samhälle måste vi basera produktion och konsumtion på förnybara resurser.

Vi måste leva på vad jorden avkastar, fondens flöde, och inte tära på kapitalet.

Mats Persson
generaldirektör
Jordbruksverket