Nya vattenförvaltningen en koloss på lerfötter

Det är drygt tio år sedan EU:s ramdirektiv för vatten klubbades igenom. Målet är att Europas vatten 2015 ska ha uppnått god ekologisk status –  en god tanke sett i ett europeiskt perspektiv.

Medlemsstaterna har på olika sätt och i olika takt infört lagstiftningen, som är omfattande och resurskrävande.

Som en konsekvens av direktivet har vi i Sverige fått nya vattenmyndigheter baserade på vattenavrinningsområden, nya bedömningsgrunder, förordningar, föreskrifter, vägledningar, utredningar om prispolitik och avgiftssystem och nu senast en ny övergripande havs- och vattenmyndighet. Det mesta är på plats, men hur kommer det att fungera?

Skogsindustrin är den bransch som förmodligen är mest beroende av vattenresursen –  den är basal för fotosyntes och skogstillväxt och den är lösningsmedel vid tillverkning av massa och papper. Hur vattenlagstiftningen genomförs påverkar branschens konkurrenskraft.

Utmaningarna är många, likaså osäkerheterna för verksamhetsutövarna.

För massa- och pappersbruken, som får sina tillstånd utifrån ett helhetsperspektiv utgående från bästa tillgängliga teknik, kommer vatten att få ett eget fokus baserat på fastställda miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram.

Dessutom finns flera andra åtaganden att ta hänsyn till – Baltic Sea Action Plan, marina direktivet och våra nationella miljökvalitetsmål.

Hur allt detta kommer att hanteras i prövningsprocessen står i stjärnorna än så länge. Styrmedlen måste samordnas och vara tydliga.

Skogsbruket, som har att rätta sig efter skogsvårdslagen och dessutom i stor utsträckning infört frivilliga styrmedel som FSC/PEFC-certifiering och körskadepolicyer, har fått en ny skrivning om miljökvalitetsnormer i hänsynsparagrafen. Hur tillämpningen av den nya texten kommer att ske vet ingen ännu.

En annan utmaning är statusklassningen av våra sjöar och vattendrag. Arbetet med införandet var tidspressat och Sverige har oerhört många vattenförekomster.

Det betyder att klassningen vilar på ett osäkert underlag, som är ogenomträngligt för icke-experter.

Bedömningen är dessutom hård: om en enda parameter inte uppfyller kraven för god status sätter den status för hela vattenförekomsten (”one out, all out”).

Miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram är de nya verktygen i vattenarbetet.

Det finns en stark oro bland verksamhetsutövare för att Sverige har övertolkat vattendirektivets begrepp miljökvalitetsnormer. Är de gränsvärden eller målsättningsvärden? Tolkningen kommer att klargöras först då praxis har utarbetats.

För att genomföra vattenarbetet finns många kockar – vattenmyndigheterna, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, SGU, länsstyrelser, kommuner. Det är viktigt att rollfördelningen blir tydlig.

Visst är det viktigt att vi vårdar våra vattenmiljöer. Med den nya vattenförvaltningen är risken dock stor för att byråkratin ökar utan någon miljövinst –  sett i ett helhetsperspektiv.

Ingrid Haglind
Skogsindustrierna