Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 8 maj

    Se upp för grön infrastruktur

    I framtiden blir det mer detaljstyrning – och ännu krångligare regelverk kring jordbrukarstöden, fruktar ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

    Riskerar den gröna infrastrukturen att bli jordbrukets motsvarighet till nyckelbiotopsproblematiken inom skogsbruket? Just nu arbetar landets länsstyrelser med att ta fram handlingsplaner för så kallad grön infrastruktur som ska vara klara den första oktober i år. Tanken är att värdefulla livsmiljöer i landskapet ska bindas samman och bidra till en ökad biologisk mångfald.

    Enligt definitionen på Naturvårdsverkets hemsida är grön infrastruktur ”ett ekologiskt funktionellt nätverk av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras och för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet”.

    Biologiskt sett är det inget märkligt, det säger sig självt att djurs och växters livsbetingelser ökar när viktiga biotoper binds samman. Det är bra att exempelvis viltövergångar skapas där vägar skär igenom landskapet. Frågan är dock vad konsekvenserna för lantbruket blir i slutändan.

    Kommer de biotoper som utpekas som särskilt värdefulla att innebära ökade kostnader och åtaganden för de som brukar och äger marken?

    Grön infrastruktur innebär enligt Naturvårdsverket ”skydd, bevarande, restaurering och återskapande av livsmiljöer, ekosystemfunktioner och naturliga processer beaktas i såväl fysisk planering och pågående mark- och vattenanvändning som i brukande och förvaltning av naturresurser”. Det är med andra ord ganska troligt att den gröna infrastrukturen kommer få ett påtagligt inflytande över markanvändningen. Vad det nu kan innebära i former av åtgärder och restriktioner.

    Att staten bidrar till att kartlägga och öka förståelsen för en ekologisk helhetssyn på landskapet är i sig inget negativt, inte heller att man informerar och stöder lantbruket i dessa frågor.

    Det finns anledning att frukta att vi i framtiden kommer att få mer av detaljstyrning – och ännu krångligare regelverk kring jordbrukarstöden. Vi vet ju sedan länge att det ekonomiska stödet till lantbruket är en rejäl politisk hävstång för att genomföra miljöpolitiken.

    Vi får vänta till i höst för att se vad länsstyrelserna kommer att föreslå. Vad förslagen innebär i kostnader för jordbruket är till stor del en senare fråga, när åtgärdsprogrammen ska genomföras.

    I sammanhanget är det på sin plats att påminna om de förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för 2016-2021 som landets vattenmyndigheter presenterade för något år sedan. Lantbrukets kostnader för de då föreslagna vattenåtgärderna var i många fall helt orimliga och stora arealer åkermark skulle tas ur produktion.

    Risken är uppenbar att staten kommer att kräva en rad gröna infrastruktursatsningar av landets lantbrukare och andra markägare.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen