Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Ledare 22 februari 2016

    Orimlig hantering av skyddsjakten på varg

    Med en årlig tillväxt på 23 procent kan den svenska vargstammen inte hotas av en avskjutning på 11 procent. Trots att populationen skulle öka trots avskjutningen anser förvaltningsrätten i Karlstad att någon vargjakt i Värmland och Örebro län inte ska komma på i fråga.

    För de som lever med vargen inpå knutarna, och i tamdjurens hagar, måste den uteblivna jakten te sig helt obegriplig. Omkring hälften av landets vargar finns i Värmland och där, av alla ställen, blir det ingen licensjakt. Trots att behovet av att begränsa antalet vargar och göra dem mer skygga borde vara som störst där.

    Samtidigt kunde sex respektive åtta vargar jagas i Gävleborg och Dalarnas län, vars vargstammar inte är lika stora som Värmlands. Detta tack vare att Kammarrätten i Sundsvall lät länsstyrelsernas jaktbeslut gälla, trots att beslutet överklagats.

    Kammarrätten i Göteborg gick på en annan linje i fråga om det överklagade beslutet om licensjakt som länsstyrelserna i Värmland och Örebro län beslutat. Rätten ansåg att beslutet inte skulle verkställas i väntan på prövning, med den följd att även om förvaltningsrätten i Karlstad kommit fram till att licensjakten skulle tillåtas så skulle det ändå bara ha varit tre dagar kvar av jakttiden.

    Alltså oavsett vilket beslut domarna i Karlstad skulle ha resonerat sig fram till skulle det praktiken inte ha blivit någon meningsfull vargjakt, då tre dagar knappast är tillräckligt.



    Det rimliga är att alla jaktbeslut ska vara tagna och överprövade i god tid innan jaktstarten. Vargjaktmotståndarna ska inte ha en fördel av att de juridiska turerna mellan olika instanser drar ut på tiden. Juridiken borde klaras av snabbt av specialiserade och sakkunniga domstolar, som säkerställer att i grunden likartade ärenden bedöms på ett enhetligt och rättssäkert sätt.

    Trots att vargen har gynnsam bevarandestatus och att rapporterna om vargrivna tamdjur blir allt fler blir det trots detta ingen vargjakt. Att landsbygdens villkor skiljer sig från paragrafernas värld har vi förstått, men turerna kring licensjakten blir allt mer besynnerliga.

    Förvaltningsrätten konstaterar att: ”det är osäkert om licensjakten sett till ett längre tidsperspektiv kan förväntas leda till en minskad koncentration av vargpopulationen”. En juridiskt oskolad person skulle, tvärtom, lätt kunna få uppfattningen att ett jaktuttag minskar vargstammen. Men det är klart, om man har en årlig tillväxt på 23 procent och en avskjutning på 11 procent så ökar ju vargpopulationen trots jaktuttaget.

    Även om skyddet av arten varg är starkt finns det möjlighet till licensjakt. Det är orimligt att man inte ska få jaga varg i landets vargtätaste län. Lite mer förståelse för landsbygdens villkor vore mer än välkommet.

    Till toppen