Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 30 april

    Reglera inte sönder mathantverket

    EU:s särskilda märkning för skyddat ursprung är en möjlighet som fler svenska matproducenter borde utnyttja. Men den har också ett drag av överbyråkrati.

    I måndagens ATL kan man läsa om EU-märkningen för skyddat ursprung. Än så länge är detta en marginell företeelse i Sverige, av över 3 000 skyddade produkter i EU är 11 svenska och målsättningen är att den siffran ska ha ökat till 15 till 2020. Det är i sig ingen ensidigt positiv eller negativ utveckling för det svenska lantbruket och mathantverket.

    Märkningar som fenomen blir allt vanligare, på en mer diversifierad konsumentmarknad är det många som uppskattar nya unika produkter. I takt med att människor får en bättre ekonomisk situation unnar de sig också att konsumera på nya sätt, där historia och mervärden prioriteras. Vi har kommit långt bort från de billiga anonyma blåvit-produkterna från Konsum. Hantverk, historia och hög kvalitet premieras.

    Märkningar spelar helt klart in i den trenden. Genom dessa får fler varor chans att tillföra just sådana mervärden som vi vet påverkar försäljningen positivt, och det är ju i sig ett attraktivt erbjudande. Men visst finns även en viss trötthet från konsumenterna vad gäller alla dessa olika märkningar. Det blir snabbt lite för mycket att hålla reda på, vi lever i en värld av informationsöverflöd nog som det är.

    Det är också svårt att inte känna en viss trötthet inför EU:s metoder. De varor som får denna skyddade ursprungsmärkning ska vara produkter med en historia, varor som redan har bevisad legitimitet på så vis att de har funnits länge och är konsekventa.

    Behövs då verkligen ytterligare märkningar? Som det går att läsa i reportaget tar processen för att få denna märkning minst två år, så det är inte lite pappersarbete vi pratar om. Det känns lite typiskt EU att begrava goda intentioner i byråkrati.

    I en värld där vi faktiskt litade på marknadsekonomi och dess effekter skulle det kanske inte behövas hundra krångliga ansökningsblanketter till EU för att kunna få ut ett mervärde och ett högre pris för mathantverk av hög kvalitet.

    Samtidigt gäller det att spela enligt de regler som gäller. Om nu EU har möjligheten och resurserna finns vore det dumt av oss här i Sverige att inte utnyttja dem. Vi vet att högre kvalitet är en viktig väg framåt för svensk matproduktion och detsamma gäller förmodligen för fler producenter ute i Europa.

    Men visst vore det att föredra om vi från svenskt håll lobbade mer i EU för ett generellt enklare system och minskade avgifter för producenterna. Det skulle ge dem mer tid och resurser att själv marknadsföra och berätta om sina produkters höga kvalitet och anrika historia, vilket definitivt kan göras även utan en viss märkning.

    Fotnot: Läs mer på sidorna 4-5 i måndagens ATL: EU:s skyddsmärke är för okänt.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen