Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Ledare 11 januari 2016

    Domstolarnas ökande makt ett hot mot landsbygden

    Efter jul och nyårshelgerna kan man konstatera att svenskarna är traditionsbundna. På gott och ont. En av de mer enerverande ”traditionerna” är den årliga vargjaktscirkusen som till stor del utspelas i olika domstolar, vars inflytande över miljöfrågorna ökar i takt med miljöorganisationernas.

    Om det skulle bli någon vargjakt i januari i år var ovisst in i det sista. Nu blev det jakt i Gävleborgs och Dalarnas län, men inte i Värmlands, Västmanlands och Örebro län. En lite märklig ordning kan tyckas då vargstammen är i stark tillväxt och i nuläget har en så kallad gynnsam bevarandestatus.

    Förklaringen till de olika utfallen är att Kammarrätten i Sundsvall gjorde en helt annan bedömning, av i princip samma sakfråga, än Kammarrätterna i Göteborg och Stockholm.

    Man kan fråga sig vad dessa domstolar har med vargjakten att göra. Mer och mer har det visat sig efter att Högsta Förvaltningsdomstolen slagit fast att ett myndighetsbeslut om vargjakt, som länsstyrelserna fattar, enligt EU-rätten måste kunna överklagas till domstol. Det innebär vidare att miljöorganisationer av en viss storlek, som sägs företräda ett allmänt naturvårdsintresse, har rätt att överklaga beslut om vargjakt.

    De beslut om årets vargjakt som länsstyrelserna har fattat utgör inte något hot mot vargen som art. Med tanke på den stadiga ökningen av antalet vargar är licensen snarare för snålt tilltagen. Det hindrar givetvis inte de så kallade bevarandeorganisationerna från att överklaga även årets jakt.



    Att det är tillåtet att jaga i Gävleborg och Dalarna beror på att kammarrätten i Sundsvall anser att länsstyrelsernas beslut om jakt ska gälla fram till dess överklagandet har prövats. Det är ett bakslag för bevarandeorganisationerna som i regel gynnas av utdragna juridiska turer då alla förseningar försvårar en eventuell vargjakt.

    Så här kan det inte fortsätta år efter år. Givet att beslut om vargjakt ska kunna överklagas måste ett jaktbeslut vara färdigbehandlat i god tid före årsskiftet. En flerårig förvaltningsplan med ett beslut exempelvis vart tredje år vore en bättre lösning.

    Det finns all anledning att oroa sig över en utveckling där allt mer makt utövas av domstolarna och att intresseorganisationernas rätt att överklaga beslut vidgas.

    I det sammanhanget är den pågående översynen av skogsvårdslagen, som bland annat utreder om allmänheten (läs miljöorganisationer) ska kunna överklaga enskilda skogsavverkningar till domstol, intressant att följa.

    Statens betydelse för att tillgodose miljöintresset minskar och intresseorganisationerna övertar mer och mer av statens tidigare roll.

    Vargcirkusen är illa nog, tänk om skogsägarna i framtiden måste möta miljövännerna i rätten, och troligen även betala deras jurister, för att få avverka sin egen skog. Domstolarnas och miljöorganisationernas ökande makt är en viktig landsbygdsfråga.

    Till toppen