Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 10 augusti

    Fel tid att ropa på avreglering

    ATL:s ledarskribent Tord Karlsson håller inte med liberala debattörer som pratar om att avskaffa det svenska jordbruket.

     ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.
    ATL:s ledarskribent Tord Karlsson. FOTO: ATL

    Den här sommaren har på många sätt blottlagt vårt sårbara samhälle. Det är hemskt men också nyttigt. Det är bra om beredskapen för skogsbränder blir bättre och det är också bra att fler inser att vi inte kan ta livsmedelsproduktionen för given.

    Den stora skogsbranden i Västmanland 2014 fick oss att inse att det fanns många svagheter i samhällets brandberedskap. Tack vare den var läget något bättre i år men fortfarande brister det på många håll, inte minst i organisation och samordning från nationellt håll. Där har den nuvarande regeringen tyvärr uppvisat samma dövhet och oförstånd som den förra.

    Skogsbranden 2014 var en varning, men det räckte inte för att rusta upp beredskapen på riktigt. Torkan 2018 är motsvarande varning när det gäller livsmedelsproduktionen.

    Den ibland abstrakta diskussionen om självförsörjningsgrad har i år blivit obehagligt konkret. Det är hög tid att stärka beredskapen och ett modernt jordbruk är en förutsättning för detta.

    Men så tycker inte alla. Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt menade i en debattartikel i Expressen tidigare i sommar att det inte finns något egenvärde i att ha ett svenskt jordbruk över huvud taget. Många andra näringar har slagits ut och det bör vi bejaka när det gäller jordbruket också.

    Han noterar också att det är på god väg. Jordbruket sysselsatte halva befolkningen på 1800-talet, nu är det omkring 1 procent. Ändå är han inte nöjd. Stöd och ersättningar är av ondo, om billiga livsmedel också är en belastning framgår däremot inte.

    Man kan gott kritisera den världsordning som innebär att de flesta länder på jorden har något system för att stödja sitt jordbruk, endera genom att stödja produktionen eller subventionera konsumtion.

    Men det är av många skäl inte särskilt klokt att ensidigt hänga ut det svenska jordbruket, eller för den delen EUs, som det stora problemet. Att politiker vill värna sitt lands jordbruk kan bero att de har förstått något viktigt, nämligen att en egen livsmedelsproduktion är väsentlig för rikets säkerhet och stabilitet.

    Segerfeldt berömmer Finland för sina väl utbyggda beredskapslager. Men att det skulle ersätta ett inhemskt jordbruk är en chimär. Det är inte heller så man tänker i Finland, ett fungerande jordbruk är en oerhört viktig del av den finska beredskapen. I det fallet är Finland en inspirationskälla.

    Därför är det också viktigt för Sverige att utveckla en robust livsmedelsproduktion som klarar olika typer av kriser. Politikerna har vaknat men är långt kvar till förverkligande.

    Att som troende liberaler ropa på avreglering är helt fel väg att gå. Att som en del gör kalla omsorgen om svensk livsmedelsproduktion för matnationalism är att helt i onödan belasta sunt förnuft med brunfärgade värderingar.

    Låt torkan 2018 bli en väckarklocka.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen