Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Ledare 21 mars

    Ägarintresset måste representeras bättre

    Regeringen kommer att förse länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer (VFD) med två nya delegater från naturvården och ekoturismen i akt och mening att minska jägarintresset.

    Det som verkligen behövs är dock att stärka skog- och lantbrukets inflytande.

    I delegationernas nuvarande sammansättning ingår: landshövdingen som ordförande; fem politiker; en ledamot med kunskap om trafiksäkerhet och illegal jakt; en representant var för jakt-, natur-, frilufts-, lantbruks-, lokalt näringsliv/turism-, samt skogsbruksintresset (i vissa län även rennäringen, yrkesfisket och fäbodbruket).

    En VFD är ett organ inom länsstyrelsen som har till uppgift att besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen, skötseln av älg-, hjort- och vildsvinsstammarna, licens och skyddsjakt och ersättningar ur viltskadefonden. Mest politiskt kontroversiellt är godkännandet av miniminivåer för rovdjuren som VFD behandlar.

    Farhågan som många lantbrukare nu har är att två extra naturvårdsdelegater kommer att göra det svårare att hålla efter rovdjuren. Svenska Jägareförbundet har tillsammans med Skogsindustrierna, Bergvik Skog, LRF, Sveriges Jordägareförbund och Svenska Fåravelsförbundet kritiserat regeringen skarpt för detta (ATL 14/3): ”Trovärdigheten för delegationerna bygger på rimlig representativitet av de intressen som påverkas av besluten.”



    Ett rimligt påstående. Men titta på hur representationen ser ut: jordbruket och skogsbruket representeras av två delegater. Många påverkas av beslut kring viltförvaltning men jord- och skogsbrukarna påverkas i särklass mest. Det handlar inte bara om att rovdjursrivna tamdjur utan om betesskador på skog och uppbökade åkrar.

    Den stora skandalen är inte att naturvårdsintresset får fler delegater utan att markägarna har så få. De som får bära den största ekonomiska kostnaden av viltstammarna har endast två ledamöter – och snart har naturvårdsintresset lika många.

    Jaktintresset har alltför stort inflytande, precis som regeringen konstaterat. Det är ett problem inte minst för markägarna. Trots att jägarna bara har en delegat så är de ändå i stor utsträckning representerade av andra delegater, inte minst bland de politiskt tillsatta.

    Viltfrågorna är fler än rovdjurspolitiken och intressekonflikten mellan markägar- och jaktintresset är betydligt större än vad den nu gemensamma fronten mot naturvårdsintresset i VFD ger sken av.

    Debattartikeln i ATL undertecknades av Jägareförbundet och fem organisationer från ”näringen”. Hade markägarna fått med sig jägarna på en kampanj för att öka skog- och jordbrukets inflytande? Om målet är ”en rimlig representativitet” förutsätter det att markägarnas inflytande ökar i viltförvaltningsfrågorna.

    Till toppen