Ständiga nattvak efter vargattack

Björkarna som ramar in den lilla åkern har skiftat färg till gult. Det är vindstilla, det enda som rör sig är vallhunden Meg som springer runt. Men den 25 augusti var situation en annan.

Fårproducenten Kjell Andersson väcktes tidigt på morgonen av ett telefonsamtal från en granne som berättade att det var kaos i fårhagen. När Kjell Andersson kom till platsen var det första han såg ett dött får.

– Jag förstod att det var varg när jag såg ett tassavtryck, säger han samtidigt som han måttar avtrycket med handen.

– Det finns inga hundar med så stora tassar i byn.

Uppskrämda

Kjell Andersson började samla ihop sina får. De var uppskrämda och stressade. Efter attacken började Kjell Andersson ta in fåren över natten. Hagarna där fåren betar ligger utspridda i byn och det tog ungefär 1,5 timme varje gång.

– Det var då nattvaket började. Jag sov knappt något, minsta lilla ljud fick mig att springa ut och kolla att allt var bra med djuren. Jag höll på så i 25 dagar. Sedan kom skörden, jag var helt slut och insåg att jag inte kunde fortsätta. Jag tror på det jag gör och vill fortsätta, säger han.

Vargangrepp har ökat

Kjell Andersson är inte ensam. Lotta Zetterlund, rovdjursansvarig på LRF i Dalarna och Gävleborg, berättar att vargangreppen i Gästrikland har ökat det senaste året.

Under hela 2010 var det två, hittills i år är den siffran fyra. Samtidigt har det skett en förändring.

– De har kommit närmare bebyggelsen. Det här i Vallsta skedde mitt i byn. Det sker inte bara på fäbodar längre, säger hon.

Flera orsaker

Per-Olof Uhrus, LRF Gävleborgs vice ordförande, menar att det troligtvis är flera faktorer som ligger bakom denna utveckling.

En kan vara att viltstängsel har fått vargen att flytta på sig, en annan kan vara att älgstammen krympt.

– Men det går inte enbart att fokusera på själva angreppet. Det är det som kommer efter som är det jobbiga för lantbrukaren. De måste få råd och stöd, samtidigt som de tvingas leva med oron för att det ska hända igen, säger han.

Djuren förändras

Lotta Zetterlund nickar instämmande och tillägger att många djurägare som hon är i kontakt med vittnar om att även djuren förändras.

Förhöjda celltal

Hon berättar om en mjölkproducent som fick förhöjda celltal i mjölken efter en attack mot korna.

Många fårproducenter får problem med att dräktigheten hos tackorna påverkas.

Samtidigt är Lotta Zetterlund noga med att påpeka att hon inte har några vetenskapliga belägg för dessa förändringar. Något som hon hoppas att någon forskare skulle vilja titta närmare på.

– Vi måste hitta ett sätt för rovdjur och tamboskap att samexistera, säger hon.