Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 11 July

    Äldsta eken närmar sig eviga vilan

    UPPDATERAD. I över ett millennium har Kvilleken vakat över sin äng utanför Vimmerby. Såvitt känt är det Sveriges enda 1 000-åriga ek. Men nu kanske den njuter sin sista sommar.

     Så här såg Kvilleken, eller Rumskullaeken som den också kallas, ut 2013. Nu kanske den upplever sin sista sommar.
    Så här såg Kvilleken, eller Rumskullaeken som den också kallas, ut 2013. Nu kanske den upplever sin sista sommar. FOTO: Mostphotos

    I över ett millennium har Kvilleken vakat över sin äng utanför Vimmerby. Såvitt känt är det Sveriges enda 1 000-årsek. Men trots flera tuffa år kämpar den på och dödsrunan kan inte skrivas riktigt än.

    – Jag trodde inte att den skulle klara sig till den här sommaren, men den har kvist med gröna blad fortfarande, säger den tidigare tillsynsmannen Torsten Ungsäter till Vimmerby Tidning.

    Men länsstyrelsen i Kalmars reservatsförvaltare Jerry Svensson vill inte räkna ut eken riktigt än. Även om trädets hälsa har försämrats kraftigt varje år från 2012 – fram tills i år.

    – Definitivt mår den inte bra. Men det som har hänt sista året är att det inte varit någon skillnad mot i fjol. Och det är första gången sedan 2012 som vi observerar ungefär samma status på eken. Nu lever ett par kraftiga grenar i ena kanten av trädet, säger han till TT.

    När de grenarna dör vet man inte. Det skulle kunna gå på ett år men det skulle lika gärna kunna ta tio år, det beror på olika omständigheter.

    Rumskullaeken, även känt som Kvilleken, har en omkrets i brösthöjd på 13 meter, enligt Vimmerby turistinformation. På 1930-talet fastställdes att den var cirka 950 år gammal, vilket innebär att den vid det här laget med all sannolikhet har haft sitt 1 000-årskalas.

    Den är en stor turistattraktion, vars ålderdom inte är utan dramatik. På 1950-talet höll trädet på att spricka, men då ryckte smeden Karl Fransson in och slog kraftiga järnband runt. Och på 1990-talet genomfördes en liknande korsett-aktion av Franssons yngre släktingar.

    Spändes åt för hårt

    2005 utsattes trädet för ett sabotage då ett av dessa band avlägsnades. När ett nytt band sattes på gjordes det för hårt och trädet blev stressat och började strypa sig själv 2009, vilket försvårade för transporten av näring i barken.

    2012 och 2013 fortsatte eken att plågas, fast denna gång av Ekvecklare – en fjärilslarv som äter eklöv. Färre löv, och lägre antal kolhydrater binds och mindre näring skickas ner tillbaks till rötterna. Detta leder i sin tur till att finrötterna på trädet börjar dö av.

    Eken lider även sedan 2012 av kraftigt angrepp av svampsjukdomen mjöldagg – trädet tror att det törstar ihjäl, när det egentligen inte gör det.

    – Alla de faktorerna tillsammans gjorde att det blev lite för mycket för eken, säger Jerry Svensson.

    Åtgärdsprogram genomfördes

    Men länsstyrelsen gav inte upp. Efter att en internationell forskargrupp kallades in 2012 utförde man en rad åtgärder. Mellan 2013 till 2015 anordnade de en ny ”livrem” med vajrar som inte låg mot själva barken utan hade borrats in med öglor i trädet och höll ihop det.

    – Det lades även ut ett speciellt lövvedsflis på marken för att eken skulle få en långsam tillgång till näring för finrötterna. Löven var även skrumpnade och de sprutades med ett särskilt algextrakt som gav lite bättre, grönare lövmassa, säger Jerry Svensson.

    Men det visade sig inte vara tillräckligt och trädets hälsa fortsatte att må dåligt och dö ut.

    – Men i år har vi sett att det slutar gå neråt, så vi vågar inte säga hur länge trädet kommer leva. Den här kampen med de två sista grenarna vet vi inte hur lång tid det kommer ta, säger Jerry Svensson.

    LÄS OCKSÅ: Skogsbranschen kör sönder kulturminnenLÄS OCKSÅ: Efter torkan – sämre tillväxt och fler skadeinsekter

    Läs mer om

    Till toppen