Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 21 augusti

    Nu skriver arkeologerna om potatisens historia

    Glöm allt du vet om potatisens historia. Nya arkeologiska fynd visar att människan åt potatis redan för 11 000 år sedan. Och det var inte i Sydamerika som man tidigare trott – utan i Utah.

    När arkeologerna studerade flera tusen år gamla stenredskap i Escalante-dalen i södra Utah så upptäckte man att det fastnat material i små springor.

     Här i Escalante-dalen i Utah odlade man potatis för 11 000 år sedan. Då var stora delar av Norden fortfarande täckt av kilometertjock is.
    Här i Escalante-dalen i Utah odlade man potatis för 11 000 år sedan. Då var stora delar av Norden fortfarande täckt av kilometertjock is. FOTO: Ken Lund

    Vildpotatisen

    Man analyserade 323 av resterna, och många visade sig vara stärkelse från rekordgamla potatisar. Men det handlade inte om den sydamerikanska potatis som i dag odlas över hela världen, Solanum tuberosum. I stället var det en nära släkting, vildpotatisen Solanum jamesii.

     Arkeologen Lisbeth Louderback vid Naturhistoriska museet i Utah med några av de malstenar som användes för att göra världens första potatismjöl.
    Arkeologen Lisbeth Louderback vid Naturhistoriska museet i Utah med några av de malstenar som användes för att göra världens första potatismjöl. FOTO: University of Utah

    Bortglömd del

    Upptäckten var en fullständig överraskning eftersom resterna var 10 900 år gamla, 1000-tals år äldre än vår vanliga potatis.

    – Potatisen är en bortglömd del av Escalantes historia, vårt jobb är att återupptäckta det här kulturarvet, säger arkeologiprofessorn Lisbeth Louderback vid Naturhistoriska museet i Utah som gjort de nya undersökningarna.

     Sådana här potatisar åt man i Utah redan för 11 000 år sedan. Vildpotatisen Solanum jamesii har en bitter smak och åts därför troligen med lera.
    Sådana här potatisar åt man i Utah redan för 11 000 år sedan. Vildpotatisen Solanum jamesii har en bitter smak och åts därför troligen med lera. FOTO: University of Utah

    Energibomb

    Vildpotatisen var rena energibomben för de tidiga invånarna i Utah, den innehåller dubbelt så mycket protein och tre gånger så mycket järn som dagens variant.

     Botanikern Bruce Pavlik vid University of Utah med en vildpotatis-planta. Han driver nu ett projekt för att få delstatens invånare att ge den sällsynta växten en renässans.
    Botanikern Bruce Pavlik vid University of Utah med en vildpotatis-planta. Han driver nu ett projekt för att få delstatens invånare att ge den sällsynta växten en renässans. FOTO: University of Utah

    DNA-undersökningar

    Eftersom ingen hade väntat sig att vildpotatisen spelat en så viktig roll för förhistoriens människor så har nästan ingen forskning gjorts.

     Så här ser de rekordgamla mikroskopiska spåren av vildpotatisen ut.
    Så här ser de rekordgamla mikroskopiska spåren av vildpotatisen ut. FOTO: Nicole Herzog/University of Utah

    Nu planerar man därför omfattande DNA-undersökningar för att ta reda på varifrån plantorna hämtades och hur stora dåtidens odlingar var.

     Vildpotatisen är svår att skörda eftersom knölarna ofta är mycket små.
    Vildpotatisen är svår att skörda eftersom knölarna ofta är mycket små. FOTO: Bruce Pavlik/University of Utah

    Fakta: Vildpotatis

    Latinskt namn: Solanum jamesii.

    Storlek: Växten blir ca 20 cm hög, stamknölarna blir ca 3 cm i diameter.

    Utbredning: Sydvästra USA, framför allt Arizona och New Mexico.

    Växer: Flerårig perenn. Växer helst på hög höjd samt i sandig, väldränerad jord.

    Historik: Användes flitigt av flera stammar ända in i modern tid, bland annat av hopistammarna. Oftast åts potatisen med lera för att få bort dess bittra smaken.

    Skörd: Potatisen är svår att skörda eftersom knölarna är små och finns i änden av rötterna.

    Bra att veta: Forskarna är mycket intresserade av vildpotatisen eftersom den är mycket frosttålig.

    Läs mer om

    Till toppen