Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 11 januari

    Lantbruksskolor har odlat kunskaper sedan 1700-talet

    De svenska lantbruksskolorna har en lång historia. Huvudmannaskapet har också varierat genom åren.

     Lars Gösta Pehrson har studerat lantbruksutbildningens historia.
    Lars Gösta Pehrson har studerat lantbruksutbildningens historia.

    De första ansatserna till lantbruksutbildningar i Sverige gjordes i mitten på 1700-talet, men blev ingen succé. I början på 1800-talet efter genomförda skiftesreformer togs nya tag. Den första lantbruksskolan startades 1813 i Örebro län, men den försvann igen efter fem år.

    1834 tog Edvard Nonnen initiativ till ett lantbruksinstitut på sin gård Degeberg i Skaraborgs län. Tolv elever kunde han ta emot till en början och för det fick han ett visst anslag från staten. Anmärkningsvärt nog mötte anslaget till Nonnens lantbruksinstitut motstånd från bondeståndet som inte såg någon allmännytta med ett lantbruksinstitut.

    Under första halvan av 1800-talet växte hushållningssällskapen fram och med dem nya initiativ. Vid mitten av 1800-talet hade det genom sällskapens försorg etablerats lantbruksskolor i alla län. Ingen av dessa första lantbruksskolor har dock överlevt till våra dagar.

    Lantbruksbefäl

    De första lantbruksskolorna utbildade arbetsledare, så kallade lantbruksbefäl, för de större lantbruksegendomarnas behov. Den allmänna uppfattningen var fortfarande att ”vanliga” bönder inte behövde någon utbildning.

    Men folkhögskolornas framväxt under 1800-talets andra hälft lade grunden till det som blev lantmannaskolor. Folkhögskolorna etablerades på landsbygden och det var i stor utsträckning böndernas barn som gick där. Därför fick folkhögskolorna ofta en ”lantmannaavdelning” som kompletterade skolans allmänna utbildning med fackutbildning inom jord och skog.

    LÄS OCKSÅ: Brist på djurskötare tuff utmaning för lantbrukareLÄS OCKSÅ: Faktorerna som styr yrkesvalet

    Efterhand kom denna fackutbildning att knoppas av till egna lantmannaskolor. Det är därför det än i dag ofta finns både folkhögskolor och naturbruksskolor på samma orter.

    Lantbruksskolorna hade skoljordbruk och blandade praktik och teori medan lantmannaskolorna var helt teoretiska och inte hade något skoljordbruk. Här gick ju bondsöner som kunde skaffa sig praktik hemma.

    Standardkrav

    I skiftet mellan 1930-tal och 1940-tal bröts banden mellan folkhögskolor och lantmannaskolor. Lantmannaskolorna hade ofta skaffat sig skoljordbruk och skillnaderna mellan skolformerna var inte alltid så stor.

    Nu byggdes yrkesutbildningarna ut och det fanns ett behov av lantbruksutbildning även för dem som helt saknade koppling till landsbygd och lantbruk. Därför startades en tredje skolform, jordbruksskolor, där man kunde börja direkt efter folkskolan. Utbildningen var tvåårig och hade både praktisk och teoretisk undervisning.

    1963 var det dags att skapa enhetlighet i systemet. Det bestämdes att alla yrkesskolor för jordbruk skulle benämnas lantbruksskolor och standardiserades vilka utbildningar skolorna kunde erbjuda.

    1971 kom nästa stora förändring när lantbruksskolorna blev gymnasieskolor med landstingen som huvudmän. Nu infördes den tvååriga jordbrukslinjen på alla lantbruksskolor. Det ställdes också specifika krav på vad skolorna skulle erbjuda i form av skoljordbruk: 150 hektar åker, 40-50 mjölkkor, 50 suggor och 400-500 slaktsvin.

    1988 var det dags för nästa reform. Nu döptes skolorna om till naturbruksskolor och även de tidigare skogsbruks- och trädgårdsskolorna hänfördes till kategorin. Gymnasieutbildningen blev treårig under namnet naturbruksprogrammet. Kontakten med arbetslivet förstärktes när begreppet arbetsplatsförlagd utbildning infördes.

    Nästa organisationsförändring kom i mitten på 1990-talet när skolorna kommunaliserades. Därigenom upphörde landstingens ansvar för naturbruksgymnasierna. På många håll ville landstingen överlåta skolorna på kommunerna. På andra håll har landsting och regioner fortsatt som utbildningsanordnare.

    Friskolorna kom

    Under 1990-talet ökade också möjligheterna att driva friskolor med statligt stöd. Det har lett till att många skolor har fortsatt som friskolor när kommuner och landsting velat dra sig ur.

    I dag finns det en stor spridning bland naturbruksgymnasierna både vad det gäller utbildningsinriktningar och ägarformer. Hushållningssällskapen, som var drivande när skolor startades i mitten på 1800-talet, är i dag åter en betydande aktör på naturbruksskolorna.

    Källa: Intervju med Lars Gösta Pehrson, före detta rektor vid Rättviks Naturbruksgymnasium, samt hans artikel ”Jordbruksutbildningen, historia och framtid” i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift från 1988.

    Till toppen