Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 13 January

    Jag vill gå i Mamma Mu:s klövspår

    Mamma Mu ger många kloka råd och skratt och är en stor förebild för ATLs krönikör Anette Gustawson. Men tyvärr sitter det lite för många Kråkan i beslutande positioner...

    Jag har en stor förebild i allt jag tar mig för här i livet. Hon ger mig så mycket kloka råd, hon ger mig så mycket inspiration, hon ger mig så många skratt. Men framförallt hon ger mig kraft att ta mig framåt, hon hjälper mig att möta motgångar med glimten i ögat, att se livet på ett lite mer humoristiskt sett.

    Hon har en bästa vän som faktiskt är ganska så olik henne själv, kan ju vara därför de klickar så bra. Hon heter mamma Mu och vännen är Kråkan. Jag har mitt eget sätt att avgöra en persons personlighet, de delas enligt mig in i Mamma Mus personlighet eller Kråkans personlighet. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Mamma Mu hon ser ju bara möjligheter ihop med ett mycket stort hjärta.

    Hon väljer alltid en enkel väg för att nå sina önskemål medan Kråkan krånglar till alla lösningar, även han visserligen med ett stort hjärta, dock lite egocentrisk. Han kommer till ett avslut och ibland blir det otroligt bra och ibland så kanske det inte blir riktigt som man tänkt sig. Men oavsett slutresultat så har det krävt mycket tid och krångel.

    Mamma Mus lösningar kanske inte alltid blir de ”snyggaste” men de duger absolut. Tyvärr så sitter det lite för många Kråkan i beslutande positioner. De kanske var lite mer Mamma Mu innan de hamnade där, men hela systemet har en förmåga att krångla till även de enklaste personer. Jag är fast övertygad om att det behövs fler Mamma Mu på sina ställen – då skulle vi se resultat fort.

    Vi tar ett exempel från mamma Mu boken för att lätta upp stämningen. Mamma Mu åker rutschkana, det blir ett jättegupp på banan då en ko egentligen är för tjock och tung, men hon åkte rutschkana! Nu måste detta gupp fixas till så att barnen kan åka. Kråkan lägger sig på rygg, sluter ögonen och startar hjärnverksamheten. Det är lyftkranar och lastmaskiner, stora verktyg och så vidare som far förbi. Under tiden som han har slutna ögon så ser Mamma Mu på problemet, ser en lösning och gör det, det vill säga sparkar till guppet rejält och vips så är banan bra igen.

    Kråkan blir sur, han som hade tänkt till ett riktigt krångligt sätt! Jag själv är mycket Mamma Mu innan jag ska göra något, sedan blir det lite Kråkan över det. Min man är mer Kråkan när jag berättar om min nya idé, men sen när jag snackat länge om den så blir han Mamma Mu och så fixar han det på ett mycket enklare sätt än det jag tänkt ut.

    Jag tycker att arbetet med vår livsmedelsstrategi kan liknas med just Mamma Mu och Kråkan. Från början låter det så himla lätt: ”Vi ska öka livsmedelsproduktionen i Sverige!”. Ja, det kan ju vara ganska enkelt, se över allt vårt regelkrångel, all byråkrati och se till så att vi får likvärdiga konkurrensvillkor. Men se där, då kommer Kråkan in i bilden. INGET kan göras enkelt. Det bara måste krånglas till.

    Så jag önskar mig fler Mamma Mu, för hur svårt kan det vara? Vi behöver mer mat, vi skulle kunna producera bra mycket mer, så se då till så att vi gör det.

    Till toppen