Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 11 december 2002

    Hårt liv för skånska bönder på 1600-talet

    Livegenskap förknippas väl oftast med Ryssland där den avskaffades först 1861. Men den har funnits i Sverige också har ekonomihistorikern Mats Olsson vid Lunds universitet funnit vid sina forskningar och skrivit en avhandling om.

    Mats Olsson har kartlagt och analyserat de skånska
    storgodsens ekonomi och arbetsorganisation från 1500-talet
    och fram till mitten av 1800-talet.

    – Jag blev oerhört förvånad när jag hittade
    dokument som visar att livegenskap faktiskt funnits i Sverige.

     
    Livegenskapen var lokal och gällde för
    bönderna vid Bjersgårds gods nära Klippan från
    1690-talet till 1740. Med stöd av en kunglig resolution hölls
    bönderna kvar vid godset med motiveringen att det rådde
    brist på arbetskraft.

     
    Bönderna vid Bjersgård ville lämna
    godset och skrev en klagoskrift till generalguvernören Rutger
    von Ascheberg (1621-93) och vädjade.

     
    Strid om dagsverken

    Men det hade de inget för. von Ascheberg svarade
    att de skulle rätta sig efter Karl XI:s resolution som sade
    att de skulle förbli vid sina hemman.

    – Det var helt enkelt en strid om dagsverksskyldigheten vid
    godset som fick bönderna i Södra Åsbo och Norra
    Åsbo härad att skriva till generalguvernören,
    säger Mats Olsson till TT.

     
    Ibland krävdes det upp till två dagsverken
    per bonde och dag. Det kan man ju förstå att de inte
    gillade.

     
    Mats Olsson säger att det tidigare funnits
    indikationer på att den skånska adeln ville införa
    livegenskap. Men att dokumenten i Bjersgårds godsarkiv är
    de första bevisen på att det verkligen funnits.

     
    Den danska godsägarinnan Elin Passberg hade
    varit villig att jämka sina krav på dagsverken, men
    när bönderna skrev och klagade stämde hon dem inför
    tinget.

     
    De stora frågeställningarna för
    Mats Olsson när han skrev avhandlingen har varit om de skånska
    godsen utvecklades i östlig eller västlig riktning.
    I Östeuropa präglades godsdriften av ökad dagsverksskyldighet
    medan Västeuropas bönder blev alltmer självständiga.
    Men Skåne utvecklades på samma sätt som Östeuropa.

     
    Bönderna avhystes

    I två stora vågor ökade dagsverksskyldigheten
    vid de skånska godsen. Efter den första vågen
    på 1500-talet kom ungefär hälften av godsens inkomster
    från arrenden och andra hälften från den egna
    godsdriften.

     
    Så såg det ut fram till slutet av 1700-talet
    då godsens inkomster från den egna driften ökade
    till omkring 90 procent av de totala intäkterna.

    – Konsekvensen av den lönsamma egna driften blev att
    bönderna avhystes och godsägaren drog in marken, säger
    Mats Olsson.

     
    Bönderna fick välja mellan att flytta
    eller stanna kvar som statare eller torpare. Skånes utveckling
    var i stora stycken parallell med den i Danmark fram till slutet
    av 1700-talet. Därefter ökade antalet dagsverken för
    de skånska bönderna markant.

    – Det fanns bönder som tvingades ställa upp med
    700-800 dagsverken om året hos godsägaren, säger
    Mats Olsson.

     
    Mats Olssons avhandling är en del i ett stort
    tvärvetenskapligt projekt om den skånska godsmiljön
    som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.

     
    Lennart Hansson/TT


    Till toppen