Gå till innehåll
  • svg_commentsatlicons_arrow-11atlicons_arrowsvg_facebooksvg_linkedinsvg_mailatlicons_menuatlicons_molnigtsvg_playsvg_searchatliconssvg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login atlicons_like
    ❯ Krönika 11 november 2016

    Utredningen om livsmedel som en tvåaktare

    I Samuel Beckets pjäs ”I väntan på Godot” håller två män till på en väg och munhuggs lite smånätt sinsemellan medan de väntar på en Godot som aldrig dyker upp.

    Beckets iscensättning av denna väntan på det som inte kommer tycks också ha inspirerat dem som håller i den kommande livsmedelsstrategin.

    Det väntas och väntas på en livsmedelsstrategi och framför allt munhuggs det ännu mer om den men det kommer ingen. Vilket för en rätt så intresserad åskådare av jordbrukspolitik endast kan betecknas som synnerligen beklagligt och märkligt.

    Beckets pjäs är en två­aktare och här följer den nuvarande regeringskonstellationen helt och hållet manus eftersom det redan vid kommande årsskifte är dags att dra i gång andra akten av mandatperioden.

    Tvivel på ett förverkligande av en livsmedelsstrategi uppstår redan här då andra akten av en mandat­period mest brukar bestå av positionering och nyvaknat intresse för opinionen. Ett för massorna tilltalande valmanifest måste stampas fram med nya utfästelser, späckat med ”valfläsk” som förhoppningsvis kan sväljas av en majoritet.



    Att tro på en livsmedels­strategi under en sådan för politiken viktig period, det gäller ju trots allt om det blir en fortsättning eller ej, är nog väl naivt för det är knappast den väljarkategorin som producerar fläsket som lättast förväntas svälja det späckade valfläsket.

    För att nu denna krönika inte helt skall gå ner sig i raljansens träsk är det läge för att höja blicken och möjligtvis försöka begripa denna eviga väntan på en livsmedelsstrategi som aldrig kommer.

    Det märkliga numera är att det snackas och tycks i den offentliga debatten, det tisslas och tasslas på den mindre offentliga debatt som föregår på sociala medier men ingen tycks kunna förmå sig att uppbringa det mod som leder till ett beslut.

    Det är fullständigt förödande för de flesta aktiviteter om det aldrig tas ett beslut. I fallet med en kommande livsmedelsstrategi är det modernäringen, numera nedgraderat till ett särintresse bland alla andra, som återigen får ta stryk när inget beslut tas.

    Utan en ny vägledande strategi för det framtida jordbruket och livsme­delsproduktionen här i landet tappas ännu mer marknadsandelar och importen av livsmedel ökar. Det börjar alltså bli ganska brått att få till något för just nu hänger det svenska jordbruket i luften i avsaknad av en väl utstakad landningsbana att ta mark på.

    Egentligen borde just en livsmedelsstrategi vara av högsta intresse för de flesta, det handlar ju trots allt om det dagliga brödet och dess tillkomst. Men tydligen är ”fräckhetsfaktorn” i en livsmedelsstrategi för obetydlig för att det skall fattas mod och brukas allvar i detta arbete. Jordbruk och sådant är ju ändå mest något som figurer likt krönikören tjafsar om, figurer som antagligen av de flesta ses samtida med dem som uppfann hjulet.

    Så här läser du vidare

    Är du redan prenumerant? Logga in här för att läsa vidare


    Bli prenumerant på ATL Premium så ger vi dig ännu mera

    • Utvald kvalitetsläsning
    • Viktiga analyser och extramaterial
    • Nyhetsbrev med chefredaktörens bästa tips
    • ATLs e-tidning kvällen före tidningsdag
    Prova-på-pris
    49:-/mån
    • 3 mån för bara 147 kr (ord pris 297 kr)
    • Ingen bindningstid
    • Spara 150 kr
    Till toppen