Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 26 maj

    Bristen på arbetskraft hämmar lantbruket

    Att hitta kompetent arbetskraft är inget nytt problem för lantbruket. När Sveriges befolkning utbildar sig allt högre så får lantbruket ännu svårare att rekrytera

     Ett samhällsbygge behöver olika sorters kompetenser, tycker Annika Bergman.
    Ett samhällsbygge behöver olika sorters kompetenser, tycker Annika Bergman.

    Det är högkonjunktur i Sverige, hjulen snurrar och arbetslösheten är låg. Många branscher söker febrilt efter kompetenser som saknas. Det är inget nytt läge för oss i lantbruket, länge har arbetskraftsbristen varit ett reellt problem. Risken att inte få tag på kompetent personal kan till och med vara den mest hämmande faktorn för investeringsviljan.

    Missmatchningen på svensk arbetsmarknad råder den statliga myndighetskolossen Arbetsförmedlingen inte bot på. Aldrig förr har vi haft så högutbildad befolkning, Sverige har akademiserats och vi har ett ”överskott” på människor med höga teoretiska utbildningar, det som förr klarades av med gymnasiekompetens krävs det nu högskoleexamen för. En välutbildad befolkning är naturligtvis en tillgång för såväl individ som nation. Tyvärr nedvärderade och bortprioriterade Sverige de praktiska lärlingsutbildningarna i sin iver att höja utbildningsnivån, något som inte alla andra länder gjort lika konsekvent.

    Arbetskraft på basnivå är en bristvara

    Ett samhällsbygge behöver olika sorters kompetenser, det svenska skolsystemet har misshandlat många begåvningar med låg läslust men som i gengäld ägt händernas och sinnenas förmåga.

    Lantbruket saknar arbetskraft på basnivå, såväl djurskötare som maskinförare är en bristvara. I förlängningen uppstår också stor brist på personal som, med praktisk erfarenhet och ytterligare studier, kan ta helhetsansvar och arbetsleda större lantbruk och besättningar. Många arbetsgivare löser personaldilemmat med hjälp av arbetskraftsinvandring, en lösning som kan vara suverän på den enskilda gården men som inte är lösningen för en hel bransch.

    Min erfarenhet från det gröna näringslivet är att det i stort sett helt saknas sökanden av vissa typer av kvalificerade praktiska arbeten. Numera konkurrerar de treåriga lantmästarna i än högre grad om samma jobb som agronomerna, vilket leder till att färre väljer utmaningen att leda och utveckla lantbruksföretag som anställd.

    Fler gröna yrkeshögskoleplatser

    Därför behövs fler yrkeshögskoleplatser i det gröna näringslivet, långsiktiga yrkesutbildningar som bygger varumärken som varar. Varumärken som fylls med värde, ger status och efterfrågas av både sökanden och arbetsgivare. Agroteknikerna som utbildas på Biologiska Yrkeshögskolan i Skara är eftertraktade, likaså driftledarna på Vretaskolan. I dag utexamineras ett knappt 20-tal Agrotekniker om året, alla har jobb när de lämnar skolan. Agroteknikerutbildningen är intressant med sin stora andel näringslivspraktik, jag skulle gärna se den utbildningen på någon mer plats i landet. Tyvärr lades gårdsmästarutbildningen i malpåse.

    Lantbruket behöver en genomtänkt strategi och satsning på yrkeshögskoleutbildningar, inga spridda hagelsvärmar råder bot på den anemi som härskat alltför länge inom dessa kompetensområden. Allas ansvar har blivit ingens ansvar och det är ett högt pris vi betalar för det.

    LÄS OCKSÅ: Faktorerna bakom ett lyckat valLÄS OCKSÅ: Så bra går det för Gamlebygymnasiets studenter

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen