Hästnäringen sysselsätter allt fler

Svensk hästnäringen expanderar i det tysta. Det trots att näringen indirekt omsätter 48 miljarder kronor och genererar 28 000 arbetstillfällen per år.

Även om många människor direkt eller indirekt är beroende av hästnäringen är den knappast någon ekonomisk maktfaktor på grund av sin struktur. Även om hästgårdarna är många är de små, med i snitt 4-5 djur, till skillnad från annan djurhållning som till exempel mjölkproduktion som går mot allt större enheter.

Ett annat skäl är att det är väldigt få människor som tjänar pengar på sina hästar.

Försäljning

– Det är i stället kringnäringarna som blir ekonomiskt lönsamma med försäljning av sådant som foder, tränartjänster, stallinredningar, hästsläp och inte minst bensin, säger Hanna Elgåker, landskapsarkitekt som disputerat på tätortsnära hästhållning vid SLU.

Hästen är ett fritidsintresse för allt fler och många privatpersoner äger sin häst och hyr en stallplats. Gärna på bekvämt avstånd från hemmet.

Det medför att stall och ridskolor har kommit närmare tätorter vilket inte alltid sker utan friktion med markägare och grannar. Det handlar inte bara om allemansrättsfrågor, slitage och markanvändningskonflikter utan också om allergier och andra störningar.

Hästar upplevs av många som ett positivt inslag i stadsmiljön men för att den positiva bilden ska bekräftas krävs att hästarna planeras in i samhället. Det kommunala planmonopolet spelar en stor roll för hästsektorns möjlighet att utvecklas.

Luckrats upp

Boverkets gamla krav på skyddsavstånd till annan bebyggelse har luckrats upp efter det att forskning visat att hästallergener inte sprids via luften i så stor utsträckning som man tidigare trott utan istället främst finns lokalt kring hästarna. Halterna minskar också snabbt ju längre man kommer från hästarna.

– Med den nya vägledningen till kommunerna vill vi visa på vad forskning och praxis visar. Vi vill även visa på att det kan finnas flera positiva effekter med att ha djur i närområdet och att man inte bara ska fokusera på det negativa, säger Stellan Svedström, jurist på Boverket.

Tvingas flytta

Hanna Elgåker varnar för en utveckling där till exempel ridanläggningar tvingas flytta ut långt från tätorten. Något som löser ett problem men samtidigt skapar nya.

– Det betyder att den som vill rida tvingas åka bil eller buss och en minskad tillgänglighet för användarna som oftast är tjejer. Det blir även exkluderande om bara de som har föräldrar som har råd och tid att köra ut till ridskolan kan använda den. Det är också negativt ur allergisynpunkt om ryttaren är tvungen att åka buss i ridkläder, säger hon.