Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 5 december

    Små djurgårdar mår bäst utan regleringar

    Hemslakt och gårdsförsäljning har stor potential.

    Nyligen kunde vi läsa i Svenska Dagbladet att landsbygden behöver mer pengar. ”Ge bönderna betalt för att värna vår kulturmiljö”, skrivet av riksantikvarie Lars Amréus och Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg.

    Detta kan i och för sig vara sant men det belyser myndigheters behov att göra sig själva delaktiga i alla lösningar och därmed visa sin egen betydelse och behov av egna resurser. Jag är övertygad om att landsbygden kan vinna mycket på avregleringar samtidigt som kostnaden för myndigheternas administration avsevärt kan reduceras.

    Sveriges landsbygd hålls levande till stor del av att småbönder håller gamla fält öppna med hjälp av mindre djurbesättningar. Faktum är att dessa bönder utgör grunden för en levande landsbygd och de utgör en majoritet av Sveriges bönder. Dessa bönders djur är normalt friskare än djur i täta stordriftsbesättningar och de kallas ofta vid namn i stället för nummer och ses därmed som individer i familjen.

    I dag är det tillåtet att slakta egna djur för eget bruk. All annan slakt ska ombesörjas av slakterier och besiktigas av veterinärer. Det är dags att myndigheter tänker om genom att tillåta hemslakt och direktförsäljning av kött utan mellanhänder.

    Riskerna är små eftersom konsument och producent får en närmare kontakt och ingen har möjlighet att gömma sig bakom någon okänd person/organisation. Utan slakttransport förbättras både djurskydd och köttkvalitet. En tillåten direktförsäljning är ett sätt att eliminera svartslakt och bidrar till att stadsbor kommer ut på landet för inköp.

    Jämför vi med vilt så ska vilt i den öppna handeln passera en vilthanteringsanläggning inklusive veterinärbesiktning. Det är också tillåtet för jägare att sälja vilt direkt till kund utan någon tredje parts inblandning (särskilda regler gäller för vissa djurslag där risk för trikiner föreligger).

    För livsmedelsindustrin och hela livsmedelskedjan med många parter behövs regelverken. För direkthandel mellan producent och konsument är det inte alls nödvändigt. Däremot vore det välkommet med utbildningsinsatser för den som ska slakta och sälja hemifrån.

    Lars Dittmer

    Hestra

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen