Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 10 april

    Den vita piskan viner fortfarande

    Att EU:s export av mejerivaror slår ut afrikanskt jordbruk är orimligt.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Det är orimligt att EU:s export av mejerivaror slår ut afrikanskt jordbruk, anser Thomas Gunnarson, Familjejordbrukarnas Riksförbund.
    Det är orimligt att EU:s export av mejerivaror slår ut afrikanskt jordbruk, anser Thomas Gunnarson, Familjejordbrukarnas Riksförbund. FOTO: Mostphotos

    Filmen om europeisk mejeriindustri, som gick på TV för ett tag sedan, har nog de flesta i branschen sett. Titeln, “Det vita guldet”, var nog något felaktig. Förr kallades det “Den vita piskan”, vilket stämmer bättre med det svenska jordbrukets placering på jumboplats inom EU:s ekonomiska jordbruksliga.

    Livsmedelsstrategin, som vill öka produktionen per ko, enligt den nyliberala tillväxtekonomin, fick också indirekt en känga i filmen. En exportinriktad jordbrukspolitik, som Livsmedelsstrategin stöder, är en kontraproduktiv politik och ett nyliberalt politiskt misslyckande som svensk politik genom ren enfald inte förstår effekterna av.

    Men låt mig pedagogiskt förklara hur det fungerar. 60 procent av befolkningen i till exempel Afrika är bönder och landsbygdsbor. Ska dessa kunna höja sin standard över självhushållning måste de ha tillgång till de konsumenter som finns i tätorter lokalt inom området, nationen eller landet. Att kunna avsätta ett överskott är enda sättet att höja deras standard.

    Med en svensk/europeisk exportinriktad jordbrukspolitik i syfte att sälja bulkvara till afrikanska länder så blir slutsatsen, precis som i filmen, att det är omöjligt för afrikanska bönder att producera till de låga priser som västvärldens lantbruk numera har. En folkvandring mot norr blir resultatet, trots att Afrika borde kunna försörja sin egen befolkning med egenproducerade livsmedel.

    Att europeiskt lantbruk ska tvingas slå ut afrikanska bönder och landsbygdsbor bara för att tillfredsställa politiska doktriner (EU:s regelverk), de stora europeiska livsmedelsbolagen, karriärsugna byråkrater och svensk politisk hybris – och dessutom skapa ekonomisk folkvandring – kan inte vara rimligt.

    Men den svenska inställningen är alltmer avvikande inom EU. Det märks i den dagsaktuella debatten på kontinenten. Frågan är bara vilka som är starkast, folket eller bolagen.

    I kontinental politisk debatt inser man att en exportinriktad bolagsstyrd bulkvaruproduktion är negativ för bönder och landsbygdsbor i till exempel Afrika. Men det tycks vara svårt för svensk livsmedels- och jordbruksdebatt att greppa dessa sanningar i politiken. Sanningen att varje nation har skyldighet att försörja sin egen befolkning med livsmedel, vilket Sverige inte längre kan.

    Tyvärr är Livsmedelsstrategin föråldrad, redan innan “bläcket har torkat”.

    Thomas Gunnarson

    Förbundssekreterare Familjejordbrukarnas Riksförbund

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen